Eyes Shut ~ Foscar

17

Oscars perspektiv

Hakan vilar jag i min hand och håller blicken fäst på gatan utanför. Lärarens prat om andra världskriget har jag stängt av för ett bra tag sedan. Hans ord intresserar mig inte, inte heller gör de barnen som leker i sandlådan utanför. Trots att min blick är fäst på dem, trots att jag sitter i detta rum är min hjärna någon helt annanstans, mina ögon ser bara annat. Ser Felix. Ser min bild av honom, trots att jag inget mer vet än att hans ögon är gröna. I min hjärna är hans hår mörkt, nästan svart och i en frisyr lik Justin Biebers. Trots att han verkar vara blyg och försiktig ser jag honom som något tuffare på utsidan, som om han försöker dölja sin insida men utsidan.

Funderingar över honom har har jag också - varför är han så frånvarande? Varför är alltid jag den första som får höra av mig numera? Vad är han osäker på? Vad undanhåller han från mig? Frågorna är många och svaren allt för få. Svarar gör han inte, eller han svarar men inte på mina frågor. Alltid kommer han på en förklaring till att han måste gå, ibland handlar det om att han måste ta hand om disken och ibland handlar det om att hans telefon inte har batteri. Till en början trodde jag honom men nu efter en veckas frånvarande från hans sida förstår jag att allt är lögner. Han vill inte berätta det, han vill verkligen inte. Jag vet att jag inte borde pressa honom men jag vill så gärna veta vad som föregår i hans hjärna, vill hjälpa honom.

Lektionen när äntligen sitt slut och likaså gör skoldagen. Lättat packar jag ihop mina böcker och lyfter upp dem, reser mig upp från stolen och och kollar på min vän Timothy även kallad Tim som reser sig upp vid min sida.

"Äntligen helg, äntligen fest." Säger han lättat och går ut ur klassrummet med mig i följe.

"Jävligt skönt, festen är hos Jacke va?" Frågar jag, vill vara säker på att jag uppfattat rätt.

"Yes, men måste skynda mig hem nu. Kom till mig vid åtta, brorsan kirrar dricka!" Flinar han och styr sina steg bort från mig utan att vänta på ett svar.

"Visst." mumlar jag för mig själv och går vidare till skolans bibliotek. Trots att det är fredag och helg så har jag mycket plugg jag behöver göra. Mamma tjatar även på mig och därför är jag tvungen att stanna kvar för att plugga.

I biblioteket är det som vanligt tyst, nästan läskigt tyst. Den delen som har bord och stolar uppställda i sig är endast fylld av två andra personer. En blond tjej och en kille i sandfärgat hår. Killen studerar jag en extra stund, något han inte märker då han är djupt nersjunken i en bok.

Suckandes slår jag mig ner vid ett bord, men istället för att ta fram böckerna drar jag upp min telefon och öppnar konversationen med Felix. Jag måste få ett svar.

Jag, 15:08

Felix seriöst, kan du snälla berätta vad som föregår i din hjärna? Det gör mig tokig att hela tiden fundera på varför du undviker att prata med mig.

__

GOD JUL PÅ ER FINAAAA♡