En värld i mörker

Glöm honom

Han fick mig att känna mig bra och speciell. Han fick mig att känna mig lycklig och älskad. Och det han fick mig att känna hade försvunnit med honom.

Det som gör dig som mest glad, gör dig även mest ledsen, för att när den personen är borta, är alla glada stunder också det.

Jag kunde inte hitta vägen ut från den djupa kärleken. Jag var inne för djupt. Livet är ingen saga med lyckliga slut.

Det här var ingen saga. Jag visste att det skulle ta slut men jag hängde mig fast vid tanken att kärleken skulle vara som en saga där den skulle vara förevigt.

Jag önskade att jag kunde trolla. Jag visste inte hur, men jag ville bara ha ett trollspö som skulle ge mig möjligheten att göra allt bra igen. Jag trodde jag skulle dela mitt liv med honom. Jag trodde att vi skulle vara tillsammans för evigt.

Eftersom jag visste att det aldrig skulle vara vi, aldrig skulle bli vi, så önskade jag att jag kunde trolla bort alla mina känslor för honom. Jag ville inte älska, jag ville inte hata, jag ville inte vara arg. Jag ville bara vara, och börja om.

Inget annat.

Jag skulle aldrig sluta älska honom, och för det hatade jag honom. Jag hatade honom för att han tog över hela mitt liv. Han var det enda jag tänkte på. Han och jag. Hans humor, hans sätt att röra vid mig och då våra läppar möttes. Jag saknade även hans varma och härliga blickar , hans flörtiga och vackra leende och de glittrande blå ögonen. Det var någonting som jag inte sett på länge och kanske aldrig skulle få se igen.

Vad skulle jag göra? Jag älskade honom mer än allt, han älskade en annan tjej. Jag älskade honom. Fan vad jag älskade honom. Hur skulle jag sluta? Hur skulle jag inse? Jag var olyckligt kär.

Jag var bara så arg, så jäkla arg på massor av saker, lögner och svek. Jag fattade inte hur jag hamnade här.

Der gjorde så ont. Allt gjorde så ont.

Solen värmde mig och jag kände lukten av natur, blommor och nyklippt gräs. Jag blundade och drog in alla ljuvliga doefter och solens strålande värme. Jag tänkte inte låta tankarna på Gabriel få låsa in mig. Jag ville bara kunna glömma allt. Men det var omöjligt.

Jag reste mig upp från där jag satt på det nyklippta gräset och gick ut genom grinden och ut på gatan.

Jag gick till parken och satt mig snyftandes ner på en bänk.

"Elli. Vad är det?"

Jag kunde inte svara på Roberts fråga. Jag var rädd att jag skulle börja gråta så fort jag öppnade munnen.

"Jag är på promenad med pappa och han sa att du sitter på en bänk och gråter. Vad är det som hänt?"

Jag tog ett djupt andetag och försökte samla mig. "Gabriel och jag har gjort slut. Han har rest bort och han har en annan tjej!" Jag kunde inte hindra tårarna utan de rann nerför mina kinder. "Jag vill bara vara ifred."

"Kan jag komma förbi senare?"

"Ja. Jag vill bara vara ifred nu."

Jag lyssnade efter ljudet som avslöjade att de gick iväg och när jag hört det så reste jag mig upp och gick mållöst framåt genom parken.