The perfect two | The fooo

Kapitel 11 - Jag kan inte lämna han så

Tänk om det kunde bli vi, han och jag. Det skulle vara underbart. Hur mysigt skulle inte de va att ha honom vid mig hela tiden, hans armar runt mig och hans läppar mot mina.

Jag väcks ur mina tankar när busshållplatsen jag ska av på ropas ut i högtalarna. Med ett ryck reser jag mig upp från sätet och tar min träningsväska över axeln. Jag hoppar av bussen och styr mina steg mot dansskolan. Idag skulle vi ha styrka,  igår hade vi konditions träning vilket betyder att vi sprang fem kilometer där det gick uppför hela tiden. Jag drog upp telefonen ur jackfickan och ändrade låt. Allt går så mycket bättre med musik.

Efter fem minuter ser jag dansskolan framför mig. Jag ökar stegen lite då jag börjar om en kvart och jag har inte bytt om till mina träningskläder än. Lite längre fram ser jag ett par killar stå lutade mot ett träd och det bildas lite rök runt dom. Riktigt coola killar som röker, wow. Inte direkt. Ju närmare gruppen jag kommer så ser jag en kille som jag mycket väl känner igen Oscar, jämte honom står Hampus. Att Hampus är där förvånar mig inte, men Oscar. Jag trodde inte han var sån? Det är han väll inte, eller? Jag gick snabbt över till andra sidan vägen då danskolan låg på den sidan. Ingen av killarna hade märkt mig, vilket var tur. Jag orkade inte med dom nu.

"Jätte bra jobbat idag tjejer. Ni kämpade på bra idag, sånt gillar vi att se. På söndag kör vi på korregrafi och då vill ja se er alla jobba lika bra som idag! Gå och duscha nu, så ses vi på söndag."Sa en utav våra tränare, Susanne. Hon är väldigt snäll, visst de kan vara lite stränga ibland men det är bra för det mesta.

Ute hade det redan börjat mörkna och klockan var bara kvart i åtta. Jag pluggade in lurarna i både mobilen och öronen innan jag satte på min favorit låt, "love somebody" med maron 5. Oldie but goldie.Regnet hade nu börjat åka ner mot marken, så jag ökade mina steg för att fortare komma till busshållplatsen där det fans tak. Bussen skulle gå vid åtta så jag hade gått om tid på mig, tio minuter kvar.  Hållplatsen var nu inom synhåll och jag såg en skymt av ett par killar där. Inte dom, inte dom.  När jag kom nämre såg jag vilka det var, exakt dom jag såg innan idag vid trädet. Oscar umgicks verkligen med dom, men varför?

" nej men är inte det Zara" flinar en utav killarna som jag antar tillhör Hampus gäng.

Jag svarar inte utan ställer mig under busskuren. Mina händer är iskalla så jag stoppar in dom i fickan. Det måste nästan vara minusgrader ute då det verkligen var kallt.

" får man värma dig" frågar hampus och slänger sina armar runt min kropp. Jag puttar irriterat bort honom, utan att säga något. Jag orkar inte med han, inte nu. Oscar stod en bit bort, från de andra. Han kollade chockat mot mig, som om han aldrig trott att jag skulle komma hit. Jag vet inte varför men just nu var jag sur på han, för att han hänger med mitt ex. Det kanske finns en logisk förklaring men jag kan inte hitta någon.

" hör du äns mig?" ryter Hampus och drar bort mina hörlurar ur öronen.

" vad är det?" fräser jag och kollar irriterat på honom.

" va fan har du berättat för dina föräldrar, min mamma gav mig värsta utskällningen igår och hon sa att dina föräldrar ringt" skriker han och går ett steg närmare mig. Jag sväljer hårt. Han skrämmer mig. Om jag ska vara ärlig så vet jag nt längre hur han blir när han är arg, han kanske kommer göra något dumt.

" varför bryr du dig?" frågar jag och försöker låta så kaxig jag kan, men det är svårt. Det är svårt när man är rädd och rösten kan spräckas när som. Jag visste inte äns att mina föräldrar hade ringt, men de hade inte förvånst mig. Dom gör alltid allt så mycket värre.

Han gick närmare mig och jag backade så långt det gick. Men nu stoppade väggen mig, jag kunde inte backa mer. Han tog tag i min jacka och tryckte upp mig mot väggen. Mitt hjärta kunde nog sprängas när som helst . Vad vill han mig?

" du ska fan inte tjalla om det jag gör, får jag reda på att du tjallar så kommer det går illa för dig. Då menar jag riktigt illa, fattar du?" skriker han åt mig. Hans andedräkt lukat rök vilket får mig att må illa. Jag försöker få fram ett svar men det är omöjligt.

" fattar du? " ryter han igen. Jag nickar till svars och kollar mot Oscar. Han ser rädd ut, varför hjälper han inte mig?

" släpp henne"säger Oscar lågt och kollar mot Hampus.

" vad säger du? Sluta mumla! " ryter han.

" ja sa släpp henne" sa Oscar högt, nästan så att han skrek. Han såg arg ut när han kollade mot Hampus. Gräppet om min hals lossnade och nu stod jag på marken igen.

" du ska inte tala om för mig vad jag ska göra" röt Hampus och gick mot Oscar.

Bussen rullade nu in på hållplatsen. Jag skyndade mig in och drog kortet mot läsaren. Med snabba steg satte jag mig på en ledig plats. Jag kollade ut och såg något jag inte ville se, Hampus slog mot Oscar. Rakt i magen. Det verkade inte vara en lös smäll. Chockat kollade jag på dom när de slog mot Oscar, jag kände hur en tår rann nerför kinden.

" heeey vad håller ni på med" röt busschafören. Killarna kollade mot bussen innan de alla försvann in i skogen,alla utom Oscar. Han stod ensam kvar och höll sig för magen. Jag kunde inte vara arg på han. Jag måste hjälpa han.