Pussel | o.r

Kapitel 9

”du är jätte vacker” säger Oscar och jag ler och kollar ner på min klänning. En somrig klänning med vid kjol. Till det har jag mina vita Converse. Håret är lockat och ansiktet lätt sminkat.

”tack….” säger jag och kollar upp.

”Saga är du redo att åka?” Mia eller från och med nu mamma, ropar på mig från bilen och jag springer ner och hoppar in bredvid henne. Vi kör iväg mot skolan, när vi kommer fram ser man hur alla är uppklädda och glada, det är sommarlov om bara några få timmar. Jag kliver ur bilen och går mot ingången. Där hoppar Felix fram framför mig och jag skrattar.

”va fin du va då” säger jag och han ler.

”det samma gäller dig, får jag göra dig sällskap in?” frågar han och jag nickar. Vi går in och bort mot våra klassrum. Alla 8:or avslutar ihop så vi går in i Felix klassrum. Alla kollar konstigt på mig men jag försöker ignorera dom. Jag sätter mig ner bredvid Felix och lärarna börjar prata. Alla får varsin röd ros innan vi tillsammans går till en uppriggad scen. Där ska de minde sjunga och de  som slutar nian ska hålla tal, eller så sa i alla fall Felix. De små sjunger och niorna håller sina tal, när det är klart är vi fria att gå. Jag går med Felix bort till parkeringen där vi skulle möta upp våra föräldrar. På vägen kommer jag på att jag glömt min telefon i klassrummet.

”jag måste bara hämta telefonen, kommer snart tillbaka” säger jag och små springer mot skolan. Jag går in i klass rummet och greppar tag i min telefon. Jag vänder mig om för att gå, men istället blir jag intryckt i väggen. Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken när Elina smäller till min kind.

”lilla Saga, tro inte du har någon chans på Felix, han är min” säger hon och ler hån fullt mot mig.

”han är inte din, han gillar inte dig alls” säger jag så kaxigt jag kan. Elina smäller till mig igen och jag blundar.

”han säger bara det för att lura dig, han vill inte ha nått med dig att göra” säger hon och den kraftiga killen trycker mig hårt in i väggen igen innan han nästan kastar ner mig på golvet innan de går iväg skrattandes. Jag sitter kvar på golvet, det är väl här folk vill ha mig.

°Felix perspektiv°

det har gått 20 minuter sen Saga gick. Jag bestämmer mig för att gå och hämta henne. Med snabba steg går jag mot klassrummet, jag ser hur Elina och hennes gäng står vid några skåp och skrattar. Jag går in i rummet och hittar Saga gråtandes på golvet.

”Saga, vad hände?” jag sätter mig ner framför henne och hon kollar med rödsprängda ögon upp på mig.

”Elina hände” säger hon och jag kramar om henne.

”kom vi går här ifrån” säger jag och lyfter upp henne i kramen. Hon snyftar till och nickar. Jag bär henne ut från skolan och jag ser hur Elina och de andra kollar på oss när vi passerar deras skåp. Jag sätter ner Saga på marken när vi kommit fram till bilarna. Hon torkar bort tårarna som rinner ner för hennes kinder och hoppar sedan in i sin bil. Jag vinkar efter henen när de kör hem och hoppar sedan in i bilen bredvid mamma. Vi kör hem och jag dör för en kort stund i soffan. I kväll vid fem ska jag till Ogge, och jag hoppas att Saga hänger med dit, hon behöver rensa tankarna och skita i Elina.

Tiden går och klockan börjar närma sig halv fem när jag lämnar huset i snabba steg. Få vita moln pryder den rosa blå himlen och det är helt tyst, det ända man hör är bilarna som kör förbi då och då, och de kvittrande fåglarna. Jag går upp för de fyra trappstegen och knackar på. Jag kliver in och hoppar ner i soffan i väntan på resten. Ogge sätter sig ner i bredvid mig och kollar alvarligt på mig vilket ger mig en obehaglig känsla.

”vad hände med Saga?” frågar han och jag kollar på honom.

”Elina, jag såg inget men Saga skulle hämta sin telefon i klassrummet och jag gick till bilarna där vi skulle möta våra föräldrar. Men hon kom inte tillbaka på länge så jag gick för att kolla vart hon var. Jag hittade henne sittande mot en vägg gråtandes. Jag bar ut henne till bilen och så åkte hon. Typ det hände” svarar jag och Ogge nickar. Han och Saga har kommit varandra nära under den korta tiden hon har varigt här. Det knackar på dörren och in kommer Oscar och Saga, jag lyser upp i ett litet leende när jag ser att Saga hängde med. Men hennes ansiktsuttryck är inte det jag hoppades på, hon är ledsen och hennes kinder röda eller på väg till blå/lila. Jag tror Elina eller den där biffen hon hade med sig smällde till henne, hennes överarmar har dessutom röda hand märken så jag tror också att biffen tryckt upp henne mot väggen. Ogge går bort och kramar om Saga och Oscar när jag ställer mig upp. Jag gör det samma innan vi sätter oss ner i soffan igen. Telefonen plingar till och jag drar osmidigt upp den ur bak ficka.

”Är vid stationen om 20, kommer ni och möter mig?”

”Klart, vi är on the way!” skickar jag som svar och ställer mig upp.

”Omar är vid stationen om tjugo minuter, han vill att vi möter upp honom” säger jag och går bort och drar på mig skorna. De andra nickar och kommer bort till mig dörren.

”Saga, har du ingen tröja med dig?” frågar Ogge och hon skakar på huvudet.

”vänta här, jag hämtar en” säger han och springer upp för trappan och in på sitt rum. Han kommer ner med en av sina tjocktröjor och ger den till Saga som tacksamt tar emot den. Vi går ut och iväg mot stationen. Saga drunknar i Ogges tröja, hon ser jätte söt ut i den när den är så stor, hon är söt för övrigt också.

”du drunknar i den” säger jag och hon kollar upp på mig med ett leende.

”jag älskar stora tröjor, särskilt när det är någon annans, denna till exempel luktar jätte gott” säger hon och jag skrattar.

”tur det, annars hade vi behövt byta ut Ogge parfym och tvål” säger jag och Saga skrattar och nickar.

”det gör vi inte nu, den lyktar jätte gott!” säger hon och leker med armarna på tröjan.

”är inte det Omars tåg som kommer där?” säger Oscar och pekar på ett grått tåg som saktar in.

”jo” svarar Ogge och vi går bort mot tåget. Omar hoppar ut med sin väska och lyfter blicken för att hitta oss. Saga ler lite större och springer bort till honom när han sätt oss. Hon kramar om honom och jag skrattar tyst för mig själv, Ogge puttar till mig i sidan och blinkar en gång och jag skrattar bara mer och nickar. Saga kommer tillbaka springandes och ställer sig bredvid Ogge och mig.

”hej” säger jag när Omar kommer fram.

”hej” svarar han och släpper ner väskan på marken. Vi väntar en stund så folket hinner ta sig här ifrån innan vi börjar gå hem till Ogge igen. Vi har börjat varenda sommarlov såhär sedan 7:an (sedan jag och Omar gick i 7:an, Oscar x2 gick i 8:an) den bästa starten på sommarlovet, enligt oss.