Han ser ut som en jävla potatis M.G - ✔️

74 - Julia

Jag och Marcus har varit inne hela dagen. Det har regnat, som vanligt. Och nu duschar han, så jag kollar lite sociala medier. Helt plötsligt börjar det ringa, pappa

- Hej... säger jag osäkert

- Vart faaaan tror du att du ääär? Säger han sluddrigt, han är full

- Hos en kompis bara...

- Du är väl fan intee hos dendär jävla Marcuuus

- Han är min pojkvän

- Kärleek gör bara ont. Du ser vad som hände med mammaa

- Men det som hände med mamma var intet ditt fel, pappa

- Nej. Det var ditt fel. Allt är ditt fel! Skriker han och jag rycker svagt till

- Vart är du?

- Kom hem. Jag måste prata! Skriker han och jag blundar hårt

- Nej. Jag kommer inte hem. Säger jag bestämt och sitter spänt och väntar på att han ska svara

- Jag är din jävla pappa. Lyssna på mig. Säger han bestämt och jag känner hur jag börjar gråta

- Nej. Jag mår bra här.

- Kom hem! Skriker han och jag blundar hårt

- Sluta skrika... säger jag tyst

- Jag vill att du kommer hem. Nu! Du är aldrig hemma längre. Borta borta. Hur tror du det känns för mig!

- Hur tror du det känns då du är full hela jävla tiden och bara slår mig. Klart som fan jag inte vill vara hemma! Skriker jag, men ångrar det direkt då jag hör hur frustrerad han är

- Kom hem! Skriker han före han lägger på, jag lägger skakigt mobilen bredvid mig före jag drar upp benen och sitter i fosterställning

- Vad har hänt? Säger Marcus oroligt och jag skakar bara på huvudet

- Ha-an slu-utar aldri-ig.... mi-itt fe-el... säger jag tyst och snart känner jag Marcus armar runt mig

- Du kan inte ha det såhär, vi måste prata med någon? Säger han lugnt och jag skakar på huvudet

- Nej. Han bli-ir bara ar-ga-re.... säger jag och börjar gråta mer

- Nej, han behöver hjälp. Snälla, jag bryr mig bara om dig... säger han försiktigt och jag skakar på huvudet

- Ja-ag vi-ill inte-e... säger jag tyst och Marcus suckar lätt före han drar in mig närmare honom

- Ja-ag kan inte-e lä-ämna hon-om... säger jag tyst

- Han måste förstå att han gör fel. Att han är beroende...

- Han kommer hamna i fä-ängelse...

- Nej. Inte om det inte behövs...

- Ha-an slo-og mig ju...

- Vi löser detta. Du behöver inte berätta. Bara han får hjälp med sitt beroende, det är ingen bra miljö för någon av er... säger han lungt

- Vart ska jag bo då? Säger jag försiktigt och kollar upp mot honom

- Här. Säger han lätt och ler svagt åt mig

- Får jag det? Frågar jag och han lutar svagt på huvudet

- Klart du får? Vi löser detta ska du se... säger han tyst och torkar bort mina tårar med hans tumme

- Kommer du lämna mig?

- Aldrig. Aldrig att jag skulle lämna dig... säger han tyst och pussar min sedan på pannan före han drar in mig i en kram

- Lovar du?

- Jag lovar...