- Marcus! Kom! Ropar Martinus nerifrån och jag suckar
- Vad?
- Det är några som vill prata med dig! Ropar han och jag suckar före jag tar mig ner. Då jag kommer vid sidan av Martinus sväljer jag hårt då jag ser vilka som står framför mig
- Va-d gjør du her? Frågar jag osäkert och dem båda bara skakar på huvudet
- Seriöst? Otrogen? Frågar Liv och jag kollar förskräckt mot henne
- Du ljög? För båda två! Säger Julia argt och jag backar långsamt då de båda börjat gå in
- De-t var ikke ment... säger jag osäkert och känner snart väggen mot min rygg
- Om du nu undrar. Så vill då inte jag vara din flickvän längre. Säger Liv surt och trycker in sin nagel i mitt bröst
- Jag hatar dig. Jag hatar dig Marcus Gunnarsen. Säger Julia och jag känner en tår rinna nedför mina kinder
- Jag vill inte se dig igen. Jag. Hatar. Dig! Säger Liv samtidigt som hon börjar gråta. Julia tar tag i hennes arm och de båda lämnar huset. Allt jag vill göra är att springa efter och krama om Liv. Säga att allt kommer bli bra. Men det är mitt fel att det blev såhär. Martinus kollar chockat mot mig och jag sjunker ihop i fosterställning mot väggen. Han öppnar och stänger munnen några gånger före han sätter sig bredvid mig och jag lutar mitt huvud mot hans axel
- Hon... vi.... dem... viskar jag fram och han lutar sitt huvud mot mitt
- Shhh...
-----------------
Ja alltså då Marcus blir nervös åså pratar han norska. Jag tycker det är lite gulligt
DU LÄSER
Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️
Fanfiction"Här är klassens nya kille! Marcus, vill du berätta något om dig?" "Jeg heter Marcus, jeg liker å spille fotball. Og, selvfølgelig, syng! Men ellers er jeg bare en vanlig fyr" "Binaca, han ser ut som en jävla potatis" Viskar jag åt henne vilket får...
