Kyss mig bara

41

När han öppnar dörren åt mig ut så ser jag att himlen blivit lite mer stjärndekorerad. Flera stjärnor syns nu klart på himlen men jag suger på stjärnbilder så den ända jag kan se är stora Karlavagnen.
Donken är banne mig för gott, men man kanske kommer ut med en mätt mage men samvetet är i botten när man tänker på all skit man precis stoppat i sig. "Jag swischar dig sen." Säger jag till Liam när han låser upp bilen.
"Nej, skitsamma det behövs inte alls."
"Men jag gör det ändå."
"Josephine", han stannar upp och kollar på mig där vi står och precis ska sätta oss i den snart varma och sköna bilen, "har du inte sett någon romantiskt film? Killen bjuder. Dessutom ville jag det."
"Oj sorry då herr gentleman." Vi båda ler och sätter oss i den sköna bilen. Han kopplar upp sig till bilen med mobilen och snart rullar svensk rapp ut ur högtalarna. Sämsta sortens musik man kan lyckas hitta. Nej nej, fel av mig. Håkan Hellström och ABBA är det sämsta man kan lyckas hitta bland svenska artister.

Väl ut på motortrafikleden blir det ett kortare stopp då en bil fått soppatorsk mitt på vägen.
"Asså vad fan är det för jävla stolpskott som glömmer att tanka." Vi står bakom en mindre buss och han trummar på ratten.
"Har du bråttom någonstans?" Frågar jag, jag vet mycket väl att jag själv har en engelska presentation imorgon om de allierade partierna, men helt ärligt, ingen bryr sig om politiken egentligen. Alla bara klagar på varandra och den ända märkbara förändringen som sker i samhället är när de höjer priset på bränsle till bilarna. Sanningen svider.
"Nej, men det finns många andra saker jag skulle vilja göra istället för att stå i kö."

Min mobil surrar till i mitt knä.

Meddelande från Pappa;
Hej tjejen, vart är du och när kommer du hem? :))

"Undrar de vart du är?" Liam sneglar på mig medan han sakta rullar lite närmre bussen framför. Som att det skulle få allt att gå fortare.
"Ja, de undrar när jag kommer hem."
Han skrattar lite. "Ja, om jag visste när vi började röra på oss så skulle jag kunnat ge dig en tid."
19:19
Jag svarar pappa tillbaka att jag inte vet när men att jag är i en bilkö tillsammans med Jasmina. Det känns fel att ljuga men ännu värre att säga sanningen.
"Jag lovar att skjutsa dig raka vägen hem när vi väl har kommit ur den här jävla kön." Suckar han bredvid mig men ärligt så har jag good times. Jag sitter i en varm och skön bil under en nästan fulländad stjärnhimmel med hyfsad musik i bakgrunden. Mötande bilar lyser upp och jag känner faktist att jag skulle kunna vara här hela kvällen.
"Har du något emot om jag tänder en cigg?" Han sneglar mot John Silver paketet som ligger fram vid rutan.
Egentligen har jag det. Ja, jag är gammal rökare men alla vet att passiv rökning är sämre än vanlig rökning och helt ärligt, jag röker hellre själv än att bara står bredvid och påverkas av någon annans dåliga val.
Jag kollar på honom. "Jag tar ner rutorna och höjer värmen?" Säger han.
"Ja, jag är okej med det, gör vad du vill."
Jag följer varje rörelse han gör och påminner mig starkt om att jag är klar med det. Han sträcker sig efter paketet, tar ut en cigarett och placerar den mellan läpparna. Sen tar han tändaren, hissar ner rutorna på båda sidorna och höjer värmen till max innan han tänder cigaretten. Han gör en suck som liknar ett svagt stön när han vänder huvudet ut mot vägen och blåser ut röken. Hans arm vilar på dörren och handen med cigaretten är utanför fönstret. Jag lägger huvudet mot det öppna fönstret och andas in sval och ren luft medan jag kollar på himlen. Så vackert.

Trots att jag försöker så undgår inte rökdoftande mig och jag sträcker mig längre ut för att slippa den. Himlen är nu väldigt mörkt blå nästan svart och månen börjar ta form.
Kön rör sig och snart är vi uppe i hastighet igen med riktning hem till mig.
20:02
"Ja, det var inte riktigt meningen att det skulle bli senare än typ klockan sju men en timme eller så vad gör det." Han skrattar lite lätt. Fönstren är stängda, värmen sänkt och ciggen slängd. Vi åker igenom staden som lyser i alla dessa färger.
"Varför bor du hemma fortfarande? Du har ett jobb, en bil, körkort och du helt klart bilden av att du är över standard inkomsten. Din pappa är liksom kirurg."
Han spänner blicken på vägen och bjuder på ett kort leende. "Jag har en lägenhet."
"Jaså?"
"Ja. Vi kan dra dit om du vill. Jag har dock inte varit där på sjukt länge nu så jag säger ifrån mig allt ansvar om hur det ser ut." Han släpper händerna från ratten och håller upp de innan han flinar och tar ratten igen.
"Okej."
"Okej vad?" Säger han och tittar på mig.
"Okej, visa mig."
"Säker?" Han ser lagom chokad ut. Eller ja, jävligt mycket mer chokad ut än bara lagom.
"Ja."

Han kör in genom porten till parkeringshuset han har bilen i och parkerar på platsen där hans registreringsnummer står.
"Så varför har du inte dina fester här?" Frågar jag medan vi går mot lägenheterna.
"Ja asså det är ju i min pappas hus festerna hålls medan pappa är bortrest på något jävla skit eller jobbar. Han brukar vara väldigt missnöjd över hur huset ser ut när han kommer hem, speciellt om han har jobbat men min lägenhet är för liten för att rymma så många människor. Dessutom är det inte mig polisen frågar ut i första hand eftersom pappa står på huset."
"Men din mamma då? Är hon också bortrest jämt?"
"Nja asså mamma och pappa är skilda sen flera år tillbaka och pappas tjej är aldrig hemma i det huset iallafall."
I trappuppgången är vi tysta båda två medan ljudet av våra skor ekar i de stora gråa väggarna. Spiraltrappan leder till flera olika våningar och det finns självfallet ingen hissjävel att åka i.

Han tar fram nycklarna och låser upp en dörr med skylten, Lantz Liam, på.

Lägenheten är kolsvart och man ser en gatulykta genom något fönster men annars är allt mörkt. En doft av god herrparfym och rök fyller mina lungor. Det är typ så Liam luktar också. Parfym och rök. Varför i helvete tänker jag på vad han luktar som? Tycker du Josephine, inte att det här är lite överdrivet? Vad ska hända nu liksom, du tänker verkli...
Jag ignorerar de negativa tankarna, för stunden. De kommer tillbaka, det gör de alltid. Liam kliver rätt in i mörkret och tänder hallampan, sen sträcker han sig efter min hand och drar in mig, stänger dörren och låser den. Varför gör lägenhetsmänniskor alltid så? Hemma he vi jämnt dörren olåst, inte natt och när vi är bort men när vi är hemma. Lägenhetsmänniskor låser dörren nästan innan de ens hunnit komma in. Är det det här som kallas för fördomar?

När dörren är stängd slår det mig att jag och Liam är ensamma i den här lägenheten, det känns konstigt. Men konstigt bra.