Kyss mig bara

26

Jag stannar men släpper inte hans arm. Jag hatar att jag erkänner det för mig själv men jag vill inte släppa den. Den känns varm och trygg. Han ser ner på mig med sina blåa kalla ögon och jag svär på att ett roat leende leker i hans mungipa. Så jävla självgod.
"Nu då?" Säger han.
Vad förväntar han sig ens?
"Jag vet inte. Jag ville bara ut därifrån." Jag tvingar mig att släppa den trygga bicepsen. Jag borde skaffa egna att känna på hela dagarna.
"Jaså. Tråkade jag ut dig?" Skrattar han fram. Jävla douchebag.
Herr naturvetenskap-fysioblablabla förväntar sig nog ett svar men jag svarar inte. Jag blev ärligt chokad. Ska han föreställa en duktig elev som blev något inom sjukvården? Nej. Jag skulle inte ens låta honom ta ut en sticka på mig. Han skulle troligtvis bara trycka in den längre.

Där står vi. Ute på min uppfart och jag väntat ihärdigt på att månen ska falla från himlen och landa på mig.
"Ska vi åka en sväng?"
Han nickar mot den svarta Volvon. Ja tack. Varmt och skönt. Det är enda anledningen till att jag nickar och sätter mig på passagerarsidan. Sättet värms snart upp och det är precis så bekvämt som jag minns det. Jag ger direktiv till en liten sjö med berg som vi kan åka till för att slippa göra något som han kanske skulle kunna tänkas föreslå. Typ som att koka katter eller slå spädbarn. Han har säkert någon sjuk fetisch.
Även om det är maj nu så är det inte varmt för det. Kommer den här sommaren bli kall nu också? För isåfall kan vi bara avsluta året, supa till och börja om igen. Sommaren är inget utan värmen. Då kan det kvitt om vi kör jul två gånger på året.

"Så samhälle, är inte det för människor som inte platsade i naturklassen?" Han ler kaxigt. Vem leker han?
Jag fnyser. "Så fysioblablabla, är inte det för folk som faktist vill hjälpa och vårda människor?"
Han skrattar. Idiot. Jag hatar honom.
"Fysioterapeut. Vet du ens vad det är?"
Klart som fan jag inte vet det. "Ja."
"Okej, så vad gör jag?" Han kollar på mig medan han lägger i parkeringsväxeln men han låter motorn stå på. Miljövänligt av din herr natur.
Okej. Tänk nu. Fysio-någonting. Fysio. Det är ju typ fysik. Och vad är fysik? Kraft? Eller? Träning. Det borde vara träning av någon form. Okej. Smart. Duktiga hjärnceller.
"Du tränar folk." Jag möter hans blick och han ler.
"Gissar du nu?"
"Du, inte fan bryr jag mig vad du är!" Han skrattar åt mitt min ilska. Som vanligt. Han skrattar åt mig. Jag börjar vänja mig vid det här laget att jämnt bli utskrattad. Min ilska är inte roande.
"Vad vill du ens?" Jag vet inte vad den här killen har för avsikter men tar jag inte reda på det nu lär det ju komma fram senare.
"Tja, just idag hade jag inget bättre för mig." Han låter lika ärlig som jag hade hoppats på. Ett ärligt jävla svar från den falskaste idioten jag mött.
"Så du bara åkte hem till mig, personen du hatar, för att du inte hade något bättre för dig?"
Han tänker till en sekund och nickar sedan. "Fast jag hatar dig ju inte fullt så mycket som du kanske tror." Han flinar.
Jag gör ett tillgjort leende tillbaka. "Nej verkligen inte."
"Du verkar tro att jag är värsta tänkbara sortens människa."
"Det är kanske så det är."
Han nickar. Varför nickar han?
"Så vad vill du göra nu?"
"Tja, åka hem och aldrig mer se dig vore ju inga fel."
Han ser ärligt lite, ledsen ut? Kan en känslokall person bli ledsen?
"Okej, så du påstår att du inte känner minsta lilla behov av mig?" Självgoda jävel. Usch.
"Du är inte lite lagom självgod, tycker du inte? Du tror att alla tjejer ska springa benen av sig efter dig?"
Han skrattar. "Tjejer gör det frivilligt. De vet vad de får av att göra det och jag kan lova dig att ingen tjej är speciellt missnöjd."
"Usch. Du äcklar mig."
Han rycker på axlarna som om att det inte gör något.

Han har självfallet inget bälte så han bara slänger upp förardörren och kliver ur.
"Kom." Säger han innan dörren smälls igen.
Jag är lite chokad men när min dörr också flyger upp så knäpper jag av mig bältet och kliver ut. Jag hamnar tätt intill hans breda bringa och jag måste erkänna för mig själv att jag blev lite knäsvag av de där bröstmusklerna som spänns under den gråa hoodien. Är det samma hoodie som jag hade en gång för ett tag sedan? Hur som helst sviker inte knäna mig och jag står och kollar in i hans ögon och hans ansikte medan han stänger dörren bakom mig.

Varför är alltid svin så snygga?