Kyss mig bara

22

"Vad gör du?"
"Vad gör du?" Kontrar han mig med.
"Men nej, jag fråga först."
Han skrattar lite. Halvt road. Halvt generad?
"Är du fem år eller?" Säger han. Svin.
Nej jag är fan tre.
"Nej."
"Nähä du är bara allmänt sur då."
Jag lovar att hans IQ kan räknas på min hand. Man behöver ha minst 5 IQ för att öppna en dörr, hur mycket behövs för att stänga en?
"Jag är fan inte sur." Jaha, där sluddrande det till sig lite. Kuk bajs.
Tystnaden blir stel. Jag fattade att det skulle bli jobbig stämning men verkligheten är alltid värre än i tankarnas fantasi. Hemskt.
"Kan vi bara glömma det där?" Säger jag med vetskapen att jag antagligen kommer tänka på det när jag ligger inför döden. Skjut dig själv kärleken. Tack på förhand.
Han nickar och drar handen genom det rufsiga håret.
"Jag gillar inte dig iallafall." Muttrar han.
"Samma här."
Han tar tröjan från golvet.
"Du kommer förevigat vara oskuld." Säger han.
Den fräcka jävla pojken. Han kommer alltid vara en skit.
"Håll. Käften."
Ha flinar. Han tycker alltså det är kul att driva om oskulder? Kan man sjunka lägre i näringskedjan? Alla är väl för i helvete oskuld någon gång? Man födds ju inte som skuldbelagd. Så jävla dumt. Som om att man skulle bära en skuld bara för att man haft sex. Vem fan kom på något så dumt? Släng dig i väggen religon.

"Jag gillar ändå ditt fulla jag." Säger han innan han öppnar dörren. Han har uppenbarligen iaf lite IQ. Jag vill typ be den här vandrande sopphögen att stanna och göra mig sällskap. Borde jag göra det? Nej. Tack.
Jag bara ler tills han stängt dörren. Då faller leendet tillsammans med en bit av min självrespekt. Även om jag vet att vinet inte gått ur kroppen. Liksom nästan en hel flaska går inte ur på lite hångel. Nej nej nej. Det var inte hångel. Det var...ingenting.

Jag suckar. Jag behöver mer vin. Mamma. Pappa. Här med giver jag tillbaka den tillit jag en gång fått äran att bära.

Jag blev för full för mitt eget bästa. Gissa om mamma blev arg? Öronen svider fortfarande.