Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️

71 - Julia

- Hejdååå... säger Marcus till varje person som han kramar om, snart kommer alla och kramar om mig. Jag kramar förvånat tillbaka till de flesta, men några har jag verkligen lärt känna. Snart kommer Sigurd och vi kramar obekvämt varandra före de går och checkar in väskorna, jag och Marcus flätar ihop våra händer före vi går ut till bilen. Vi sätter oss och jag kollar nervöst ut genom fönstret. Ända sen Sigurd kysste mig har jag varit väldigt obekväm i Marcus sällskap. Jag känner skam. Trots att det inte var jag som kysste honom, jag backade direkt. Men jag kanske borde backat tidigare, puttat iväg honom, inte pratat med honom från första början, gjort något annorlunda. Borde jag berätta för Marcus? Kommer han bli arg på mig då?

- Julia? Vi är hemma? Säger han och jag vaknar till

- Oj... säger jag och skrattar stelt, jag går ut och följer spänt efter honom. Borde jag berätta?

- Vad tänker du på? Säger han oroligt då vi lagt oss i en skedande position och han drar svagt på min arm

- Ingenting... säger jag tyst

- Någonting var det ju?

- Bara om mamma... säger jag och jag känner hur han kollar oroligt mot mig

- Vill du prata om det? Säger han och jag vänder mig så mitt ansikte är mot hans

- Det är bara... jobbigt.... säger jag tyst och kollar ner i sängen

- Kom... säger han och drar in mig i hans famn, jag känner snart hur tårarna börjar rinna och han drar sin hand lugnade över min rygg, jag börjar hulka mer och mer, så mycket att det börjar göra ont i bröstet

- Julia... viskar någon vid mitt öra och jag öppnar långsamt ögonen

- Vi ska äta nu... säger han lugnt och jag sträcker på mig

- Jag är inte hungrig... säger jag trött, utan att öppna ögonen

- Du måste äta? Säger han och jag suckar

- Jag vill sova... säger jag och han suckar

- Men du kommer inte kunna sova senare då? Snälla, jag vill inte äta själv... säger han och jag öppnar långsamt ögonen

- Själv?

- Ja, mamma, pappa och Emma åkte till Emmas kompisar och skulle äta där? Sov du då jag sa det?

- Ja, jag antar det? Säger jag och han skrattar till

- Kom nu... säger han och drar i min arm, jag suckar och följer efter honom ner

- Får jag säga en sak? Frågar jag efter en stunds tystnad

- Det är klart? Skrattar han fram och jag suckar nervöst

- Jo, igår... säger jag och han hummar till svar samtidigt som han startar någon platta

- Då jag gick hit. Stötte jag på Sigurd.... säger jag och han nickar mot mig

- Och... eh... han... vi.... typ.... säger jag osäkert fram och han går långsamt fram

- Berätta för mig... säger han oroligt och jag tar ett djupt andetag

- Han typ... kysste mig? Säger jag och Marcus spänner käkarna direkt, utan att säga ett ord

- Är du... arg? Säger jag osäkert och kollar snabbt ner i mitt knä

- Inte på dig. Säger han spänt och går tillbaka före han häller upp pasta i det kokande vattnet

- Jag backade. Direkt. Sen sprang jag därifrån och jag kände ingenting och det är därför jag har varit så spänd och tänkt så mycket. Jag visste inte om jag skulle säga till dig men jag kan inte bära på detta längre. Säger jag, ganska snabbt med korta pauser och jag tar sedan ett djupt andetag

- Julia. Det är lugnt. Jag fattar. Det var jättebra att du berättade för mig, verkligen. Säger han och går fram till mig

- Och jag är inte arg. Inte på någon av er. Mest besviken. På han, han är ju liksom min bästa vän och dessutom har han redan en flickvän. Men jag är inte arg. Säger han och tar tag i mina händer

- Säker? Säger jag försiktigt och kollar osäkert upp på honom

- Helt säker. Säger han övertygande och ler svagt åt mig

- Kommer du... prata med honom? Säger jag osäkert och han suckar

- Jag vet inte. Jag tror det. Jag har väl inget val typ. Säger han och jag nickar långsamt

- Kan du sova hos mig inatt? Frågar jag, då jag är trött på att prata om detta

- Jag vill inte vara själv med pappa... säger jag och han suckar

- Vi kan sova här... säger han och kramar om mig

- Säker? Frågar jag och han skrattar till

- Säker! Säger han och kysser mig på huvudet