Eyes Shut ~ Foscar

61

Jag, 09:33

Ärligt jag klarar inte detta

Jeremy🤓, 09:33

Vad?

Jag, 09:35

Men att sitta bakom Oscar

Vi har bytt platser igen och Oscar hamnade framför mig bredvid Joakim och så var det förut, han satt framför mig innan han visste vem jag var

Och jag minns allt Jeremy :(

Jag minns första gången jag såg på hans skärm när han smsade med mig, han hade ett hjärta efter mitt namn

Jag minns leendet jag ibland kunde se när det var mitt namn som dök upp på skärmen

Och nu sitter vi här igen, på samma platser och jag klarar det bara inte. Han är så jävla kylig mot mig

Jag vill bara härifrån snälla hjälp mig

Jeremy🤓, 09:36

:(♡

Vänta några minuter bara

Utan att svara lägger jag ner telefonen på bänken och försöker fortsätta på det talet jag var på innan - det första talet. En halvtimme har gått sedan lektionens start men jag har inte kunnat fokuserat på något annat än Oscar. Trots att han inte gör något speciellt, förutom att se på mig med hatiska blickar då han får chansen, så kan jag endast fokusera på honom.

En knack på dörren avbryter mina tankar och alla elever, inklusive jag, lyfter våra blickar mot dörren. Våran lärare suckar och reser sig upp från stolen, går fram till dörren och öppnar den med en lätt knuff. Till min förväntning, men ändå förvåning, är det Jeremy som står där. Han blickar snabbt in på mig med ett leende och ber sedan att få prata ostört med läraren. De båda försvinner ut från rummet, hamnar bakom stängda dörrar.

Tre minuter hinner gå innan läraren kliver in i rummet igen, utan Jeremy. Men dörren stängs inte igen och hennes steg styrs mot mig. Försiktigt böjer hon sig fram vid min bänk och placerar sin hand över min arm.

"Du får gå, det berör eran morfar." Säger hon och genast förstår jag Jeremys spel. Så jag spelar med, låssas se berörd och ledsen ut. Snabbt packar jag ihop mina böcker och reser mig upp från stolen.

Av alla blickar som är fästa på mig nu så är det Oscars blick jag lägger märke till. Det är din blick Oscar som fångar min. För du förstår, precis som mig, att det inte alls handlar om någon morfar till mig och Jeremy. Du förstår att det har något med dig att göra.

Han ser inte lika arg ut, han ser inte lika avundsjuk ut. Snarare ångerfull.

Men jag struntar i hans blickar. Jag lämnar rummet och möts direkt av Jeremys famn. Han håller hårt sina armar runt mig och jag gosar in mitt ansikte mot hans bröst.

"Du är stark som gick in där och försökte. Det är jättebra gjort av dig och det räcker för nu. Nu tycker jag att vi går till stan och du bjuder på den där lunchen."
__

Vi alla behöver nog ta tag i våra rädisor<33 srsly har garvat åt det hela kvällen igår vem är jag ens

Men btw så har kommit fram till att avsluta denna bok snart, MEEEEEN det kommer en bok 2!! Så istället för att göra denna så mycket längre så kommer jag göra en bok 2, vad tycker ni om det??😋

Eyes open kommer den hetaaaa. Och tänkte även kolla om någon av er skulle vilja göra ett omslag till den? Jag själv har försökt men blir aldrig nöjd :(( så vill ni får ni jättegärna göra det och sedan skicka den till mig på kik @/zzandra 🤗🤗