Drömmar eller verklighet

Kapitel 77

"Gumman, nu är det gjort, ett avslut och alla kan gå vidare." säger Erik mjukt och stryker mig på kinden.

"Han hatar mig!"

"Han hatar inte dig, han är bara sårad och säkert besviken, han var ju så kär i dig." säger Saga försiktigt.

"Jag lovar, han hatar mig och jag känner mig som världens sämsta människa... allt han sa var ju sant, vilket gör att det känns ännu värre."

"Han kommer över det, Uppsala är stort, du kommer säkert aldrig möta honom igen." säger Erik tröstande men allt känns bara förjävligt.

"Jag hoppas att du har rätt..." mumlar jag och suckar djupt.

"Nu ska vi ha en myskväll, Elin kommer säkert snart och då beställer vi något gott och bara umgås, det blir väl bra?" frågar Saga hoppfullt så jag möter hennes blick och ler.

"Tack hörni, det blir jättebra." säger jag fast gråten sviker min röst.

Erik tar mig i sin famn så jag snyftar mot hans hals.

"Det gör så jävla ont, jag är ingen dålig människa, ändå blir det så fel."

"Du vet att det var det enda rätta att göra, annars hade han inte fått en ärlig chans att gå vidare. Han må vara ledsen och sårad nu men det går över. Det är inte ditt fel, du styr inte över hans känslor, inte dina egna heller för den delen. Du är med Adrian för att du älskar honom, även då hade det inte varit rätt mot Johannes att inleda något med honom när du är kär i någon annan, han kommer att förstå det med tiden."

"Jag hoppas det, jag vill inte att han ska hata mig..."

"Även om han nu skulle göra det så är det inte ditt fel gumman." viskar han mjukt och stryker mig tröstande över håret.

Jag rätar på mig och torkar bort tårarna. Det finns inga ord i världen som kan beskriva hur tacksam jag är över att jag har Erik. Även Saga och Elin men Erik har kommit att betyda så mycket för mig att jag böjer mig fram och kysser honom på kinden och ler.

"Tack, jag älskar dig så mycket." viskar jag och lutar mig in i hans famn igen.

"Jag älskar dig också gumman, allt kommer att lösa sig."

Vi väntar in Elin innan vi beställer mat. Vi krånglar inte till det utan beställer hem varsin pizza och äter tillsammans, uppkrupna i soffan.

"Ehm, jag skulle vilja prata med er om en sak." säger Elin när hon ställer ifrån sig den tomma tallriken.

"Är du gravid?" frågar Saga och skrattar när Elin flämtar till.

"Nej! Herregud men... Peter frågade om jag vill flytta in hos honom... och jag sa ja."

Jag hostar till när jag sätter en pizzabit i halsen och sträcker mig mot drickan. Jag ser att Saga stannat mitt i tuggan och spärrar upp ögonen.

"Va? Flytta... flytta ihop med honom? Men... men då flyttar du ju härifrån!" säger Saga chockat och för blicken från Elin över till mig och Erik.

"Ja, typ så snabbt som det bara går..."

"Är du seriös? Men vi då? Vi skulle ju bo tillsammans?" fortsätter Saga och jag ser hur det tårar sig i hennes ögon.

"Jag vet men... jag älskar honom verkligen och jag vill bo med honom."

"Jaha... då får jag säga grattis, hoppas ni blir lyckliga." säger Saga uppgivet och slänger sista pizzabiten på tallriken.

"Du, det kommer blir bra, vi kommer ju ändå att träffas."

"Som vi träffas nu menar du?"

"Kom igen, kan du inte vara glad för min skull?"