En värld i mörker

Glöm honom

Låt: The Heart Wants What It Wants - Selena Gomez.

Den här låten passar vad Elli känner så otroligt bra.
The heart wants what it wants. Det beskriver verkligen hur hon känner. Hon vill glömma och borde glömma Gabriel men hon kan inte. Hennes hjärta vill fortfarande ha Gabriel och känner någonting för honom. Låtens titel säger allt.

Förlåt för ett rörligt kapitel. Det är som att det bara är ord, meningar som flyter runt utan sammanhang.

Trevlig läsning i alla fall.
***

En inre kamp. Det var precis vad som pågick. En inre kamp mellan hjärtat och hjärnan. En kamp som skulle avgöra vem som var starkast. Och jag själv pendlade mellan ren och skär ilska och hat och kärlek.

Även om Gabriel hade svikit mig så otroligt mycket så kunde jag inte sluta tänka på honom. Jag kunde inte bara glömma. Inte honom och inte det vi haft.

Även om det fanns tusen anledningar till att jag borde sluta tänka på honom och glömma så kunde jag inte.

Gabriel hade själv sagt att jag skulle glömma honom och att han inte var en del av mitt liv längre. Men det var inte så enkelt. Han kunde inte bara göra slut och sedan säga att jag skulle glömma honom. Det var helt omöjligt.

Det var som att mitt hjärta och min hjärna ville olika. Min hjärna tyckte att jag borde glömma honom helt och gå vidare men mitt hjärta sa åt mig att jag inte kunde kunde ge upp hoppet om Gabriel. Någonstans så hoppades mitt hjärta på att vi skulle bli tillsammans igen. Men jag var inte säker om jag kunde förlåta honom.

Gabriel hade gjort mycket fel men jag kände också att mycket var mitt fel, som att allt jag gjorde blev fel. Att jag inte var bra nog. För han hade ju valt en annan tjej. En tjej som han verkligen älskade.

Gabriel hade lämnat mig för en annan och det var det som gjorde mest ont. Han hade hittat en tjej som var bättre än jag var. Hon gav honom någonting som jag aldrig kunde ge honom och jag insåg att jag aldrig skulle bli henne.

Jag älskade honom så galet mycket.

Han älskade mig aldrig.

Han bara lekte med mig.

Hoppet om att det skulle bli vi två igen dog sakta ut och jag hoppades på att jag skulle överleva och att jag skulle sluta känna denna kärlek och finna styrkan att komma över honom och det vi hade.

Kärleken har fått mitt huvud att snurra och den har fått mig att känna mig så yr.

Han var inte med mig och jag kände mig så ensam. Jag var så osäker på våran relation och hur den skulle sluta. För jag var inte säker på om jag ville att den skulle sluta, inte nu, inte såhär.

Gabriel var inte den ända som tyckte jag borde glömma honom. Båda mina föräldrar hade sagt att jag skulle försöka glömma och så Julia. De hade nog säkert rätt.

Sanningen var den att jag var trött på personer som sa åt mig vad som var rätt eller fel för mig och vad jag borde göra.

Det de säger, om att jag borde glömma honom, kanske är relevant och sant men jag bryr mig inte. Ingen visste vad jag och Gabriel hade, ingen kunde förstå.

När jag la känslorna åt sidan och tänkte på vad som var rätt eller fel såg jag många anledningar till att jag borde glömma honom och ge upp tanken om oss. Det kan finnas hundra anledningar till att glömma men hjärtat har sin anledning att inte vilja det.