En värld i mörker

Sanningen svider

Låt: Gnash - I hate u, i love u (ft. Olivia O'Brien)

Jag tycker den här låten passar det som Elli känner. Hon hatar och älskar Gabriel.

Trevlig läsning!

***

Dagarna gick utan att jag hörde någonting från Gabriel. Jag kände mig sviken men också rädd. Tänk om det hänt honom någonting? Även om vi hade delat en sista kyss och han hade sagt att han skulle försvinn så tänkte jag på honom. Jag var inte ens säker på om jag ville att han skulle försvinn. Jag var inte säker på om jag ville gömma mig från honom längre. Jag var inte säker på så mycket. Känslorna virade omkring som i ett öppet hav och det blåste upp till storm.

Jag satt i fåtöljen på mitt rum och tänkte på allt möjligt. Jag tänkte på Gabriel. Nu var det slut på riktigt och han hade försvunnit ut mitt liv. Jag borde nog vara glad över att han lämnat mig ifred. Speciellt efter allt han gjort. Jag borde vara lättad. Han hade sårat mig. Djupt. Jag borde glömma honom och gå vidare, inse att det vi hade, hade vi inte längre. Jag borde acceptera att det var slut mellan oss. För alltid.

Men varför kände jag mig inte glad eller inte ens en aning lättad? Varför upptog Gabriel mina tankar även om jag borde glömma honom? Det var som att någonting hade rivits ut ur mitt hjärta och det var inte längre helt. Om jag ändå kunde sluta tänka på honom skulle det lätta så enormt och en tyngd skulle lyfta från mitt bröst.

Gabriel hade lovat att försvinna och jag hade en chans att glömma honom men det var inte så enkelt. Jag kunde inte bara sudda bort honom från mina tankar. Om det gick så skulle jag ha gjort det.

Robert virvlade också omkring i mina tankar. Jag kunde nog ljuga för mig själv och säga att jag inte hade känslor för Robert, för jag började få känslor för honom. Robert var så lätt att umgås med och ju mer tid vi spenderat tillsammans desto mer föll jag för honom. Robert hade lärt mig så mycket och med hans hjälp så var det inte omöjligt för mig att glädja mig. Han hade lärt mig att se på andra sätt och att jag inte behövde vara rädd för mörkret. Vi hade kommit varandra närmare men det gjorde inte att jag glömde Gabriel. Gabriel var ju ändå min första kärlek. Men han hade svikit och utnyttjat mig.

Jag tänkte även på Angie. Hon hade brutit armen och den var nu gipsad. Stackars Angie. Hon hade kommit till lekparken en dag och berättat det och att hon inte skulle komma till lekparken några veckor framöver.

Angie berättade glatt att hon fick en nallebjörn av doktorn för att hon var så duktig och jag fick känna på den mjuka och lena nallen.

Hennes mamma hade bett om ursäkt för att hon blev en aning arg när jag sa att jag inte sett vad som hände. Jag förstod henne. Hennes dotter hade ju ramlat ner från en gunga och brutit armen. Hon blev rädd.

Jag hörde någon komma uppför trappan och torkade snabbt bort tårarna som rann ner för kinderna.

"Elli, du har fått brev från Gabriel" sa Julia glatt.

Ett leende spreds på mina läppar.

Ett brev? Jag blev en aning förvånad. Men glad. Gabriel hade flera gånger sagt att Julia inte talade sanning men ändå skickar han ett brev som han vet att jag inte kommer kunna läsa och som då Julia kommer läsa för mig.

Men jag litade på Julia. Och tydligen så gjorde Gabriel det också, mer än han sa.

Även om jag inte ville tänka mer på Gabriel så var jag ändå glad av att höra från honom. Vad jag ville att allting skulle lösa sig.