Pussel | o.r

Kapitel 35

”Vadå oförberett prov?!” Jag slänger en snabb och chokad blick över pappret matte läraren delar ut innan jag kollar upp på honom.

”jag sa ju det…” mumlar Saga och jag kollar på henne innan jag skakar på huvudet och sätter igång med frågorna. Okej, det är bara 25 frågor, med tre övningar på nästan alla, det här fixar väl jag, typ. När jag äntligen är färdig skummar jag snabbt igenom det tjocka häftet innan jag konstaterar att jag är nöjd över min insats och lämnar fram häftet. Jag slänger en snabb blick på klockan, tio minuter kvar. Jag lutar handen mot kinden och kladdar på bordet med min blyertspenna. Saga som fortfarande sitter med pappret biter frustrerat på pennan innan hon lyser upp i något som ser ut som om någon tänt en glödlampa ovanför henne. Hon skriver snabbt ner något på sitt papper innan även hon skummar igenom häftet och lämnar därefter fram det. När lektionen är slut lämnar vi klassrummet och går mot Sagas skåp. Hon lägger in sina böcker och tar ut sin jacka innan vi går vidare till mitt skåp. Jag bytar ut böckerna mot min jacka och stoppar snabbt ner mina hörlurar i fickan innan vi går mot entrén. Jag skickar snabbt iväg ett sms till Felix att han ska möta upp oss vid busskuren och får en tumme upp som svar. Jag stoppar ner telefonen i byxfickan och lägger armen över Sagas axlar. Hon kollar ner på sina skor som i min takt rör sig framåt. I famnen har hon sina tyska böcker då de tydligen skulle ha något prov senare i veckan. Själv har jag inget alls att bry mig om, eller inga läxor då. Vi kommer fram till busskuren och jag ger Felix en snabb kram innan jag sätter mig ner bredvid Saga på bänken. Felix sjunker ner bredvid mig men ägnar sin uppmärksamhet till några kompisar som står bredvid.

”Saga, där är lite depp. Vad kan det finnas för anledning till det?” Saga har alltid hatat när man frågar mjukt och försiktigt när det inte behövs, och därför frågar jag alltid överdrivet. Hon skrattar till och skakar på huvudet.

”nejdå, jag är bara djupt in i mina tankar” säger hon och jag nickar. Egentligen är jag också det, men mina tankar kretsar runt det Saga sa för nästan en vecka sen, ”nästa vecka, på tisdagen klockan 13.45. har vi prov i matte”. För det hon sa stämde, precis.

”Johanna! Bussen kommer” Felix puttar till mig och jag rycks från mina tankar. Jag kollar upp och ser bussen sakta in. Jag drar fram mitt busskort och följer efter Saga och Felix. Vi sätter oss lägst bak och Saga stoppar in sin ena hörlurssnäcka i örat hon har vänt mot fönstret. Hon öppnar upp sin tyska bok och låter blicken vandra från rad till rad.

”Felix, jag måste fråga en sak. Hade ni matteprov nu det sista?” frågar jag och han nickar.

”ja, hurså?” svarar han och jag skakar på huvudet.

”nej, vi tar det sen” svarar jag och ler mot honom innan jag vänder ut blicken genom fönstret och sätter igång mina tankar igen. Varför? Hur? När? Allt flyger runt som en tornado inne i mitt huvud och ger mig huvudvärk. Jag skakar av mig tankarna när vi går av bussen och in till Saga. Saga lägger ner sina böcker på bänken bredvid dörren och hänger snabbt upp sin jacka på en krok innan hon går in i köket. Jag drar av mig mina skor och ställer prydligt upp de bredvid Sagas innan jag tillsammans med Felix går in i köket och möts av Oscar som vad jag kan se, kokar pasta och Saga sitter på diskbänken och kollar nyfiket på.

”Hej Oscar!” säger jag och han vänder sig om och ger mig och Felix varsitt glatt leende innan han vänder tillbaka blicken till maten.

”hungriga?” frågar han när han ställer ner pastan på bordet och jag nickar. Vi sitter ett tag och äter, både skratt och ord flyger ur munnen och även lite mat men det är inget vi behöver ta upp. Min telefon plingar till och jag tuggar snabbt ur innan jag lägger ner besticken på tallriken. Jag drar osmidigt upp telefonen och läser meddelande om, och om igen.

”Hej älskling! Goa nyheter! Ett stort hus i Stockholm tillhör nu oss och vi flyttar upp om två veckor! Om du har möjlighet att komma hem så fort du kan och hjälpa till med packningen vore du en Ängel. Ses snart!” Mamma.