kapitel 39

234 8 1
                                    


"låt mig presentera den Saga ni aldrig lärde känna" Johanna kommer ner för trappan och alla vänder sina blickar mot henne. Ner för trappan kommer Saga, iklädd svarta jeans, Svart linne och skinnjacka. På höger armen har hon tyg armband i alla färger och hennes hår sitter i en hög tofs på huvudet.

"wow...." är det ända jag hör bakom mig och jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

"okej, jag har lite sakar att göra i skolan så om ni kan få era arslen ur soffan nu hade det underlättat" säger hon känslolöst och det tar inte mer än några sekunder innan vi alla står upp. Hon börjar skratta tyst åt oss och ingen förstår någonting.

"nej killar, jag skoja. Men kom igen vi ska gå" säger hon och går ut genom dörren. Vi andra följer efter ut och jag springer upp bredvid henne. Hennes självsäkra steg gör att jag nästan måste små springa bredvid.

"går jag för fort? Förlåt, men jag är förbannad" säger hon och saktar av stegen. Jag pustar ut och kan nu gå normalt bredvid henne.

"lunga ner dig, du kommer skada någon" säger jag och greppar tag i hennes hand.

"det är meningen" svarar hon och jag kollar frågande på henne.

"vad sa du?" frågar jag efterblivet och hon suckar. Hon stannar upp och lägger sin hand på min axel.

"DET ÄR MENINGEN" bokstaverar hon för mig och flinar därefter.

"du kommer bli utslängd, du får int....." hennes finger hamnar på mina läppar och jag kollar oförstående ner på dom.

"jag skiter faktiskt fullständigt i det, jag ska ha min hämnd och tyvärr kan ingen hindra eller stoppa mig" Jag börjar plötsligt bli ganska obekväm i situationen och plockar bort hennes hand, backar ett steg och skakar på huvudet.

"Saga, du kan inte.. du får inte!" säger jag bestämt och hon himlar bara med ögonen vilket får mig att bli en aning sur. Jag suckar irriterat och går iväg mot skolan. Jag tänker inte bli inblandad i det. Även om jag borde stoppa henne kommer hon inte låta mig göra det.

"jag gör vad som faller mig in, du får tycka jag är dum i huvudet eller what ever men just nu bryr jag mig inte" säger hon efter mig och jag sväljer hårt.

 °Johannas perspektiv°

"vart har du gjort av mesen?" Elina vänder sig bak mot mig och jag himlar med ögonen.

"vilken attityd" säger jag drygt för mig själv så högt att hon hör mig.

"jag hör dig" fräser hon tillbaka och jag kollar snett på henne.

"det var meningen" svarar jag och kollar sedan ner på mitt block. Dörren flyger upp och jag kollar chockat dit. Ett nöjt leende tar plats på mina läppar när jag ser Saga stå där och tugga högljutt på sitt tuggummi. Hon får sig en utskällning utav läraren innan hon trött tar sig bort till mig.

"vart har du varit?" Jag himlar med ögonen när Elinas röst hörs igen, hon börjar irritera mig.

"vad har du med det att göra?" Okej, nej, Saga... andas, in och ut, in och ut. De mördar blickar de två ger varandra är skrämmande. Klockan är en minut ifrån rast och jag känner att detta är på väg att balla ur.

"Hjälp till...." viskar jag till killen bredvid mig vars namn jag inte lagt på minnet.

"Rast!" ropar han rakt ut och jag ler tacksamt mot honom innan jag ställer mig upp och tar tag i Sagas öra och går iväg. Med bestämda steg går jag mot mitt skåp och med Saga gnällandes efter mig. Jag stannar utanför mitt skåp och släpper hennes öra. Hon kollar surt på mig och håller ena handen över örat.

"vafan va det bra för?" fräser hon och jag blänger på henne.

"du skrämmer inte mig, jag vet precis allt om dig, bara skärp till dig" säger jag bestämt och hon suckar.

"okej" mumlar hon surt innan hon går iväg mot sitt skåp. Jag letar upp Felix och sätter mig i den svarta soffan bredvid honom. Ett skrik hörs från skåp delen av skolan och jag kollar chockat dit.

"Helvete" säger jag och är uppe från soffan på 0 tid.

"vad var det?" frågar han.

"jag vet inte, men det jag vet är att Saga är anledningen..."

~≈~≈~≈~≈~≈~

glöm inte att kika in på min nya berättelse! :D It started witch a homework

Pussel | o.rDär berättelser lever. Upptäck nu