The perfect two | The fooo

35

Hela förmiddagen spenderade jag hos Felix. När klockan började närma sig ett bestämde jag mig för att åka hem. Mamma och jag behövde lite mor och dotter tid ikväll så jag hinner fixa det tills hon slutat jobba ikväll.

Jag går längs den grusade vägen som leder till vår vita dörr. Jag känner mig tom, som att något saknas vid sidan av mig. Felix. Sjukt vilken effekt han har på mig. Jag var hos han för mindre än en kvart sen. Kärleken är underbar samtidigt som den kan göra så ont.

" hallå jag är hemma" ropar jag när jag kliver in i hallen. Jag drar av skorna från fötterna, sedan tar jag av mig min jacka. Inget hej tillbaka? Vart är alla. Okej mamma jobbar, men Alex?

"hallå?" Ropar jag en gång till och går in i köket. Jag öppnar skåps luckan och tar ut ett glas som jag sedan fyller med iskallt vatten.

" zara?" En mörk röst hörs bakom mig. jag stelnar till. Ett par steg hörs bakom mig, men jag vågar inte vända mig om. Jag är som fast klistrad på ett ställe.
En hand läggs på min axel. Den är kall och jag ryser. Sakta vänder jag mig om. Hampus.

"jag älskar dig" hans ord får mig att stelna till ännu mera. Det gör så ont att höra de tre orden när man vet att dom inte har någon betydelse.

"Hh..hur kom ... dddudu.. in?"stammar jag fram. Han flinar, ett stort flin.Jag kan inte se vad det betyder, om det är snällt eller elakt flin.

"gumman , jag vet vart ni har er extra nyckel" flinar han stolt och tar ett steg närmre mig. Jag backar ett steg men kommer inte långt då diskbänken stoppar mig.Vart är Alex?Fast just nu är jag riktigt glad att han inte är hemma. Sist slg Hampus Alex så han blev medvetslös. Jag vill inte att det ska hända Alex igen.

"Vvv..ad ggör du här?" Säger jag nervörst. Diskret tar jag upp mobilen som ligger på bänken.

"Jag vill be om ursäkt, jag har varit ett svin emot dig och speciellt din familj" säger Hampus med en tunn röst. Jag kan inte urskilja om han menar det eller om det är skådespel? Jag knappar snabbt in ett sms till Felix , där jag skrev :
'Hampus är här kom hjälp mig'

"Snälla Hampus gå"säger jag med skakig röst. Han tar ett steg närmre mig. Vi står nära varandra. Hans arm snuddar vid min.

Han tar tag i min mobil och lägger den på köksbordet som är tillräckligt långt bort för att jag inte ska nå mobilen.

Hana blåa ögon kollar in i mina. Innan kände jag glädje varje gång jag såg dom. Nu är jag bara rädd för dom två ögonen.

Ett pling hörs, min sms signal. Jag sneglar mot köksbordet. Skärmen är upplyst. Felix namn syns över smset. Jag ser dock inte vad som står i smset.

"Du förstår inte att jag fortfarande har känslor för dig, eller hur?" Säger Hamps och kollar allvarligt in i mina ögon. Jag är riktigt förvirrad, men en sak är säker. Jag litar inte på han

" du borde gå nu, jag menar det" säger jag och lyckas stabilisera min röst lite bättre än innan. Jag kollar ner i marken , allt för att undvika hans äckliga ögon. Han lägger sina fingrar underin haka och vinkar upp mitt huvud. Ännu ett steg närmare går han. Så nära att våra magar snuddar vid varandra.

" kan jag få kyssa dig en sista gång då? " Frågar han och lägger sin andra hand mot köksbänken. Jag hör hue min mobil ringer för fullt i bakgrunden.Men det är omöjligt att svara nu.

"Kan jag gå svara?" Frågar jag. Han vönder sig om och kollar på min mobil. Men han rör sig inte alls, vilket leder till att jag är fast i hans "grepp".

"Är det pojkvännen som ringer" säger han med tillgjord röst. Hans röst har blivit med hård och elak än tidigare.Han tar ett hårdare grepp om min haka.

"tänk för att det var pojkvännen som ringde" hör jag en röst säga från dörröppningen i köket. Felix.

______

Ett kort kapitel men kände för att uppdatera här!!