The perfect two | The fooo

Kapitel 28 - kidnappad?

Tårarna rinner ner för mina kinder. Kroppen skakar och jag vill bara skrika. Alex min älskade bror, det sistsa jag hörde av honom var skriket. Efter det var hela skogen tyst. Jag och Felix har kollat runt i hela skogen då den inte är stor. Men han syns inte till någon stanns. Hur kunde vi vara så o märksamma. Jag menar om någon tog honom då borde vi ju märkt det. Eftersom han gick max 10 meter framför oss.Men vi gjorde inte det?

" Jag är världens sämsta syster" grät jag medan tårarna konstant rinner nerför kinderna.

" Nej det är du inte, vi kommer hitta honom. Jag lovar" sa Felix lugnt medan han strök handen över min rygg.

" Vi har inte hittat honom nu, hur ska vi hitta honom sen då?" stammar jag fram mellan tårarna.

" Han har varit borta i max 20 minuter, vi ska hitta honom" sa Felix ned skakig röst.

Min mobil darrade till i fickan och jag drog snabbt upp den, i hopp om att Alex ringer. Men det var från okänt nummer, dock känner jag igen det väldigt mycket.

" hallå?" sa jag med alldeles för skakig röst.

"50 000 kr eller bli min igen annars var det sista gången du såg din bror" säger rösten i andra änden. Jag känner igen rösten. Jag vet precis vem det är. Hampus. " du har 48 timmar på dig" säger han sen blir allt tyst och det ända som hörs är signalerna i telefonen. Chockat kollar jag rakt fram. Jag är helt förstenad.

Vad ska jag göra? 50 000kr har jag inte. Jag tänker aldrig,aldrig bli ihop med det svinet. Men något måste jag annars kommer Alex dö. På grund av ett fel som Hampus gjorde. Tårarna rinner mer och jag skriker ut all min ilska.

" Zara vem var det?" säger Felix med skakig röst då tårar också rinner ner för hans kinder. Han drarnin mig i sin famn och lugnar mig genom att dra sakta över ryggen och pussa mig lätt på huvudet.

" Det v..va..var Hampus" stammade jag fram.

" Vad sa han?" frågar Felix och tar tag i mina iskalla händer.

" Dom har Alex, om jag inte blir tillsammans med han igen måste jag ge dom 50 000 kr annars d..." börjar jag innan alla tårar avbryter mig. Jag kan inte säga ordet. Det går inte.

" Annars vadå?" frågar Felix oroligt.

" Annars dödar han Alex" viskar jag ut lågt. Men Felix verkade höra ändå. " Va?" skriker han ut och sparkar på den lilla grusade stigen. " vi måste hem till dig nu. Kom" säger Felix och drar med mig när vi springer. Jag hänger med så gått jag kan. Vilket är svårt då kroppen skakar.

" Har du någon aning vad du tror han skulle kunna vara någon stanns?" Frågar Felix när vi springer ut på den asfalterade gatan.

" Jag tror jag vet vart han kan vara, men det tar alldeles för lång tid att springa dit" stammar jag fram, dels för tårarna rinner och dels för att det var jobbigt och springa då jag bara skakar.

" Vi får ta din pappas bil" säger Felix när han svänger upp på vår uppfart. Han stannars utanför dörren.

" Felix jag tror inte" började jag innan han avbröt mig.

" Vi måste, för Alex skull" säger Felix när jag låser upp dörren till huset. Snabbt springer jag till nyckelskåpet där pappa har sin bilnyckel.Pappa kommer mörda mig. Hans bil är dyr, det vet jag om. Men just nu måste vi rädda Alex. Ingen av oss har körkort.Men Alex är viktigare än en dum bil.

" Ingen av oss kan ju köra" säger jag oroligt när jag låser yttedörren. Felix som precis fått nyckeln låser upp bilen och sätter sig i förarsätet. " jag har övningskört lite med pappa" säger Felix och sätter in nyckeln vid ratten. Han drar ett varv och bilen sätts igång. Snabbt hoppar jag in i sätet jämte han.