The perfect two | The fooo

31 - upptäckt.

Zaras persepktiv

Felix hade just berättat allt för mamma och pappa. Allt sedan festen då Hampus var otrogen ända tills idag. Orolig satt jag och lyssnade på allt han sa. Orolig över vad mamma och pappa skulle säga och tycka.Dom hade kollat på Felix med oroliga blickar och ibland fundersamma, som att de inte trodde Hampus skulle kunna göra något sånt. Jag kan ändå förstå det, jag menar jag skulle aldrig bli tillsammans med Hampus och jag skulle vetat vad han var kapabel till att göra.

Vissa delar skippade Felix att berätta,som att jag börjat röka. Inte för att det har något med Hampus att göra, men det är ju ändå under denna tiden allt hänt som jag faktiskt börjat röka. Jag ångrar det något enormt. Varför förstör jag mitt liv genom att sätta en cigarett mellan läpparna? Det är ju bara helt sinnesjukt dumt att göra det, men ändå gör jag det. Det går bara inte att sluta, hur mycket jag än vill.

"Men älskade vän" sa mamma. Jag kunde se hur några tårar sakta föll ner för hennes kinder. Hon satte sig ner på stolen bredvid mig och kramade om mig. 

"John, du måste ringa polisen" sa mamma frustrerat och reste sig upp. Jag kände hur en orolig klump växte sig i magen. Hampus kommer fatta att jag skvallrat och då vet jag inte vad han kommer göra mot mig. Polisen kommer även hitta allt vi gömt i Hampus farfars fiskebod. 

"nej mamma gör det inte" nästan skrek jag. Dom kollade chokat på mig.

" Han har gjort ett brott Zara, det är klart att han ska bli anmäld" sa mamma argt innan hon drog ifrån sig telefonen ur pappas händer. Hon satte telefonen mot örat och jag kunde höra hur signaler efter signaler kom.

"pappa snälla stoppa henne" sa jag och kollade oroligt in i hans ögon.

"Jag är ledsen Zara,detta är det ända rätta vi kan göra nu" säger pappa och ska just sätta armarna runt mig för att krama mig. Men jag vill inte ha någon kram, inte nu.

"  ni är så jävla dumma, båda två" sa jag argt och sprang mot dörren. Snabbt öppnaden jag den och gick ut i den långa korridoren. Dörr efter dörr passerade jag. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men mina ben förde mig ut från sjukhuset. Egentligen vet jag inte varför jag blev så arg, jag menar mamma och pappa vill bara göra det bästa för mig och Alex.Men jag är rädd, rädd att polisen ska hitta det vi gömt i fiskeboden och rädd att Hampus ska göra något riktigt dumt nu.

Jag kom ut i den kalla höstkylan, jackan hade jag glömt där inne. Jag mumlade ett ohört bart ljud. Cigaretterna ligger i jackfickan, jag som behövde en cigg nu. Jag suckade och lutade mig mot väggen. Alla tårar som haft ett uppehåll rann ner för kinderna. Allt har blivit så fel, jag vill inte röka, jag vill inte ha "krig" mot Hampus och jag vill inte att Alex ska behöva ligga på sjukhuset på grund av min och Hampus relation. Jag väcks av mina tankar när något nuddar min axel. Jag rycker till och kollar upp. Felix.

"Felix vad gör du här" säger jag och torkar snabbt bort tårarna.  En vind får mina armar att knottra sig.Utan att svara tar han av sig sin jacka och lägger den över mina axlar. Jag ler svagt mot honom innan jag vänder blicken ner i marken igen.

"Zara förlåt att jag sa allt till dina föräldrar, men jag tyckte att det var dags. Förlåt Zara, jag har så dåligt samvete nu" säger Felix och drar in mig i en kram. Jag drar armarna runt honom och njuter av att vara i hans armar.

" Du gjorde det rätta, men jag är bara så orolig för..." börjar jag innan jag kommer på mig själv, ska jag verkligen säga det för Felix? Det bästa är nog att ljuga, men förr eller senare kommer sanningen fram.

"För vadå?" säger Felix oroligt och kollar in i mina ögon. Det bildas en klump i magen, jag kan inte ljuga för honom.

"För två år sedan dog Hampus farfar. Hampus blev väldigt ledsen under en period då han verkligen stod sin farfar nära. Jag kom på han efter ett par månader att han tog droger, som tur var fick jag honom att sluta men han fortsatte ändå att langa och sälja drogerna eftersom han sa att han ville få ihop pengar till nått. Jag tyckte det var en oehört korkad idé men jag kunde inte bestämma över honom. Jag själv behövde pengar då jag ville spara ihop till en moppe så jag sålde också lite.Alla droger som vi inte lyckats sälja gömde vi i fiskeboden. Varför vi inte slängde dom vet jag inte. Jag är jätte orolig att polisen ska hitta mitt typ dna på drogpåsarna och ta fast mig" suckar jag och kollar ner i marken. 

"Du gjorde vad? Fattar du inte hur farligt det är?" säger Felix chokat.

"Men jag tog ju inte drogerna, jag bara sålde dom"

"Ja det fattar jag med, men hur korkat är inte det att sälja det?" ryter Felix.

"Men jag vet det var sjukt dumt gjort, jag ångrar det verkligen. Jag gör ju inte det längre om du tror det" säger jag surt tillbaka. 

"Jag vet, förlåt. Jag är lite överbeskyddande ibland va?" säger Felix skamset. Jag kan inte låta bli att le. Hans fina ansikte, hans söta personlighet.

" Vad ler du åt?" skrattar Felix.

"Du är så jävla fin, jag kan hålla med du kanske är överbeskyddande ibland men det känns tryggt att ha det så. Jag älskar dig, du kan inte fatta hur bra du får mig att må" säger jag glatt.

Ett stort leende får jag som svar innan hans mjuka läppar pressas mot mina. Sakta öppnar jag munnen och våra tungor börjar brottas. Jag lutar mig bak mot väggen och Felix sätter i händerna mot väggen. Jag drar mina armar omkring hans nacke innan vi fortsätter kyssen. Alla fjärillar flyger omkring i magen som det vore ett maraton. Ett klickande ljud hörs, precis som när man öppnar dörren. Men jag orkar inte bry mig om det, jag fortsätter att trycka mina läppar hårdare mot Felix läppar.

"Hörni turteduvor, jag är ledsen att behöva avbryta men jag behöver prata med dig Zara" ryter mamma argt. Snabbt avbryter vi vår kyss. Jag vänder mig om så jag stor öga mot öga med mamma. Hon ser arg ut , riktigt arg. Jag känner hur en orolig klump bildas i magen. Bara inte polisen upptäckt det med fiskeboden.

"Vad är det?" frågar jag nervöst och biter mig i läppen.

"Det här låg i din jackficka, jag hoppas verkligen inte detta är din. Du vet mycket väl hur farligt det är" skriker mamma argt och håller upp cigarett paketet. Fan, jag är körd...

Det är något med mig och att jag alltid lägger ut på kvällen/natten , men det är ju trevligt för alla er som är kvällspigga. Men denna novellen börjar gå mot slutet. Fast det kommer nog ca 10 kapitell till så inte riktigt slutet. Men jag har påbörjat en ny som snart kommer ut.Vill ni ha prolog till den?