Drömmar eller verklighet

Kapitel 50

Jag slås av att det både är mörk och väldigt kallt ute när jag kliver ut genom porten. Jag har bara mina tunna mjukiskläder under skaljackan, jag hade inte riktigt tid att tänka efter så jag småspringer längs gatan för att få upp värmen. Det är tur att det inte är vansinnigt långt till parken, eller hem till Johannes för den delen.

Jag rundar det sista hörnet innan jag kommer fram till parken och krockar rätt in i ett gäng fulla killar. Typiskt...

"Ursäkta." mumlar jag och försöker gå förbi dom men dom bara skrattar och ställer sig framför mig.

"Kan ni flytta på er?" fortsätter jag med klarare röst.

"Varför så bråttom snygging, häng med oss på fest." sluddrar en kille och tar ett stadigt tag om min arm.

"Men släpp mig för helvete." skriker jag och försöker rycka till mig armen.

"Kom igen nu tjejen, slappna av, vi vill bara ha lite kul." säger en annan kille och ställer sig rakt framför mig och lägger kaxigt handen runt min nacke och flinar. Herregud, dom här killarna kan inte vara mer än typ 16 år...

"Men det vill inte jag så släpp mig nu!" fräser jag och i min ilska spottar jag killen framför mig i ansiktet... vilket jag inte skulle ha gjort.

Han släpper greppet om mig och torkar sig i ansiktet och jag ser hur det svartnar i ögonen på honom innan han höjer handen och ger mig en hård örfil med baksidan av handen så hans knogar träffar mig rakt över kinden så jag skriker till.

"Lilla jävla hora!" skriker han och knuffar till mig så jag faller omkull.

Jag vågar inte titta upp på honom men jag hör att dom andra säger något till honom innan dom springer sin väg. När jag vågar höja blicken andas jag ut en lättnads suck.

Helvete, det där kunde ha slutat illa, vad fan tänkte jag på...

Jag försöker resa mig upp men det känns som mina ben ska vika sig, adrenalinet pumpar i kroppen på mig så det nästan känns som om jag ska svimma. Jag blev nog mer rädd än jag trodde...

Jag tar mig försiktigt över kinden och känner hur det ömmar, nu känner jag även blodsmaken i munnen och spottar några gången innan jag torkar mig försiktigt över munnen.

Jag hör skall närma sig och till min lättnad ser jag att Johannes och Brutus kommer springandes mot mig, nu behöver jag iallafall inte gå genom parken helt själv.

"Herregud Lina, vad är det som har hänt?" flämtar han och kramar om mig hårt, lite för hårt för jag kvider till när kinden trycks mot hans bröst.

"Jag mår bra..." mumlar jag och lättar lite på greppet och han ser frågande på mig innan han ser blodet i mungipan och min röda kind.

"Vad har hänt? Har du ramlat?" frågar han oroligt och tittar runt omkring oss.

"Inte direkt, mötte ett gäng fulla tonårskillar som ville dra med mig på fest... men dom sprang sin väg."

"Och bara lämnade dig såhär?"

"Det var nog lika bra det, annars hade det säkert kunnat gå mycket värre..."