Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️

44 - Julia

- Hur mår Liv? Frågar jag då jag och Evelina äntligen slutat prata om skolan

- Hon mår bra. Ovanligt bra, hon har börjat äta igen. Så hon är på bättringsvägen iallafall. Men hon är orolig för dig... säger hon och jag kollar förvirrat mot henne

- Mig? Varför det?

- Hon sa något om att du blir mer och mer inaktiv. Och att du aldrig hör av dig osv? Kortfattat säger hon att du beter dig som hon gjorde före hon bytte skola?

- Jag har bara stressigt just nu...

- Jag vet. Men hon är lite orolig. Men jag hälsar henne att du mår bra. Hur mår killarna? Frågar hon och jag rycker på axlarna.

- Jag har inte pratat med Marcus så mycket. Men dem har det nog bra, dom känner sig verkligen hemma i Trofors. Dock tränar inte Marcus lika mycket fotboll, men Martinus försöker väl dra med honom på träningarna... säger jag och hon nickar

- Det är verkligen fint där uppe va? Säger hon och jag nickar

- Dem hör verkligen inte hemma här i Stockholm alltså... säger jag och hon suckar

- Vad heter Bianca i efternamn?

- Lodge, hurså?

- Då var det hon som skrev till mig på instagram tidigare alltså! Säger hon och jag kollar förvirrat mot henne

- Va-vad skrev hon? Frågar jag i panik och hon tar upp mobilen samtidigt som hon räcker den åt mig

biancalodge

Hej! Till att börja med, ja jag är Julias gamla vän. Och ja, det var jag som förstörde hela henne. Men nog om mig, iallafall. Jag har förstått att du och Julia är väldigt tajta, vilket gör mig väldigt glad. Att hon vågar lita på någon efter allt jag gjorde mot henne. Men iallafall. Jag är lite orolig för henne. Idag då jag skulle lämna hennes telefon som hon glömde på hemkunskapen så öppnade hon dörren med röda, svullna ögon, det såg ut som hon gråtit. Och sen blödde hon vid handen, hon sa att hon ramlat. Men iallafall. Kan du typ försöka snacka med henne eller något? För hon och Marcus har ju bråkat, och dem var ju så tajta så det hade varit bra om du pratade lite med henne kanske? Hoppas du förstår!

- Så du skrev till mig bara för att hon skrev detta? Frågar jag då jag lämnat tillbaka telefonen

- Va? Nej, jag hade redan smsat dig då hon skrev detta. Men jag blir lite orolig? Säger hon och jag skakar på huvudet

- Jag klarar mig. Det har jag alltid gjort? Så varför skulle jag inte göra det nu! Säger jag frusterat före jag reser mig upp och tar mitt iste före jag springer ut från espresso house och tar mig hem till Bianca

- Hej Julia! Det var länge sedan! Säger hennes mamma

- Är Bianca hemma? Frågar jag vänligt och hon nickar

- Bianca! Du har besök! Ropar hennes mamma och snart kommer Bianca nedför trappen, då hon ser mig ändras hennes ansiktsuttryck till något olästbart. Hon går ut på trappen där jag står och jag smäller igen dörren

- Seriöst? Frågar jag surt och hon suckar

- Jag blir orolig. Är det så konstigt? Vi var ju verkligen bästa vänner?

- Om någon så ska du veta om vad jag tycker om saker? Och vad jag gör varje fucking dag för att ta hand om mig själv. Så du behöver inte komma och rädda mig. Detta är vardag för mig och jag klarar mig utan din jävla hjälp! Det var du som satte mig i denna situationen! Säger jag surt och puttar bak henne före jag går ifrån henne. Ganska snart börjar tårar rinna nedför mina kinder, inte för att jag är ledsen. Utan jag är bara så arg.