Pussel | o.r

Kapitel 8

°Sagas perspektiv°

”Kyss mig”

 

”Varför skulle jag?”

 

Jag kysste honom och han besvarade den. En lång underbar kyss, en sån som bara sker på film. Vi drog ifrån och med ett leende på läpparna lämnade jag honom. Explosionen bakom mig sket jag i, jag fick vad jag ville, precis vad jag ville. Nu är det över, Matchen är slut och jag står som segrare.

”Omen den är sååååå bra…….” säger jag och stänger igen boken.

”är den verkligen så bra?” säger Ogge och skrattar tyst för sig själv där han sitter på säng kanten och jag nickar ivrigt.

”så bra” svarar jag och skrattar.

”döda mig inte nu, men jag måste fråga en sak….. gillar du Omar?” frågar han och jag kollar frågande på honom.

”det skulle jag inte påstå, gillar han mig?” frågar jag nyfiket och han rycker på axlarna.

”men lägg av, jag ser det på dig” säger han med ett lömskt leende. Jag känner hur mina kinder skiftar färg.

”kanske det, men du säger INGENTING! Okej annars är du dödens” säger jag och han nickar.

”Lovar” säger han med handen på hjärtat och jag skrattar.

”pucko” skrattar jag och puttar till honom busigt i sidan.  Han skrattar puttar till mig också.

”nej, seriöst nu, vad är klockan” frågar han lite seriösare än innan.

”jag vet inte, vänta lite bara” säger jag och tar upp telefonen från golvet. Av någon anledning har den hamnat där, fråga mig inte hur eller varför, för jag vet inte.

”halv två” säger jag och kollar upp på Ogge som reser sig från sängen och greppar tag i en väska.

”kom, vi måste gå” säger han och jag hoppar efter honom ut i hallen. Jag drar på mig mina skor och jacka, Ogge drar ner en hjälm från hatt hyllan och ger den till mig.

”men du då?” frågar jag osäkert och kollar på hjälmen.

”det är bättre att du har den än jag, och jag kör försiktigt. Lovar” säger han och ler. Vi går ner till hans Cross/ moppe och jag trär osmidigt på mig hjälmen.

”här, jag hjälper dig knäppa” säger han och jag lyfter på hakan. Han spänner lätt fast den och ler. Jag hoppar upp bakom honom och håller ett hårt tag om hans mage. Han sa ”jag kör lugnt lova” och det var fan ingen försiktig körning. Mitt grepp om honom hårdnade för varje meter vi körde. Han stannade utanför den stora byggnaden och vi hoppade av. Jag knäppte av mig hjälmen och kollade på Ogge som log som ett fån.

”du lovade att ta det försiktigt, din gris” säger jag och han skrattar och lägger armen över mina axlar.

”det beror på hur man menar med försiktigt, din gris” svarar han och jag skrattar.

”jag ska från och med nu ha med min hjälm överallt” säger jag och pillar på hjälmen jag håller i med vänster handen.

”ha du det” säger han och öppnar glas dörren med den handen han inte har runt mig. Vi drar av oss skorna och sätter oss sedan ner i soffan. Oscar kommer in genom dörren och strax efter honom kommer både Felix och Omar. Mitt leende växer en aning när Omar ler mot mig och Ogges blick bränner på mig.

”men, kan du lägga av?!” skrattar jag och slår löst till Ogge på över armen. Han skrattar bara och jag himmlar med ögonen.

”nej, det kan jag inte, du visar det så tydligt” skrattar han och allas blickar flyttas till mig.

”käften” skrattar jag och han skakar på huvudet.

”jag trodde vi va kompisar” säger jag och flyttar till Felix i andra soffan. Han lägger armen om mig och jag flätar ihop armarna över bröstet.

”Ogge, man gör inte såhär mot Saga, skärp dig” säger han och jag skrattar tyst.

”nää, precis, lägg ner” säger jag och sen börjar alla skratta.

”killar, kom igen börja träna” säger Daff som precis kommit in i rummet. Killarna går iväg och själv drar jag upp telefonen och sitter med den en stund.

”SAGA Eliasson Enestad! Hej” Jag ler lite extra mycket när jag ser vem det är ifrån.

”JOHANNA hasselnöt Olsen! Kul att du hör av dig” skriver jag och får snabbt ett svar tillbaka.

”när går du på lov? Vi går nästa vecka” jag tänker en stund men blir sedan på hopad av fyra killar igen.

”uch, ni är svettiga! Men Felix, när går vi på lov?” säger jag äcklat och killarna skrattar och ställer sig upp.

”denna veckan, hur så?” svarar han och jag ler.

”va bra, tack gode gud!” säger jag och börjar knappa på telefonen igen.

”vi går denna, du kan väl komma upp någon gång under lovet” skriver jag snabbt in innan jag kollar upp på killarna som alla står med frågande blickar på mig.

”vem vill veta?” frågar Ogge och Felix i mun på varandra.

”min kompis, Johanna ni vet, hon undrade” säger jag och Felix flyger ner i soffan bredvid mig.

”hon kan la komma upp, säg det till henne” säger han och kollar nyfiket på min telefon.

”jag gjorde det” skrattar jag och han ler. 

”bra, hon värkar som en bra tjej” säger Oscar jag ler han också.

”Klart jag kan! Säger bara till mamma så stickar jag upp! Ha det bra nu, ska ut och springa nu så vi får höras någon annan dag. <3” Jag ler och knäpper ner telefonen och stoppar tillbaka den i bakfickan. Denna sommaren vill jag ska bli den bästa i mitt liv.