The perfect two | The fooo

Kapitel 19- Love in the air | Del 1

( Detta är samma kapitel som jag la ut igår, det krånglade lite så fick lögga ut det på nytt. )

Ni som kunde läsa kapitel 19 innan, bara glöm allt jag skrev. Detta är det nya kapitel 19 . Jag hoppas att det inte blir problem med detta nu. Men nu kör vi på kapitel 19!

Felix perspektiv

Ett par armar slingrade sig runt min kropp. Zaras armar. En värm rysning flög genom min kropp och landade i magen där det blev till fjärilar. Jag startade min gröna moped och straxt efter lämnade vi skolan bakom oss. Helg nu vilket är skönt. Jag svängde ut på den stora vägen och gasade på, något jag alltid gör när jag kommer ut på stora vägen. Vägen var täckt av vatten då det nyligen regnat. Löven låg längs vägkanterna. Det är verkligen höst ute nu.

Jag körde upp på uppfarten till Ogges hus. När motorn hade stannat helt så hoppade både jag och Zara av. Hjälmarna hängde vi på varsin sida av styret.

''Wow, stort'' sa Zara och kollade menande mot huset. Jag håller med , det vita huset som Ogge bor i är stort. Men på något sätt känns det inte lika stort när man väl kommer in. Men fint är det.

Zara perspektiv

Hand i hand gick jag och Felix mot dörren. Ikväll ska jag bara ha kul, jag vill inte tänka på alla problem utan bara leva i nuet. En vibration kändes i fickan och straxt där efter hördes rignsignalen. Ett okänt nummer visades på skärmen. Jag stannade till samtidigt som jag drog fingret över skärmen.

''Hej det är Zara'' sa jag glatt.

'' Men tjaa, hör du vem det är eller?'' hörde jag en välbekant röst säga. Ja, jag visste mycket väl vem det var.

'' Vad vill du?'' fräste jag

'' Du kom till plattan om tio min, annars kommer Oscar få lida pågrund av dig'' sa Hampus och jag kunde nästan se hur han flinade.

'' Ge fan i honom'' sa jag surt tillbaka.

''Aja du behöver inte komma , men jag kan inte lova att Oscar kommer bli oskadd då''. Vad han än har planerat så vet jag att jag kommer förlora på det hur jag än vrider och vänder på det. Men hur som helst så ska de inte får behandla Oscar såhär.

'' vad har ni emot honom?'' frågar jag surt.

''Vafan tror du, han sviker oss och försvarar dig gång på gång. En fegis är vad han är, men du tiden tackar'' sa han innan jag hörde en lång ton. Ett täcken på att han lagt på.

'' Fan'' mumlar jag och försöker komma på en bra ursäkt så jag kan snabbt ta mig till plattan.

''vad var det där?'' frågade Felix och kollade oroligt emot mig. Vad ska jag nu säga? Jag vill inte ljuga för honom. Han förtjänar inte det. Men jag har lovat Oscar att inte säga något.

Typ uselt kapitel och kort , men del två av detta kapitlet kommer snart!  Kram till er alla!