Eyes Shut ~ Foscar

60

"Jeremy jag vågar inte." Mumlar jag nervöst fram och stannar mitt på cykelbanan vi går på. "Kan vi inte bara skippa skolan idag? Vi kan gå på stan istället och jag kan bjuda på lunch." Försöker jag och Jeremy ställer sig framför mig.

Det är måndag igen och än har jag inte hört något alls av Oscar, jag har inte fått något sms där han förklarat att det varit alkoholens fel. Inte ens har han skrivit förlåt för att ha väckt mig mitt i natten. Att jag förmodligen kommer möta honom i skolan idag skrämmer mig, för jag vill verkligen inte tryckas ner igen. Jag klarar det inte, inte efter dessa sms.

"Och skjuta fram det till imorgon istället? Så att din ångest kan byggas upp ännu mer? Nej Felix, du kan inte skjuta fram sånna saker som gör dig rädd. Du måste ta tag i dem på en gång annars blir det bara värre. Så kom nu, jag följer dig till lektionen." Säger han med en djup blick fäst i mina ögon.

Jag suckar, jag vet att han har rätt. Jag måste ta tag i mina rädslor, utsätta mig för dem för att någon gång kunna slippa dem.

"Okej." Ger jag till svar och han sträcker fram sin hand till mig. Förvirrat ser jag på den och sedan upp i Jeremys ansikte igen. Han flinar bara. "Vi kan väl låta Oscar tänka lite extra på sina ord?"

Jag skrattar lät och låter min hand läggas i Jeremys. Han flätar samman våra fingrar och tillsammans börjar vi gå mot skolan igen.

Trots att mitt hjärta slår otroligt hårt i mitt bröst och min hjärna säger att jag borde skynda mig härifrån så låter jag den inte sända dessa signaler till min kropp. Jag försöker slå bort tankarna.

Vid skolans portar stannar jag Jeremy med hjälp av att dra i hans hand. Han ser på mig med ett frågande ansiktsuttryck och jag suckar.

"Vi behöver inte hålla hand eller något. Jag vill inte att Hampus och de kommer gå på dig mer än vad de redan gör. Du förstår väl att de kommer tro att du också är gay nu och förmodligen att vi är ett par?" Säger jag med en bekymrad min men Jeremy ser precis ut som innan.

"Och?" Han uttalar orden på ett vänligt sätt, helt utan att bry sig om vad jag precis sa. "Jag bryr mig inte om vad de tror och gör. Vi vet ju sanningen och det är det som är det enda viktiga. Du borde försöka sluta bry dig så mycket om vad alla andra tycker Felix. För det är bara dina åsikter som betyder något."

Jag ler åt hans ord, åt hur han alltid försöker uppmuntra mig och få mig att bli mer självsäker.

"Okej." Svarar jag igen och tar ett hårdare grepp om hans hand.

Han ler mot mig och öppnar porten till skolan, går in med mig tätt intill sig. Och för första gången är jag faktiskt ganska avslappnad när jag kliver in i detta helvetet. Dels för att Jeremy går vid min sida men främst för hans ord han sa. Han stärker mig, det gör han verkligen och det är jag otroligt tacksam för. Jag är glad över att ha fått en vän som honom, det betyder otroligt mycket.

"Idiot på ingång." Viskar Jeremy för att endast jag ska höra och jag ser direkt snett åt höger då det är där Jeremys blick är fäst. Mycket riktigt kommer Oscar gåendes bredvid Joakim, på väg åt vårt håll. Ingen av dem har upptäckt oss ännu och jag griper panikartat fast min fria hand i Jeremys arm.

"Vad ska jag göra? Ska jag prata med honom? Eller ska jag bara ignorera honom? Ska jag kolla på honom eller kolla bort?" Frågorna väller ur mig och Jeremy suckar, vänder mitt huvud mot sig med hjälp av sin hand om min käke.

Tanken av att Oscar nu kan se på oss får mig att nästan tappa kontrollen. För så som jag och Jeremy nu beter oss, hur vi håller hand och står tätt intill varandra, hur hans hand håller fast min käke och ansiktena som endast är ett är centimeter ifrån varandra, det är inte något som vänner gör. Inte i mina ögon.

"Ta det lugnt Felix. Andas, ta det som det kommer bara. Men jag råder dig att inte prata med honom, inte än." Säger han, håller blicken hårt fäst i min. Förmodligen för att försöka hålla min fokus på honom.

Jag nickar lätt, så gott jag kan med hans grepp. Han släpper min haka och vänder sig framåt igen, rör på benen och jag följer skakigt hans exemplar. Blicken kastar jag snabbt åt Oscars håll, som nu befinner sig ett par få meter framför oss. Fortfarande bredvid Joakims sida går han, men blicken fäst på oss. Till skillnad från Joakim flinar han inte, inte alls. Han ser på oss med spända käkar, läpparna hårt pressade mot varandra och ögonen avsmalnade. Han ser argt på oss. Hans blick visar så mycket ilska att jag tror att han ska hoppa på oss snart, slå ner oss båda tills vi ligger orörliga på marken. Han skrämmer mig, för första gången skrämmer han mig verkligen och orsakar att jag flyttar mig närmare Jeremy, min trygghet. Handsvett bryter ut hos mig, eller hela jag svettas nog. Mina hjärtslag dunkar i hela kroppen och jag glömmer nog bort att andas.

Helt plötsligt är han endast en meter ifrån oss, precis framför oss. Precis framför mig. Han ser in i mina ögon, han ser verkligen rätt in i dem med en hård blick som får håren på mina armar att resa sig, rysningar att fara längs min ryggrad. Men inga ord yttrar han. Inga alls. Men ord behövs inte. Hans blick säger allt. Även jag, som inte alls tror på att känslor för mig finns hos honom, kan klart och tydligt se att det är ilska och avundsjuka som starkt lyser i hans ögon.

Jag drar Jeremy åt mitt håll, rädd för att Oscar ska passera min sida. Men i och med att jag drar Jeremy mot mig så hamnar vi på Oscars vänstra sida, där Joakim inte går. Oscar passerar Jeremys fria sida, slår hårt sin axel mot Jeremys så att han flyger bakåt, men håller sig kvar på benen. Jeremy muttrar något jag inte kan tyda med en arg röst och rätar till sig. Han ger mig en blick för att kolla om jag är okej innan vi fortsätter framåt.

Jag har ingen aning om hur denna dag kommer sluta.