Eyes Shut ~ Foscar

27

Måndag igen, på samma plats sitter jag och väntar på att eleverna ska komma in. Speciellt väntar jag på Oscar, väntar på att få se hans vackra ansikte. För tro det eller ej så har jag nog byggt upp en del känslor för honom, känslor som överstiger känslor man har för vänner. Hans personlighet är underbar av det jag har märkt och utseendet är inget jag klagar på. Han är vacker Oscar. Mycket vacker.

Efter en klunga med elever stiger han in, med sitt vardagliga ruffs till hår och ett par svarta tajta jeans. Tillskillnad från andra dagar bär han idag en skjorta i marinblått och jag kollar lite extra på honom, tar in den otroligt attraktiva synen framifrån - snart kommer jag endast få se en rygg. Trodde jag ja.

"Oscar! Du kan sätta dig bredvid Felix där längst bak idag, han är extremt duktig på matte och kan säkert hjälpa dig. Är det okej för dig Felix?"

Jag rycker till då Annie uttalar mitt namn i samma stycke som Oscars. Förskräckt ser jag först på Annie, sedan vidare på Oscar som endast ser neutralt på mig. Han visar varken glädje eller irritation och helt ärligt skaver det inom mig, för han verkar inte vara speciellt glad över det. Men samtidigt ser han inte heller arg ut Felix.

Jag nickar stumt och Annie ler stort, säkert jätte nöjd över att Oscar kommer få bra hjälp, om jag ens kommer våga prata med honom.

Oscar rör sig mot mig och mitt hjärta slår allt snabbare i mitt bröst. Handsvett börjar komma och jag kollar ner i bänken, fram till att han drar ut stolen vid min sida och slår sig ner. Försiktigt kollar jag upp på honom, ser hur han redan kollar på mig. Då våra ögon för första gången möter varandra och håller en ögonkontakt som varar längre en ett par få sekunder avfyrar han ett svagt leende som jag snabbt besvarar. Generat vänder jag ner blicken i bänken igen och biter mig i läppen för att minska mitt leende.

Han log mot mig.