Before i die| m.g

E L V A

Söndag
Jag vaknar av mig själv. Jag sträcker på mig gäspar innan jag av ren vana plockar upp telefonen. Jag scrollar igenom instaflödet och går sedan in på snap. Av ren förvåning av har Martinus snapat. Han snapar aldrig. Jag öppnar chatten där han skrivit "Vill du ses?" Ett leende sprids på mina läppar och jag svarar honom att jag gärna ses. Efter det så reser jag mig upp från sängen och går fram till garderoben för att byta om. Smink skiter jag i eftersom att jag är lat. När jag känner mig klar går jag ner till hallen för att ta skor. Jag går ut och styr mina steg mot Marinus hus.

Jag knackar på och de är Marcus som öppnar. Han står i bara mjukis och bar överkropp.
"Eeee vad vill du?" Säger han och rynkar pannan.
"Jag ska träffa Martinus." Svarar jag honom och känner att jag blir nervös av att vara i hans närhet.
"Okej kom in då." Han släpper in mig och jag går upp till Martinus rum. Jag går in och han ligger i sin säng som sist.

"Hej Mira!" Han skiner upp, reser sig upp ur sängen och omfamnar mig.
Jag blir förvånad av han kram men kramar tillbaka
"Hej."
Han ler mot mig och jag ler tillbaks.
"Så vad hade du tänkt att vi skulle göra?" Frågar jag honom.

"Du kan välja."
"Gå ut?" Jag ler mot honom.
"Seriöst?"
"Snälla Martinus." Ber jag.
"Okej då."

Vi går ner till från hans rum och till hallen. Jag knyter skorna och går ut. Han visar vägen och jag följer efter honom. Tillslut kommer vi fram till en liten sjö med blått glittrande vatten och en liten övergiven brygga. Runt om sjön är det gräs och skog.

"Vad fint." Säger jag och kollar mig runt.
"Jag brukar gå hit när alla andra är i skolan och på jobbet." Säger han och sätter sig ner på bryggan och kollar ut över sjön.
"Martinus får jag fråga en sak?"
"Aaa?"
"Varför går du inte i skolan?" Han bryter våran ögonkontakt och tittar ner på sina händer.
"Därför." Hans röst är skör nu.
"Jag dömer dig inte."
"Jag passade inte in bara."
Jag svarar inte, inte för att jag är otrevlig utan för jag inte har ett tillräckligt bra svar.

Vi går tillbaka i tystnade och när vi är framme vid hans hus så svänger han av utan säga något. Jag fortsätter sedan hem. När jag är hemma igen så slänger jag mig i sängen och begraver huvudet i kudden. Jag ligger så hela kvällen utan att röra mig ur fläcken. Mobilen plingar till var och varannan minut. Det är Amy hon vill att jag ska följa med henne ut för att träffa Gustav och hans kompisar. Men jag ignorerar henne. Efter ett tag kan jag inte hålla mig längre och brister ut i gråt.

Tänk om han hatar mig nu?

*

Ny del puss