En värld i mörker

Stanna med mig.

Låt: Please don't go - Joel Adams

***

Dora följde mig till Gabriel. Egentligen så skulle jag kunna bett Julia göra det, det var ju ändå en del av hennes jobb, men jag ville inte att hon skulle följa med. Jag ville prata med Gabriel själv. Jag ville höra vad han hade att säga.

Jag ringde på och hörde hur någon öppnade dörren.

"Jag ringer när jag är klar," sa jag till Dora och hon gick iväg. Jag ville inte ta bort Dora från jobbet och hennes sysslor men mamma insisterade på att hon skulle följa med mig. Först så undrade mamma varför inte Julia skulle följa mig och jag svarade att hon inte mådde så bra.

"Kom in." Gabriel tog min hand i sin och drog in mig i lägenheten.

Han stängde och låste dörren innan han lätt tryckte upp mig mot väggen och började kyssa mig.

"Gabriel sluta."

Han slutade inte utan hans läppar vandrade ner till min nacke och hals.

"Vi måste prata."

"Vi kan prata sen," svarade Gabriel utan att avbryta kyssandet.

"Vi måste prata nu."

Nu så lyssnade Gabriel och slutade kyssa mig.

"Vad är det du vill prata om?

"Kan vi inte sätta oss?"

Gabriel höll min hand och drog mig till soffan där vi satt oss.

"Dagen då olyckan inträffade. Då jag förlorade min syn. Visste du att pistolen var laddad med riktiga kulor?"

"Nej varför undrar du det?"

"För att Julia sa det."

"Du ska inte tro på vart enda ord hon säger. Hon ljuger!" Gabriel ställde sig upp och nästintill skrek. "På sjukhuset så sa du att du trodde på mig. Har du ändrat dig?"

"Nej det har jag inte. Tror jag. Jag vet faktiskt inte. Det är så mycket som händer. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro."

"Tror på mig." Gabriel satt sig ner bredvid mig igen och hade nu lugnat ner sig.

"Jag vill så gärna tro på dig." Allting var som en enda röra. En virvelvind.

"Men gör det, snälla. Jag kan berätta allt för dig. Allt från första början även om du kommer bli arg och kanske aldrig vilja prata med mig igen. Men jag tänker berätta. Då kan du förstå hur Julia är och varför hon är en lögnare och att du inte borde lita på henne." Gabriel tog ett djupt andetag innan han började berätta. "Den dagen då vi övade så skojade först Julia att hon skulle ladda pistolen med riktiga kulor. Jag trodde att hon skojade. Det jag inte visste var att hon var allvarlig när hon sa det och faktiskt gjorde det. Jag sa att hon inte ens skulle skoja om en sådan sak innan jag gick ut på scenen igen och lämnade Julia ensam bakom scenen. Det var säkert då hon laddade pistolen. Det var inte förens när jag hörde skotten som jag insåg vad Julia gjort. Dessutom så var jag ju inte heller helt oskyldig. Även om jag trodde Julia skojade så nämnde hon det. Jag borde inte ha lämnat henne med pistolen."

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kunde inte tro att Julia låg bakom allt. Min bästa vän.

"Sedan så började alla lögner. Julia tänkte inte ge upp så lätt. Hon ville ha mig men jag var kär i dig. Jag valde dig och det gjorde henne... desperat. Hon gjorde allt för att få mig och dig att göra slut. Men jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med henne. Hon försökte allt för att få dig att hata mig."