Måndag
Jag går ner för trappan som leder till vardagsrummet där mamma sitter i soffan. Jag slår mig ner i soffan. Hela jag skakar, jag ska berätta för henne. Det sista jag gjorde igår var att lova Martinus det. Men det är för min egen skull och inte hans tänker jag tyst för mig själv.
"Mamma har du tid att snacka?" Säger jag och jag får hennes uppmärksamhet som tidigare legat på tv:n.
"Ja de är självklart, vad har du på hjärtat?" Mammas röst låter varm och hon ler mot mig.
"Jag och Amy är inte vänner längre." Säger jag och blir genast besviken på mig själv eftersom det var inte de jag egentligen ville få sagt.
"Jasså så det är det som har tyngt dig nu på sista tiden?" Mamma lägger sin hand på mitt lår.
"Inte bara.." Började jag och hon fortsätter att lyssna.
"Jag var på en fest för ett tag sen och jag minns inte exakt vad som hände liksom eller så, men det finns en video."
"En video på vad?" Frågar mamma oroligt.
"När dom våldtar mig." Tårarna väller ner för min kinder och mamma tittar chockerat på mig. Hon omfamnar mig i en stor kram.
Senare berättar jag allt i detalj vad som hände och mamma förstod mig till hundra procent.
"Du får stanna hemma idag om du vill, men jag måste kontakta rektorn och polisen."
Jag nickade och hon gick iväg för att ringa ett samtal till skolan. Efter en timmes ringande så kom hon tillbaks in till soffan.
"Nu har jag snackat med Rektorn och det är han som kopplar in polisen och han har gjort en anmälan på Marcus Gunnarsen." Jag nickade och torkade bort tårarna.
"Vad heter den som hade videon?"
"Meja." Svarar jag kort.
"Bra jag skulle meddela det med för hon ska in på förhör." Sa hon och jag nickade.
"Kan jag gå till en kompis?"
"Okej."
Jag reser mig upp och går ut till hallen. Jag knyter skorna och skriver till Martinus att möta mig på det vanliga stället. Jag får snabbt svar att han är påväg och själv beger jag mig dit.
Jag kommer fram dit och han är redan där.
"Vad snabbt du tog dig hit." Säger jag förvånat och kramar om honom.
"Tog cykeln." Sa han och nickade bort mot cykelstället.
Vi sätter oss på bryggan som vanligt.
"Har du berättat?" Han kollar storögt på mig.
"Ja det har jag, mamma har anmält honom."
Martinus nickar och förblir tyst.
"Jag är ledsen Martinus." Jag lägger en hand på hans axel och han tar då istället tag i min hand.
"Det är lugnt, Marcus måste lära sig." Man ser att han kämpar mot tårarna som trycker på.
"Nej det är inte alls lugnt jag ser det på dig, han ör din bror." Säger jag tyst och tittar ner på våra sammanflätade händer.
Det känns konstigt, att jag håller i Martinus hand och han i min. Jag har aldrig sett honom på det sättet. Aldrig tänkt på att de skulle kunna bli vi. Jag vet inte heller om jag gillar tanken av det. Eller så kanske det bara är för mycket just nu för att jag ska kunna tänka på det nu.
Tillslut drar jag diskret ur min hand ur hans för att klia mig i nacken.
"Martinus jag tror jag måste dra hem." Säger jag.
"Lugnt." Nickar han.
Jag reser mig upp och beger mig hemåt.
*
Hello igen med ett nytt kapitel;)
Ska till gbg nu och kommer hem på tisdag så kommer inget kapitel på typ tre dagar bara så ni vet puss
YOU ARE READING
Before i die| m.g
Fanfiction*Trigger varning* Läs inte denna om du är känslig läsare, Jag vet att du behandlar mig som skit men jag kan inte låta bli att bry mig om dig för jag har en gång fallit för dig...
