Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️

18 - Julia

Då jag kommer hem så slänger jag väskan i hallen före jag går till soffan. Allt är så ensamt då mamma och pappa inte är hemma. Jag suckar och kollar upp i taket. Denna skoldagen var inte bra någon stans.

Så fort jag kommer till skolan fäller Bianca mig så jag stukat handen och foten typ. Sedan kommer Lukas och puttar in mig i skåpen så jag halvt svimmar av. Men det värsta är nog att jag hamnade med Bianca i ett grupparbete. Hon råkar spotta då hon pratar och är allmänt otrevlig. Sedan hatar vikarien mig så allt jag gör är fel. Och då jag väl kommer hem så har dem kastat massa toalettrullar på framgården som jag var tvungen att ta bort

Mitt i mitt tänkande ringer det på dörren, jag haltar mig fram och öppnar den trött

- He- Hva har skjedd? Frågar Marcus oroligt och jag suckar

- Det har varit en lång dag... säger jag tyst och flyttar mig åt sidan så han kan komma in, han tar av sig skorna och jackan före han följer efter mig till vardagsrummet

- Hvorfor kan du ikke gå? Hva skjedde med hånden? Frågar han oroligt och jag suckar

- Bianca fällde mig. Men jag har bara stukat det, imorgon är det över. Nog om mig, hur har ni haft det? Frågar jag och ler svagt

- Vrikket? Vi må sette et bandasje for det. Vet du hvor det er? Frågar han oroligt och jag suckar

- Nej Marcus, det går bra? Suckar jag fram och han skakar på huvudet före han försvinner och kommer snart tillbaka med bandage och is

- Nå legger jeg isen så det blir kaldt? Säger han före den kalla isen rör min fotled så jag rycker till

- Gi meg din hånd. Säger han bestämt och jag suckar före jag sträcker fram handen och han börjar linda om den

- Du har å si om det blir for hardt. Säger han samtidigt som han koncentrerat kollar på min hand. Jag suckar och lutar mig bak i soffan

- Hold hånden i høy stilling slik at hevelsen forsvinner litt! (håll handen i högläge så svullnaden försvinner lite) säger han och jag sträcker trött upp min hand

- Jag är trött... säger jag samtidigt som jag gäspar

- Jeg forstår det. Men jeg vil bare sette bandasjer rundt foten også? Säger han och jag nickar långsamt, han lyfter försiktigt bort isen före han börjar linda. Då han äntligen lindat klart så går han tillbaka med sakerna

- Skal vi se på film? Frågar han och jag kollar förvirrat mot honom

- Ska du sova här?

- Jeg hadde tenkt det? Säger han osäkert och jag rycker på axlarna

- Ja, vi måste ju åka buss till skolan imorgon för jag kan inte köra? Säger jag och han suckar

- Jeg ringer pappa! Säger han och jag nickar, han går till hallen där han hämtar sin mobil och ringer till Kjell-Erik som ska komma och hämta oss. Då han kommer så haltar jag mig ut till bilen före vi åker till deras hus. Då vi kommer in så möter Gerd-Anne oss

- Men lille venn? Hva har du hatt for deg? Frågar hon oroligt och jag sätter mig i trappen

- Jag blev fälld idag på idrotten... säger jag oskyldigt och hon kollar oroligt mot min fot

- Det er ikke brutt da? Säger hon och jag skakar på huvudet

- Bara stukad. Säger jag och ler

- Si om du vil ha noe! Du kan sove her på gjesterommet. Da trenger du ikke å gå opp og ned trappene!

- Det skulle underlätta en del! Säger jag snabbt då jag ser att Marcus öppnat munnen för att säga något men stänger den lika snabbt

- Jeg gjør sengen for deg! Du kan ta noe å spise! Säger hon och jag nickar, jag reser mig långsamt upp före jag haltar till köket och sätter mig på en stol

- Hva skal vi spise? Frågar Marcus och jag rycker på axlarna

- Jag är inte så hungrig. En macka kanske? Frågar jag och han nickar, han slänger fram mackor och smör samt juice. Jag gör min macka och häller upp ett glas juice i ett glas

- Har jeg savnet noe viktig i skolen? Frågar han efter den stela tystnaden

- Näe. Eller om man bortser från att du fick frånvaro igår och att vikarien hatar mig. Men annars är allt precis som vanligt! Säger jag och Marcus suckar

- Fravær? Seriøst? Frågar han och jag nickar

- Hon kan hata oss tillsammans! Säger jag och han skrattar till. Då vi ätit upp så går vi till vardagsrummet och startar en film, ganska snart känner jag mig väldigt obekväm och ovälkommen. Jag sneglar mot Marcus och han sitter med blicken fast i mobilen, jag kollar ner i mitt knä och suckar tyst. Snart kommer Martinus in och suckar då han ser Marcus, han sätter sig vid min sida och frågar små saker om filmen så han ska förstå handlingen. Ganska snart går Marcus iväg, antagligen för att han ska sova så det är bara jag och Martinus kvar

- Skal vi sove? Frågar Martinus då filmen tagit slut. Jag nickar och han hjälper mig till gästrummet där jag lägger mig, han lägger någon kudde under min fot och hand före han lägger på täcket och bäddar ner mig

- Tack... säger jag tyst och han ler

- Sov godt... säger han före han går ut och släcker efter sig