Kyss mig bara

70

Hans ord bränner i mig när jag slutligen drar nyckel ur tändningen på bilen och kliver ur.
"Gud så länge du satt där ute, ditt pass började för sju minuter sedan." Skrattar Ellen och drar handen över disken. Butiken är tom och allt är redan sorterat och stilrent på hyllorna.
"Mm", grymtar jag. Jag är inte på humör för hennes optimism idag, hela huvudet är på hög varv så det räcker.
"Värst vad du verkar munter idag." Säger hon frågande med höjda ögonbryn.
Jag går förbi henne in och gör mig iordning inför att jobba butikens sista öppna timmar men tankarna är långt ifrån trosor och behåar idag. Är det verkligen så illa att vara med Liam? Sex års skillnad, vad gör det i egentligen? Samtidigt så förstår jag honom. Om han vill ha ungar om några år är jag den som måste leverera de, vill jag det? Och om jag vill ut till Marbella och leva som att jag är odödlig, kommer han då att sitta på hotellrummet och vänta på att jag ska komma dit och upptäcka att jag är allt annat än odödlig dagen efter? Eller kommer han att hänga med och festa som att han själv vore nitton igen?
"Hur är det?" Ellens tröstande hand vilar på min axel.
"Jag vet inte." Säger jag och trummar med fingrarna mot bordskivan.
"Vad är det som har hänt då? Är det den där Liam som är i farten igen?" Säger hon och vänder mig mot sig.
Plötsligt känns det som att det här är allt jag behöver, bara få kasta bort skiten och avlasta mina mentala axlar från de stenarna som tynger mig mest.
"Han bara ställde en fråga som gjorde att hela min verklighet vändes upp och ner."
Hon kollar på mig med stora ögon. "Lägg. Av. FRIADE HAN?!!" Hennes röst dånar och plötsligt mår jag bättre. Så pass illa är det iallafall inte.
"Nej nej. Inte något sådant. Han bara rågade om vi verkligen passade med tanke på åldersskillnaden oss emellan."
Hon kollar på mig och smackar med tungan.
"Tänker ni låta en sådan liten sak som ålder ta sig emellan? Kärlek är inte rättvis alla gånger men det ställer inga krav. Inte äkta sådan iallafall."
"Men tänk när om några år, han vill skaffa familj och jag vill ut i världen och somna däckad under stjärnhimlen med krabbor som friserar om mig."
"Sådant där är småfix. Ni två verkar passa som handen i handsken. Antingen är du för mogen för din ålder, eller så är han för omogen för sin."
Ellen sätter sig ner på en utav stolarna och lägger benen i kors.
"Jag vet bara inte vad jag ska göra och helt ärligt, jag börjar få panik över att inte veta."
"Gumman, gumman, gumman. Vem fan bryr sig om att veta upp och ner på en stege, in och ut på påslakanet eller vad som är rätt och fel? Du är ung och då har du all rätt på din sida till att vara dum också. Du måste ta tag i det du har framför fötterna, du måste fråga vad du vill nu idag. Vill du gosa ner dig i hans säng och dra in doften av maskulina svettkörtlar så gör det. Vad som kommer när du tröttnat på det bestämmer du själv. Det låter så in i nordens klyschigt men, låt hjärtat visa vägen och lämna hjärnan utanför det här."
"Och om jag väljer fel? Tänk om jag väljer att vara med honom och vi stretar åt helt olika håll om ett halvår?"
"Då vänder du dig mot himlen och tackar för att du enbart slösade ett halvår och inte en livstid."
"Och om jag ändå vill vara med honom och han med mig trots att vi stretar och drar mot olika håll?"
"Du samlar du vuxenpoäng genom att kompromissa er fram till hur ni ska göra. Ta ett år och festa, bli på smällen och dra hem för att bilda familj. Bli på smällen nu, fostra ett barn i arton år och sedan dra ut och festa, det funkar också."
"Men om..."
Dörrklockan plingar till och Ellen reser sig hastigt. "Jag kan ta den här, så tar du nästa."
Sedan slinker hon ut och välkomnar kunden med solsken och enhörningar.