Drömmar eller verklighet

Kapitel 36

Johannes ler lite roat innan han sätter sig upp bredvid mig så jag nu också får plats att sätta mig upp.

Vilken kyss, mer intensiv än jag hade tänkt eller ens förväntat mig... men jag bara flöt med. Vad kunde jag göra liksom? Allt mitt förnuft var som bortblåst så fort våra läppar möttes.

Brutus skäller glatt när Johannes tar upp pinnen och slänger iväg den innan han tar en av juicerna. Jag står fortfarande fast vid att jag inte vill ha ett förhållande, inte egentligen... Ett liten ångestmoln trycker sig upp i bröstet på mig men jag försöker släppa det det, kyssen var helt magisk och jag njuter verkligen att vara med honom... Men för en kort sekund flyger mina tankar iväg på Adrian...

Efter den här kyssen känner jag mig mer osäker än någonsin, jag är sjukt attraherad av dom båda men det vore kanske fel att bara ha ett fysisk förhållande... med dom båda? När tanken kommer upp i mitt huvud hör jag hur sjukt det låter...

Jag och Adrian vet var vi står, han vill inte ha ett förhållande och det vill inte jag heller, utan bara grymt sex, okej visst, jag kan väl erkänna att jag ibland tänker på hur det skulle vara om vi tog det steget att bli ett par. Från dag ett har Adrian fått mig att känna saker jag aldrig upplevt tidigare.

Men nu när jag är här med Johannes känns allting så mycket mer komplicerat än jag kunde föreställa mig. Han är så charmig och snygg men framför allt så rolig att vara med... Tänk om han faktiskt är ute efter ett förhållande, vad gör jag då? Jag vill inte sluta träffa Adrian men jag vill inte heller sluta träffa Johannes och missa chansen att lära känna honom bättre, det är något hos honom som gör mig nyfiken...

Jag tar ett djupt andetag och sträcker mig efter den andra juicen. Jag vet att jag säkert överanalyserer allt som vanligt, men efter den här kyssen... vad kommer hända nu liksom? Om inte Brutus hade skällt till, vad hade hänt då? Jag tappade helt tid och rum...

Jag tar några klunkar och försöker trycka undan alla ovälkomna bekymmer som tränger sig in i huvudet. Jag är singel, vad är det som hindrar mig från att ligga med Adrian men träffa andra killar på en dejt eller så, det behöver ju inte betyda att jag kommer ligga med dom eller inleda ett förhållande. Man kan ju träffas, som nu typ och bara njuta av sällskapet och lära känna nya människor.

Jag sneglar på Johannes som busar med Brutus. Han kanske är precis som Adrian, inte ute efter ett förhållande utan bara att ligga? Fast det känna inte så, även om han inte skulle vara intresserad av ett förhållande med mig så känns han redan som den typen som vill ha förhållande, vilket känns skrämmande. Jag vill ju inte bara säga direkt, du, jag vill inte ha ett förhållande, och stänga den dörren för alltid. Bara för att jag har sagt att jag inte vill ha ett förhållande just nu så vet man ju aldrig vad som händer eller vem man kanske träffar i framtiden...

Jag borde egentligen inte fundera på allt det här just nu. Som sagt, jag är singel så jag kan träffa, dejta eller ligga med vem jag vill. Så får man väl se vad som händer i framtiden, det är inget jag behöver oroa mig för.

När jag kommit till den insikten känns det redan bättre, bara leva här och nu!

Jag ställer ner flaskan och tar pinnen från Brutus och kastar den så långt jag kan.

"Jag kan inte förstå varför han aldrig blir trött." säger Johannes och lutar sig lite tillbaka.

"Vad är det för ras egentligen?"

"Ingen aning, fyrvägskorsning. Jag köpte honom av en organisation för övergivna hundar från Irland. Så jag skulle tro typ Irländsk varghund och något mer, han är redan så stor, men det är ingen som vet säkert vad han är."

Jag känner hur mitt hjärta smälter en aning när han berättar det. Det var nog det sista jag hade trott om honom men det får bilden av honom att framträda som ännu mer intressant, vem han är och vad han är för person.

"Du är alltså en hjälte." säger jag och ler när han skrattar till och skakar på huvudet.

"Det tvivlar jag starkt på, men jag fastnade för honom, min syster jobbar på ett jourhem för just övergivna hundar så det var hon som först tyckte att jag skulle göra det. Vilket jag ångrar dom flesta stunderna på dagen men när han visar sig från sin bästa sida hade jag aldrig velat ha någon annan hund... eller egentligen, även fast han är som han är så hade jag ändå valt honom om jag skulle välja idag."

"Du får mitt blivande veterinärhjärta att smälta, det är ju helt fantastisk det du har gjort, han har sannerligen fått ett bättre liv nu än tidigare."

"Jag intalar mig det iallafall, jag jobbar rätt mycket hemifrån så jag behöver inte lämna honom så mycket, annars hade det aldrig gått."

"Det tänkte jag inte på, vad jobbar du med?"

"Programmering, typ dataspel och hemsidor bland annat."

"Oj, det låter avancerat."

"Som om någon skulle försöka förklara för mig hur man utför en operation." säger han roat och skrattar till.

"Det är inte så svårt, bara man vet vad man gör." fortsätter han.

"Ja det är klart, jag ska plugga i 5 år till innan jag är färdig veterinär, vilket känns hur länge som helst men jag längtar verkligen efter att få lära mig mer om allt. Jag har drömt om det så länge jag kan minnas så för mig känns det inte jobbigt att behöva läsa så mycket, men jag kommer säkert att ändra mig när det är flera kurser och massa tentor på kort tid."

"Det kommer du fixa galant, det ser jag på dig."

"Tack, jag hoppas verkligen det." säger jag och känner hur en kall vind sveper förbi så jag huttrar.

"Fryser du, vi kanske ska börja gå en sväng?"

"Visst, det börjar bli lite småkallt."

Vi packar ihop allt innan jag sträcker mig efter Brutus koppel och han sätter sig duktigt och väntar. Jag tror nog bara han tester sin husse mer än nödvändigt för nog kan han bete sig om han vill.

"Jag skulle vilja fråga dig en sak." säger jag medan jag knäpper fast kopplet i Brutus halsband.

"Fråga på bara."

"Jag har börjat med ett nytt projekt i skolan, vi ska under en viss tid typ analysera husdjurs beteende. Instinkter och rutiner. Jag undrar om jag skulle kunna få göra min studie efter Brutus."

"Ja, det ska väl gå bra, men han är ju inte riktigt som alla andra." säger han och flinar.

"Det är det som är det roliga, jag behöver bara få följa honom under drygt en veckas tid, alltså vi behöver inte ses varje dag, men om du vill uppdatera mig och berätta hur han är som hund så går det bra."

"Tänk om jag vill ses varje dag då?" säger han roat och jag kan inte hjälpa att jag rodnar.

"Ja, det går ju det med." säger jag tyst och böjer mig ner och stryker Brutus över huvudet.

Jag känner hur det pirrar till i magen, ja, det går ju det med...