Sex - Dante Lindhe

2 - Olivia

Tisdag 8 september 2015
Det är med extrem trötthet jag öppnar dörren till skolan. Ösregnet där ute gör mig inte direkt mer taggad på att komma tillbaks hit. Jag är redan mentalt förbered på alla blickar jag kommer få. Förbered på alla som kommer viska. Förbered på alla som kommer peka.

Vart har Olivia varit?

Varför har Olivia varit borta?

Jag vet redan att det är frågorna alla kommer ställa sig. Men som med exakt allt annat så kommer folk glömma bort det inom en vecka.

Jag tar ett djupt andetag och sträcker på mig innan jag går in i skolan. Jag går där genom korridoren med huvudet högt och allas blickar på mig. Jag undviker ögonkontakt. Det är någonting jag alltid gör. Vart jag än går har jag huvudet högt och kollar inte på någon. Jag bara kollar rakt fram.

Dock bryter jag det när jag kommer en bit. Vid några skåp står Dante med en tjej. Jag känner att jag bara måste kolla. Han står med hon där Emilia eller vad hon heter. Hon går samhäll. Han kollar på mig och snabbt förflyttar jag blicken framåt igen. Han behöver inte få mer hybris än vad han redan har.

Det klart att han ser bra ut. Det tycker alla. Det är just därför jag inte tänker ge honom någon som helst uppmärksamhet. Han tror verkligen att han kan få vem som helst. Det är skrattretande. Det är även extremt irriterande att alla tjejer boostar hans ego genom att gå runt och hunda efter honom. Jag hatar det. Varför ger man såna människor uppmärksamhet?

Han verkar helt skev. Jag har hört alla rykten om honom. Självklart ska man inte tro på allt man hör, jag själv har en del osanna rykten om mig, men jag vet att många av ryktena om honom faktiskt är sanna. Med honom kommer alltid trubbel. Extremt mycket trubbel. Det är också en faktor till att jag håller mig borta från honom. Att han blev avstängd i början av ettan efter att ha misshandlat en grabb så att han nu går med 97orna istället är nog bevis på det.

———

"Snälla, Noel. Du måste följa med." Ber jag för säkert hundrade gången. Han suckar och släpper datorn med blicken. Vilka framsteg! Första gången han kollar bort från datorn under vårat samtal.

"Varför ens?" Frågar han. Jag ler mot honom.

"För att jag inte har festat på jättelänge och du måste sluta vara tråkig." Svarar jag. Han skrattar lätt.

"Jag är inte tråkig." Säger han. Jag ger honom en skeptisk min.

"Jo, extremt tråkig. Men om du följer med på den här festen behöver du inte vara det längre." Svarar jag. Han suckar.

"Olivia, jag vet inte. Jag tackade nej när killarna frågade." Säger han.

"Absolut, men nu är det jag som frågar." Svarar jag. Han skrattar.

"Men du kommer bara lämna mig som alltid." Säger han. Jag ger honom en menande blick.

"Nej, jag ska inte lämna dig." Svarar jag.

"Lova?" Säger han. Jag tvekar en sekund.

"Jag vågar inte lova någonting." Svarar jag och han brister ut i skratt.

"Exakt! Där ser du ju." Utbrister han. Jag faller in i skrattet.

"Men du har ju alla dina andra kompisar där så du kommer inte bli ensam." Säger jag. "Dessutom har vi två inte festat ihop sen sommarlovet till tvåan. Det här är första gången vi pratar sen du kom hem från Spanien." Fortsätter jag. Han tänker efter en sekund.