Pussel | o.r

Kapitel 37

~från förra kapitlet~

"Saga kan se in i framtiden...."

~•~•~•~•~

°Sagas perspektiv°

"hur? Va? Jag hänger inte med alls?" Alla kollar chokat på mig och jag börjar känna mig en aning obekväm i situationen. 

"Sen när? När började du kunna se vad som skulle hända?" Oscar kollar mjukt på mig och jag suckar.

"när jag var på sjukhuset tror jag" svarar jag och kollar ner i golvet. Jag vet egentligen inte vart jag ska titta så mina fötter blir perfekt.

"det är faktiskt både oroväckande men på samma gång coolt. Jag vill också kunna se in i framtiden. Fatta va nice!" jag kollar upp från golvet och möter Felix glada ansikte.

"det är inte så nice som du tror, du ska bara veta vad jag sätt" säger jag och leende på Felix läppar försvinner.

"vad har du sätt?" Johanna kollar med rädda ögon på mig och jag suckar.

"det tänker jag inte säga, men jag tycker inte du ska ta det tåget du valt till i morgon, ta det som går idag" jag kollar djupt in i Johannas ögon som bara blir räddare och räddare.

"varför?" frågar hon osäkert och med en snabb blick kastning på de andra kollar jag sedan på henne igen.

"därför, åker du idag kan du rädda liv" Allas blickar spärrs upp och blir en aning skrämda.

"va?!" Johanna står nu framför mig, bara några sentimeter från mig och jag kan känna hennes stressade andetag mor mitt ansikte.

"gör bara det du gör bäst så kommer allt att gå bra" säger jag, backar ett steg och kollar sedan ner på mina fötter igen. Jag finner tydligen dom väldigt intressanta för tillfället. Har jag alltid haft en liten fläck där? När alla tagit in det jag precis sa sitter de och stirrar ut i tomma intet.

"Johanna, nästa tåg går om två timmar, ta det" säger jag efter att ha kollat upp tiderna. Johanna nickar lätt och ställer sig upp.

"Ogge, jag behöver hämta min väska, kan jag få nyckeln?" Ogge nickar och kastar nycklarna till Johanna som lätt fångar dom och går mot dörren. Hon drar på sina skor och jacka innan hon kollar på mig.

"jag kommer snart" säger hon och trycker ner handtaget och skjuter upp dörren.

 "Vänta, jag hänger med" jag kollar mig över axeln och ser hur Felix ställer sig upp i soffan och springer fram till dörren. Johanna ler och nickar innan de båda försvinner ut genom dörren. Jag suckar tungt och sätter mig ner i soffan bredvid Omar.

 °Johannas perspektiv°

 "hejdå" Jag kramar snabbt om Saga innan jag går mot tåget som precis anlänt till stationen. Ett lett leende får jag tillbaka av henne som jag snabbt besvarar. Jag drar med mig väskan och kliver på tåget, sätter mig ner så jag kan se hur de andra vinkar hejdå. Leendet på mina läppar går aldrig ner, jag älskar allt. Jag pluggar i mina hörlurar och trycker igång Spotify, Jag stänger ute allt och koncentrerar mig på alla åkrar och hus vi åker förbi. Jag är glad över att få komma hem igen, jag har saknat min familj. Men nu, nu kan det inte bli bättre för vi ska flytta till Stockholm och jag behöver inte vara mil ifrån varken Saga eller Felix. Stockholm, se upp för Johanna kommer stanna!

——————

"Hej älskling! hur var Stockholm denna gången?" hon slår försiktigt Harry på ryggen och jag ser hur trött hon är.

"det var bra! ska jag ta honom? du är trött mamma" säger ja och håller fram händerna för att ta emot Harry. Hon ler tacksamt mot mig och lämnar över honom innan hon försvinner in i sitt sovrum för att vila.

"hej lillkillen! va stor du blivit" Ett tyst skratt hörs från köket och jag kollar upp. Johannes står lutad mot väggen och små ler mot mig, Jag ler mot honom och kolar ner på Harry igen som med stora ögon kollar upp på mig.

"vart är Livia?" Johannes står nu bara några centimeter från mina armar där Harry vilar.

"hon sover, hon ska vakna om någon timma" säger han och slänger en snabb titt på klockan. Jag nickar till svar och går sedan upp för trappan och in på mitt rum. Jag lägger ner Harry i sängen och kollar mig runt, egentligen är det inte så mycket att packa, alla möbler och sånt ska vi lämna kvar, köpa nytt och värkligen flytta på riktigt.

"Du vet, jag har saknat dig" Jag kollar mot dörren och ler mot Johannes som står där.

"jag har saknat dig också Bror" säger jag och kollar ner på Harry igen.Johannes kommer fram till mig och sträcker ut armarna efter en kram. Jag fnissar till och kramar om honom. Meeeeen, det slutar med att jag dunsar ner på golvet skrattandes med Johannes sittandes på min mage och kittla mig.

"Johannes! lägg av!" skrattar jag fram och sparkar lätt med benen. Efter ett tag slutar han kittla mig och jag andas tungt.

"tror du jag kan få träffa Saga när vi flyttat? jag saknar henne med förstår du" säer han och kliver av min mage.

"visst får du det, men hon har pojkvän så back of bitch" säger jag och knäpper med fingrarna framför ansiktet. han skrattar lätt och nickar.

"hon är som min syrra" säger han och jag fnyser.

"oooookej, tack för den bror" säger jag men mitt försök på att vara sur fungerar 0 och jag brister ut i skratt. Jag hör något från dörren och kollar dit. Jag ser hur Livia står där iklädd sitt rosa nattlinne med nalle phu på och sin stora gosse djurs björn i handen.

"hej min Prinsessa! sovit gott?" säger Johannes och hon nickar glatt. springer fram och sätter sig i hans knä.

"Hej Johanna!" säger hon och jag ler.

"får jag en kram?" säger jag och hon nickar innan hon slänger sig i min famn. Jag gungar oss fram och tillbaka och när jag släpper taget pussar jag henne snabbt på näsan innan jag går bort och hämtar Harry som ligger i sängen.

"ska vi ta nått att äta?" föreslår jag och alla nickar ivrigt innan vi går ner till köket. Johannes brer mackor till oss och jag lägger Harry på sin lek filt.

"jag har saknat dig" Säger Livia med munnen full av macka och jag skrattar.

"jag har saknat dig också"