En ynka liten tanke
Som utvecklas till en idé.
Jag borde vara försiktigt när jag börjar märka att en idé tar form inom mig.
Den kan komma helt oplanerat, nästan som om den dyker upp i förbifarten.
Ändå så kan den gräva ner sig djupt in i hjärnan, kanske i något veck eller hål?
Oavsett,
Så kan man på många olika sätt ge näring åt denna tanke, omedvetet eller medvetet.
Eller ( så finns det ju alltid det andra alternativet) :
Att man kan låta den ruttna ifred tills den lyfter sig upp och försvinner från huvudet. Det kan också ske medvetet eller utan att man tänker på det.
Men om idén, eller snarare tanken, fortfarande växer,
Så finns den där, dinglar fram och tillbaka i hjärnan lite då och då. Gungades i änden av repet bland allt spindelnät och illaluktande mögel.
Och samtidigt så ber jag dig om en tjänst.
Från djupet av mitt hjärta;
Snälla gunga långsammare,
Jag orkar inte tänka på dig mer.
