1 vecka senare
En vecka har gått. Jag och Marcus har inte gjort så mycket, om vi kunde skulle vi varit ute. Men eftersom det regnar varje dag, är det ända vi gör att se på filmer och gå till och från sjukhuset. Jag har inte varit hemma, men pappa ringer varje dag. Jag har slutat svara. Han får mig bara att må dåligt. Idag ska vi berätta för Marcus föräldrar. Eller snarare nu
- Mamma, pappa! Ropar Marcus i trappen och jag går osäkert efter
- Vi är i köket! Ropar dem tillbaka och Marcus vänder sig om
- Det kommer gå bra. Säger han lugnt och tar tag i min hand, jag nickar och tar ett djupt andetag före jag går efter honom
- Jag och Julia har en sak vi måste berätta... säger han och de båda nickar. Marcus börjar berätta allt, då jag inte känner mig redo att berätta. Jag gömmer mig lite bakom honom, jag tror jag aldrig varit såhär obekväm
- Men, varför har ni inte berättat tidigare? Frågar Gerd-Anne oroligt och Marcus kollar bak på mig
- Jag har inte vågat... säger jag tyst och jag ser hur hennes ögon vattnas
- Du kan berätta allt för oss. Okej? Vi finns här? Säger hon och jag nickar långsamt
- Jag vet det... säger jag tyst och hon ler svagt
- Men vi måste lösa detta. Säger Kjell-Erik och hon nickar åt honom
- Vet du om han är hemma? Frågar hon och jag rycker på axlarna
- Kanske, jag tror det... säger jag och Kjell-Erik kollar mot henne
- Jag antar att vi åker direkt. Ska ni med? Frågar dem och jag skakar förbrilt på huvudet
- Det var jättebra att ni berättade. Verkligen. Säger Gerd-Anne och vi nickar
- Vi kommer väl tillbaka snart. Säger dem och vi nickar, hon klappar mig svagt på axeln före de går till hallen och ut.
DU LÄSER
Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️
Fanfiction"Här är klassens nya kille! Marcus, vill du berätta något om dig?" "Jeg heter Marcus, jeg liker å spille fotball. Og, selvfølgelig, syng! Men ellers er jeg bare en vanlig fyr" "Binaca, han ser ut som en jävla potatis" Viskar jag åt henne vilket får...
