Fredag
"Mira idag måste du faktiskt gå till skolan." Mammas röst låter sträng men även orolig.
"Jag har ont i huvudet." Mumlar jag halvt sovandes i hopp om att hon ska köpa de och sjukanmäla mig idag som hon gjort senaste veckan.
"Nej nu får du ta och gå annars ringer jag din mentor."
*Fuck*
"Okej då." Jag reser mig upp från sängen och gäspade. Jag drar på mig mjukis och sätter upp mitt rufsiga och motbjudande hår. När jag är klar med det borstar jag tänderna och går ner till hallen. Jag drar på mig skorna och går ut.
Vart fan ska jag ta vägen nu då? Jag kan inte gå till skolan nu när videon är ute över hela skolan. Tillslut slår tanken mig vart jag kan gå. Jag styrde stegen mot skogen och gick mot bryggan Martinus tidigare visat mig. Jag kom fram och slog mig ned. Jag kollade ut mot sjön och bara satt där och kände in tystnaden.
Efter någon timme så hör jag fotsteg och vänder mig snabbt om. Där står han, Martinus.
"Så det är här du håller hus." Säger han och ler.
"Eeehmm aa antar de." Jag rycker på axlarna. Han går fram till mg och sätter sig bredvid på bryggan.
"Jag är ledsen att jag inte brytt mig om dig."
"Vad menar du?" Frågar jag honom.
"Du har alltid funnits där för mig och jag kunde inte ens komma hem till dig dagen som videon läckte." Säger han och kollar på mig med en allvarlig blick.
"Det är okej." Säger jag tyst och de bildas nu en klump i magen.
"Nej de är inte alls okej!" Säger han bestämt.
Jag svarar honom inte och fortsätter att titta ut med en tom blick över sjön.
"Såg du hans ansikte?" Säger Martinus och slår till mig på axeln för att få min uppmärksamhet.
"Nej! Jag kommer inte ihåg ett piss!" Tårarna börjar nu välla ner för mina kinder.
"Jag vet vem det är." Säger Martinus tyst. Jag kollar på honom och gör en gest att han ska fortsätta. Han sväljer innan han fortsätter att berätta.
"Det är marcus hoddie som han hade den kvällen."
Plötsligt minns jag lite mer. Jag minns hoddien han hade haft på sig tidigare under kvällen.
"Tror du marcus skulle kunna göra något sånt." Jag gråter ännu mera nu.
Visst han kanske hatade mig men jag trodde ändå att en liten del av honom ändå tyckte om mig. Han hade visat de på festen och skrivit till mig.
"Nej de är klart jag inte trodde att han kunde våldta något, men man vet aldrig med Marcus." Avbryter Martinus mitt i mitt tänkande.
"Vad ska vi göra nu då?" Frågar jag Martinus i hopp om att han ska ha en idé.
"Vi får helt enkelt konfrontera honom."
*
Spännande spännande
YOU ARE READING
Before i die| m.g
Fanfiction*Trigger varning* Läs inte denna om du är känslig läsare, Jag vet att du behandlar mig som skit men jag kan inte låta bli att bry mig om dig för jag har en gång fallit för dig...
