En vindpust följde med honom in när han tvingade igen dörren. Gångjärnen protesterade med höga gnissel som gjorde sig hörda vid minsta lilla rörelse av dörren. Färgen som tidigare varit blå var nu en aning rostig och brunaktig. Det var länge sedan någon levande själ hade satt sin fot här inne. Sätena var svagt fuktiga och deltog i den unkna lukten som fyllde hela utrymmet. Man kunde fortfarande se ut genom fönsterna även om flera stycken var prydda kant till kant med slingrande sprickor. Hade sprickorna varit bruna hade man nästan kunnat mista det för små grenar.
@everylieisfake_ (pojken på bussen)
