Pussel | o.r

Kapitel 6

Vi har kommit till den bästa delen på hela veckan, helgen. Solen skiner och livet är underbart….. nej där ljög jag, det regnar och livet är allmänt piss. Men ingen ser det, bara jag. För andra skiner solen, livet rullar på och inget känns fel. Men för mig, allt känns fel, livet står still och regnet öser ner. Jag gräver ner mina känslor och gömmer dom för andra. Den ända jag någonsin vågat lita på är Johanna, vi berättade allt för varandra och höll inget hemligt.  Men nu är hon timmar från mig och vi hörs knappt.

Mina tankar stoppas av att telefonen plingar till. Jag tar upp den och läser sms:et.

”Du mår inte bra, ska vi ta en fika? Så du får nått annat att tänka på” Jag ler.

”jätte gärna” svarar jag och kliver ur sängen. Jag drar på mig en tjocktröja och springer sedan ner för trappan. Jag hälsar på Oscar innan jag drar på mig skorna och går ut. Ett sms till trillar in.

”ta det lugnt, jag hämtar dig ;)” jag skrattar tyst för mig själv och sätter mig ner på sten trappan. Efter bara några minuter ser jag honom komma gåendes på gatan. Jag ställer mig upp och han kollar upp från marken med ett leende. Jag går bort mot honom och han drar in mig i en kram.

”Hej” säger jag efter att vi släppt på kramen.

”hej” svarar han och jag kollar rakt in i hanns blåa ögon.

”vart ska vi gå?” frågar jag och han tänker en stund.

”jag vet, kom.” säger han och tar tag i min hand och går iväg mot centrum. Jag följer efter och snart står vi utanför en liten glasskiosk. Jag skrattar och han ler och kollar på mig.

”du gillar glass, eller hur” säger han och jag nickar.

”jag älskar glass, det la du på minnet” säger jag och han nickar stolt. Vi köper varsin mjukglass och går bort mot parken. Han babbar på och jag skrattar mest åt det han säger. Vi sätter oss ner på en bänk och jag försöker njuta av min glass. Han hade rätt, jag har glömt allt som sved. Han får mig på bättre humör och jag mår faktiskt bra för stunden.

”hur var det där du bodde innan?” frågar han och jag tänker en stund.

”det var väl som vilken annan liten stad som helst. Alla kände alla, och man kunde gå vart som helst, ensam och det var gångavstånd till allt och alla” svarar jag och han nickar.

”men du då? Hur mådde du där?” frågar han efter en stund men ångrar sig starkt när han ser min blick, jag tror den är tom, och otydlig.

”Förlåt, du behöver inte svara….” säger han och äter av sin glass.

”det är lugnt, jag var väl ”populär” men kände mig ensam. Jag hade bara en riktig kompis, Johanna heter hon. Vi berättade allt för varandra, och hon kan mig utan och innan. Hon är faktiskt den ända som gör det. Jag mådde dåligt, min mamma var inte….. eller nej, hon var ensamstående med två barn. Jag och min äldre syster. Vi levde enkelt och hon jobbade mycket för att få in pengar. Men jag ska inte dra ut på det mer än så. För jag ska nu njuta av min glass” säger jag och han nickar. Vi sitter länge och bara pratar, inte om mig, inte om honom, utan om allt annat, Allt mellan himmel och jord och lite till. Det har varit en av de bästa dagarna i mitt liv. Han vet inte mycket än, men lite. Nu är han på första sidan av min Bibel.

Nu befinner jag mig i en soffa, med fyra killar. Alla spelar Tv spel och ord, popcorn och armar flyger lite här och där. Jag älskar det här, jag leder faktiskt spelet bitches. Det var inte alls så att jag spelade detta hela tiden med Johannas bror om ni tror det, nejdå. Eller jo, det var det jag, Johanna och Johannes gjorde varje gång vi var där.

”Seriöst, Saga! Hur? Ge oss en chans” säger Felix och jag skrattar.

”nej, vafan, försök lite” säger jag och han skrattar och kastar ett popcorn på mig. Jag släpper spelet för ett tag och ger honom en ”är du seriös” blick och han bara skrattar åt mig.

”skärp er, vi leker inte med maten” Säger Oscar och vi bara skrattar. Dom är så sköna, helt spontana och galna. Det är inte som där hemma, varenda kille trodde sig vara cool, med det är klart, det fanns ju nördar också. De som bara jobbade, tänkte på skolan och sket i att vara lite social.

”vafan?! Vad gör ni?” skrattar jag och kollar på Felix och Ogge som kryper runt på golvet som makar.

”kryper” svarar Ogge och jag himlar med ögonen. Som om jag inte ser det.

”dom gör så när de är över trötta, det är bara att vänja sig Saga” säger Oscar och jag nickar med blicken på maskarna. Jag vill också vara en mask, tänk va coolt, krypa runt under jorden och äta skräp. Eller usch nej. Kvällen fortsätter och det blir bara galnare och galnare för varje timme som går. Under tiden dom blir galnare blir jag tröttare och mina ögon locken tyngre. Jag vet inte hur men somnar gör jag.

”God natt Saga”

----------------------------------------------

inte speciellt lågt, men har haft idé brist...... men nu jävlar, nej förlåt ska inte svära men nu kör vi........

(förlåt för stav fel, men ni får leva med det xP)