Kyss mig bara

60

Hans breda överkropp täcker hela mig där jag ligger i den obäddade sängen på magen och andas häftigt. Liam ligger över mig och trycker ner min kropp i den stora sköna madrassen. Han drar sig sakta ur mig och jag känner gråten och ångesten i halsen av att ytterligare en gång glömt att skydda mig mot snorande ungar och fattigdom. Han lägger sig bredvid mig på rygg och andas ut.
"Jag har något till dig." Säger han sedan i en utandning. Jag kollar forskande på honom.
Med en snabb blick på mig och ett utmattat leende drar han upp sina byxor från golvet och fiskar upp ett paket som han sedan räcker mig.
"Vad är det?" Säger jag och vrider på det. Ett läkemedel?
"Akuta p-piller." Säger han.
"Gulligt." Säger jag och flinar åt honom.
"Ge dig." Han reser sig upp och sträcker ut ena hand åt mig, jag tar den och han drar upp mig på fötter igen.
"Cigg?" Säger han och jag nickar, han pussar mig lätt på pannan och leder mig ut ur det fuktiga sovrummet.

Jag står inlindad i en filt med cigaretten mellan läpparna lutad mot Liams nakna bröstkorg. Jag var lite rädd i början att han skulle tutta eld på mitt hår med sin cigarett men än så länge ligger det bruna håret oeldat över mina axlar.
"Du menar alltså att du har en syster?" Säger jag och kollar upp på hans ansikte. De blåa ögonen kollar ut från balkongen och söker igenom området, det mörka håret står åt alla håll på det allra perfektaste sätt som går medan de mörka grova ögonbrynen är avslappnade. Han drar på munnen i ett leende och de vita tänderna syns lätt när hans läppar särar på sig.
"Mmm." Säger han och lägger sin haka mot min hjässa.
"Storasyster eller lillasyster?"
"Storasyster."
"Vad heter hon? Är hon lika vild och rebellisk som du?"
"Du frågar så mycket." Svarar han bara.
"Och ändå får jag aldrig svar."
Han är tyst en stund och när cigaretten är slut fimpar han den mot balkongräcket.
"Cassandra." Säger han sen.
"Och hon är lika mycket tuffing som du antar jag?" Säger jag frågande och snurrar runt i hans famn.
Han skrattar tyst. "Tuffing?"
"Ja du är ju det. Du är känd för dina droger, röker och ligger runt som om du lever för alltid, alltid sur och kaxig och uppenbarligen inte speciellt laglydig. Det kanske går i generna?" Jag ler och fimpar mot räcket jag också.
Han studerar mitt ansikte. "Är det så folk ser mig? Drogmissbrukande fuckboy med taskigt humör?"
"Jag såg dig som det."
Han tystnar. "Cassandra hade jävligt mycket skit med farsan när hon växte upp, hon vägrade allt som han ville och det gav konsekvenser." Han lägger armarna runt mig och trycker mig mot sitt bröst. "Hon gjorde både det ena och det andra tills hon en dag hamnade i stora problem. Där var hennes vändpunkt, hon skaffa barn med en klen tös som ber om ursäkt för sin egna existens bara man kollar på honom, men han fick henne på rätt spår i livet."
Jag lyssnar noga på hans ord medan hans hjärta slår i andra änden av min hjärna.
"Drogerna är min väg ut, fattar du? Det liksom lättar hjärnan från det eviga tjatet. Brudarna är mest tidsfördriv, aldrig med någon betydelse, de är bara...objekt." Ehhh, jaha?
Jag stretar emot hans breda stora armar som håller mig i ett fast grej.
"Jag ser inte dig som det...konstigt nog." Han håller hårdare. "Du är inget objekt för mig." Säger han sedan.
"Vad är det som är konstigt med det?!" Säger jag och bryter mig loss från hans armar. De blåa ögonen ser roade ut åt mitt dramatiska utbrott.
"Det konstiga med det är att jag alltid har sett tjejer som objekt, korvbröd och vandrande hål. Sen kom du och vände upp och ner på det, jag ser inte dig så."
Jag stirrar på honom med ett uttryckslöst ansikte. Hur fan kan man tänka som han? Han ska alltså klassas som smart? Aj.
"Du har en sjuk kvinnosyn, vet du det?"
Han rycker på axlarna och flinar kaxigt. Solen touchar hans numera ljusbruna hud och jag vänder bort blicken för att inte le åt hans underbara kropp.
"Vad vill du göra nu?" Säger han och drar upp sin mobil. Han rynkar pannan och de mörka ögonbrynen dras samman.
"Vad är det?" Jag försöker se skärmen men han håller mig på avstånd.
"Inget." Han trycker med tummen över skärmen och sen släcker han den. Han höjer på ögonbrynen och blickar med ögonen.
"Nå? Vad ville du göra?"
"Jag vet inte." Säger jag misstänksamt.
"Netflix...?"
"Aa."
"...and chill." Tillägger han sedan.
"Skit dåligt, inte ens lite kul." Säger jag och går förbi honom in tillbaka i lägenheten.
"Sov med mig inatt." Säger han bakom mig och jag stelnar till. Han märker min osäkerhet.
"Men kom igen, hur många gånger har vi inte sovit ihop på fyllan? Vore det inte roligare att sova ihop nyktra?"
Jag vänder mig halvt om och kollar på honom kort. "Mmm."
"Jag kan fixa hämtmat, godis och...vin kanske?" Erbjuder han sig.
"Du är sjuk i huvudet."
"Vadå?"
"Du vänder från att vara ett svin och tycka att vi inte funkar till att ha en helt vanlig pojkvän-flickvän-kväll och vara hur fin som helst på några timmar. Det är ett sjukligt beteende Herr sjukhusnisse."
"Vem sa att det inte är du som trollar med mitt huvud? Du kanske fuckar upp mig till en bättre person?" Säger han oskyldig och som att till och med han själv tror på det. Tar han aldrig något seriöst?
"Tre apor." Säger jag efter en stunds tystnad.
"Va?"
"Ja, vinet. Välj något av tre apor."

Han ler kaxigt och drar handen genom det mörka håret medan han hämtar tröjan från sovrummet och drar den över huvudet.

———————————————————————-
Fjärilar i magen över det här kapitalet, är jag ensam om det?