Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️

19 - Julia

- Julia! Våkn opp! Säger Martinus och jag sträcker på mig men ångrar genast min handling då det gör fruktansvärt ont i foten och handen

-Hvor ille er det? Frågar han oroligt då han sätt min reaktion

- Det går bra! Säger jag och klistrar fast ett osäkert leende på mina läppar. Han ler minst lika osäkert tillbaka och jag sätter mig på sängkanten, först då märker jag att jag somnat med kläderna på. Jag reser mig sakta upp och smärtan i foten är brutal, jag kan inte stödja på den överhuvudtaget, till skillnad från igår då jag kunde gå på den iallafall

- Julia, vi må sjekke det ut? Säger han oroligt och lägger en arm runt mig så jag inte behöver stödja på foten så mycket

- Nej det går bra... säger jag snabbt och han skakar på huvudet, då vi kommer till köket sätter jag mig utmattat på en stol och han går och plockar fram skålar och skedar, samt fil och alvedon till mig

- Her! Säger han och räcker fram alvedon, jag ler och tar emot det före jag lätt sväljer ner det med vatten. Snart kommer Emma in och Martinus tar fram åt henne också

- Hvordan har du det? Frågar Gerd-Anne då hon kommer in

- Gansk-

- Hun kan ikke gå. Avbryter Martinus mig med och jag ler osäkert

- Ok, da skal vi gå til skolens sykepleier for å se foten hennes. Hvordan er hånden din? Säger hon och jag kollar mot handen

- Inte bra men mycket bättre gämfört med foten iallafall... säger jag och hon nickar före hon gör kaffe

- Hei Julia! Säger Kjell-Erik och jag ler svagt. Snart kommer Marcus in och han sätter sig trött på en stol

- Hvordan har du det? Frågar han och häller upp fil. Jag rycker smått på axlarna och snart börjar Emma babbla om något. Då jag ätit klart tar jag mig till min väska där jag plockar fram en tandborste och ett par rena trosor före jag går in på en av toaletterna och byter om och borstar tänderna. Mitt hår är inte så farligt och eftersom jag inte hade smink behöver jag inte bry mig om det. Då jag borstat klart går jag ut igen och lägger tillbaka tandborsten i väskan. Jag haltar mig fram mot soffan med mobilen i högsta hugg och snart krockar jag in i någon bakifrån så jag ramlar framåt och det dras en smärta i hela benet från foten

- Hvordan gikk det? Säger Marcus i panik och jag säger inget utan låter tårarna rinna

- Mamma! Pappa! Ropar han och snart kommer dem ingående

- Julia! Ropar Kjell-Erik och snart är båda framme vid mig

- Jag kan inte gå... säger jag hackigt då vi lyckats ställa mig på fötterna

- Vi må gå til beredskapsrommet. (vi måste till akuten) säger Gerd-Anne och jag skakar på huvudet

- Jag går till skolsköterskan, det är lugnt. Säger jag och hon suckar

- Men du kan ikke gå? Säger hon och jag skakar på huvudet

- Jag klarar mig. Vi kan åka på direkten ifall det känns bättre! Säger jag och pressar fram ett smärtsamt leende. De båda nickar och vi alla tar oss ut till bilen, och med det menar jag Kjell-Erik, Gerd-Anne, Emma, Marcus och jag. Martinus hade sovmorgon så han skulle stanna hemma

- Unnskyld, det var definitivt ikke poenget. Jeg så deg ikke o-

- Marcus. Det är lugnt. Jag lovar? Säger jag och kollar mot honom som sitter och gråter

- Ingenting är ditt fel. Okej? Om det är någon som ska ha dåligt samvete är det Bi- jag menar ingen. Jag är bara klumpig? Säger jag och torkar bort en tår från hans kind med min tumme

- Kom opp! Säger Kjell-Erik och snart bär han in mig till skolsköterskan

- Men! Vad har hänt här? Säger hon oroligt och Kjell-Erik lägger mig på den lilla sängen

- Igår så ramlade jag på idrotten och gjorde illa foten och handen. Sen idag krockade jag och Marcus så jag ramlade på foten och kände smärta i hela benet, så nu kan jag inte gå på foten... säger jag och hon nickar oroligt före hon vrider på den och ger mig kortfattat mer smärta

- Jag tror du kan ha brutit den. Jag tycker ni åker till akutmottagningen. Säger hon och alla nickar, jag får en rullstol så jag slipper bli buren och snart sitter vi i bilen mot akuten