The perfect two | The fooo

Kapitel 5 - gymnasiet

Beep.

Beep.

Beep.

Ögonen öppnade sig sakta men stängdes lika snabbt igen. Skola idag, första dagen efter sommarlovet. Jag tog mobilen och kollade på klockan, 06.30. Jag klickade på snooze och la mig ner igen.  Om jag ska vara ärlig så är jag inte ett dugg taggad på att börja skolan igen, fast vem är det? Jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen samtidigt som jag jäspade. Jag ångrar att jag la mig så sent igår, jag började kolla på en film som slutade 01.00 och jag somnade nog inte föräns halv två.

Jag tog den sista tuggan på mackan innan jag reste mig upp och tog med talriken till diskhon. Jag var så gott som klar nu, jag skulle bara borsta tänderna innan jag skulle bege mig till skolan. Vädret var soligt och klarblå himmel så jag bestämde mig för att ha på mig ett par svarta högmidjade shorts med en vit croptopp till. Jag la mer min stickade kofta ifall jag skulle frysa.

- hejdå mamma jag åker nu! Ropade jag ifrån hallen.

- hejdå gumman ha så kul!

Jag klev ut i det härliga vädret och stängde igen dörren bakom mig. Det kändes konstigt att inte svänga in på Moas uppfart, vi har åkt tillsammans till skolan i alla år vi gått i skolan. Nu skulle hon gå på ett gymnasium i kungsbacka där man hade med sin egns häst. Det känns tomt utan henne, hon är min bästa vänn. Men vi har lovat varandra att aldrig tappa kontakten.

Jag hoppade på bussen som redan stod vid hållplatsen. Jag drog kortet mot läsaren och satte mig på en ledig plats. En kille hoppade på. Oscar. Jag blev nervös av att se honom. Jag kände inga känslor för honom, det gjorde jag inte.Eller? Men han var så söt och snäll, en sån man bara vill krama hela tiden.

- hej zara! Sa han glatt och satte sig på sätet jämte mig.

-hej! Jag log ett litet leende, jag tänkte bara på den kyssen. Den kändes så rätt men ändå inte. För jag tror jag är kär, men inte i Oscar.

Bussen rullade iväg och jag kände hur det pirrade i magen ju närmare skolan jag kom. Jag var inte så nervös för att träffa nya människor, jag tycker bara att det är kul. Men det jag är mest rädd för är att jag ska hamna i en dålig klass, med personer som bara bry sdig om populäritet eller som bara är allmänt dryga.

- oscar jag... sa jag och avbröt mig själv. Vad skulle jag säga? Kyssen häromdagen betyder ingenting? Nej det kan jag inte säga.

- du vadå? sa han nyfiket.

- ne inget, glöm det! Sa jag och kollade ut genom fönstret.

- ne kom igen vad var det, blev ju nyfiken! Sa han och skrattade. Hans skratt var gulligt. Jag gillade det. Det var svårt att inte falla för denna killen.

-  kyssen häromdagen, jag gillade det. Men jag vet inte, jag tror jag har känslor för någon annan. Sa jag, det sista kom mest ut som en viskning. Men jag tror han hörde det ändå. Hans glada ansikte ändrades. Jag vill inte såra han, jag kan inte se han såhär.

- mm, sa han och vände bort blicken. En stor klump växte i min mage. Jag har sårat han, jag har sårat en underbar person.

Bussen stannade och det var på just denna hållplats jag skulle av på. Jag kunde inte lämna han, inte nu och inte sårad.

- förlåt, sa jag och trängde mig förbi han. Jag hoppade av bussen och dörrarna stängdes igen bakom mig. Bussen rullade iväg och jag kände mig helt tom.

Det var längre från busshållplatsen till skolan än vad jag hade trott. Jag hade bara sju minuter kvar innan vi började, toppen jag vill inte komma försent första dagen. Jag ökade mina steg så snabbt att jag nästan sprang. Bara 4 minuter kvar nu. Lite längre bort skymtade jag skolan.Jag sprang så fort jag kunde den sista biten. Skolan var stor, vi skulle samlas i ett klassrum som hette Nobel. Jag har ingen aning om vad det ligger. Korridorerna var tomma, toppen vi började för tre minter sedan.

- hej ursäkta vad ligger salen Nobel? Frågade jag en gammal man som satte upp någon lapp på väggen.

- det är klassrummet med blå dörr där borta, sa han och pekade.

Jag tackade och sprang mot dörren. Jag öppnade och fick alla blickar på mig.

- förlåt att jag är sen, bussen var försenad. Ljög jag, egentligen var det jag som trodde jag hade mer tid än vad jag hade.

- det är okej, du måste vara Zara? Frågade kvinnan som stod framme vid tavlan. Hon kunde vara i trettioårs åldern och verkade vara snäll.

Jag nickade till svar och kollade ut över klassen. De flesta log åt mig och det kändes som detta kunde bli en bra klass. Längst ner i hörnet satt en kille jag kände igen. Magen invaderades av fjärilar när jag såg honom. Han är snygg.

- hallå Zara, lyssnar du? Skrattade läraren.

- ehh va ? Jag kände hur mina kinder hettades till och alla i klassen skrattade, bra där Zara . Du har verkligen fått till det första dagen.

- Jag sa att jag heter Lisa och är eran mentor, du kan sätta dig där längst ner jämte .. Vad va de nu , juste Felix! Sa hon och pekade på just han.

Jag gjorde som hon sa och satte mig jämte honom. Jag har bara träffat honom en gång, på busen. Vi sa knappt ett ord till varandra då. Men det var något extra med honom som inte de andra killarna hade, det var något med honom som gjorde att jag gillade just han.

- heej , sa jag och log när jag slog mig ner jämte honom.

- hej! sa han och log stort, wow det leendet gillar jag.

•••

Tack till alla som läser min novell , röstar på den och kommenterar. Jag blir lika glad för varje gång, ni är underbara! Nu ska jag åka och rida , det kommer kanske ett kapitell senare idag eller imorgon. Kommentera gärna vad ni tycker om berättelsen hitills, vad ska jag förbättra?

Puss & kram skumbanan!