Drömmar eller verklighet

Kapitel 28

Med lätta steg går jag den korta biten hem. När jag kommer fram till grinden känner jag hur det pirrar i hela kroppen, jag känner mig fortfarande så pigg fast klockan precis har passerat 7.

Jag skyndar mig upp för trappan och smyger in i lägenheten, jag antar att både Saga och Elin fortfarande sover.

Jag stänger in mig i badrummet och slår på duschen, hade jag haft mer tid hade jag tagit mig ett bad. Jag tar av mig kläderna och ställer mig i badkaret. Vattnet värmer mig fast jag redan känner mig het. Men det hjälper mig att slappna av...

Jag torkar mig och blåser håret och sminkar mig lätt innan jag går ut till mitt rum för att ta på mig kläder. Jag tar upp mobilen och ser att jag har 15 minuter tills bussen går.

Ute i köket blandar jag till lite snabbkaffe. Jag nästan häller i mig kaffet när Saga kommer och ställer sig bredvid mig och gäspar stort.

"Godmorgon, vad du ser pigg ut." säger hon trött och gnuggar sig i ögonen.

"Godmorgon, jag har varit vaken sedan klockan 5." säger jag och tömmer koppen.

"Det borde vara brottsligt..." mumlar hon och lämnar mig kvar smått road.

Jag skyndar mig ut till hallen och tar en jacka innan jag går ut.

Fortfarande med ett leende på läpparna kommer jag fram precis när bussen anländer, turen verkar vara på min sida idag. Jag orkar inte ens bli bekymrad över att bussen är överfull och jag får stå hela vägen.

När jag kommer fram till skolan kliver jag av och tar ett djupt andetag. Allt känns verkligen så bra idag!

Jag letar mig fram till salen där vi ska ha första lektionen och blickar över alla som redan sitter där tills jag fastnar på Erik. Jag går fram och sätter mig bredvid honom när jag höjer frågande på ögonbrynen.

"Vad är det? Har du paxat platsen till någon annan?" säger jag och skrattar till.

"Det finns bara du i mitt liv, men jag vet att jag konkurrerar med en prins... så, jag antar att du har spenderat natten hon Adrian, annars skulle du aldrig vara såhär glad på morgonen."

"Ha! Faktiskt inte, jag har till och med varit vaken sedan klockan 5. Men jag känner bara att det här är en bra dag, det är allt!"

"Du är lika dålig på ljuga som jag är gay, berätta nu, vad är det som fått dig på så bra humör om det nu inte är Adrian? Även om jag önskar att det var på grund av att jag förgyller ditt liv så tvekar jag på att det är det den här gången."

"Vadå? Du vet att du förgyller mitt liv, men ja, du har rätt... jag gick en promenad i parken i morse, det var så skönt! Nyttigt med frisk luft."

"Nyttigt med frisk luft? Men kom igen nu, vad gjorde du i parken?"

"Promenerade."

"Och..."

"Träffade någon..." mumlar jag och plockar upp min dator.

"Träffade någon? Vadå träffade någon? Kom igen nu! Berätta!"

"Okej, jag gick till parken för att jag kunde inte somna om. Jag satt på en bänk och plötsligt kom en lös hund fram till mig. Han ville leka och jag såg ingen ägare i närheten men efter ett tag så hörde jag en kille ropa, så jag tog fast hunden och gick dit..."

"Var det allt?" frågar han nyfiket när jag inte fortsätter men jag vänder mig mot honom och ler.

"Okej, det var inte allt... så berätta nu!" vädjar han så jag skrattar till.

"Jaja, jag gick dit med hunden, som heter Brutus, vi pratade och jag gick med dom en bit genom parken. Sedan när vi skulle skiljas åt så frågade han om jag ville träffa honom igen... och jag sa ja."

"Som på film..." mumlar han roat.

"Sluta, det var rena slumpen, han var jättetrevlig och roligt, och ja... galet snygg! Lång, mörkblont hår med mörkbruna ögon som skiftar nästan i guld..."

"Som jag sa, en Mr Hollywood! Men du, hur blir det med Adrian då?"

"Vadå, vad är det med Adrian?" frågar jag och rynkar pannan.

"Ja? Tänker du fortsätta träffa honom om du nu ska träffa den där killen?"

"Vadå träffas? Vi träffas inte, vi ligger med varandra när det passar. Vi har inte sagt att vi inte får träffa andra, det gör han säkert redan så varför skulle inte jag kunna göra det?"

"Okej, visst... du har säkert rätt, jag är bara rädd om dig. Du är min tjej och det kommer du alltid vara."

"Klart jag alltid kommer att vara din tjej. Men jag uppskattar att du bryr dig om mig, men jag sa bara att jag ville träffa honom igen, det kanske inte ens skulle vara som en dejt, typ gå en promenad med Brutus eller nå, om han ens hör av sig."

"Han kommer höra av sig, det lovar jag..."

"Vi får väl se, men Johannes var trevligt iallafall den korta stunden vi träffades."

"Johannes?"

"Ja, han heter så."

"Jag är så avundsjuk på dig, du har en disneyprins som du ligger med och en, jag antar efter din beskrivning, en filmstjärna som du ska på date med, hur gör du egentligen? Varför lockar du till dig alla snygga män och inte jag."

"Jag ska hjälpa dig med det, jag lovar!" säger jag roat och knuffar lätt till honom.

"Äh, tyst med dig och sluta skryta." säger han och flinar.

"Förlåt, men du vet att du kommer alltid att vara nummer ett för mig, eller hur?" säger jag och kramar om hans hand.

"Alltid!"

Vi blir avbrutna när läraren kommer in och börjar lektionen. Trots att det har varit en tidig morgon känner jag att kreativiteten flödar i hjärnan på mig. Vi ska börja med ett till projekt i ett annat ämne, inte lite stort som det vi håller på med, men ändå känns det kul att göra något helt annat.

Vi får reda på all information och jag börjar genast tänka på Brutus. Projektet går nämligen ut på lära sig om husdjurs vanor i vardagen. Vi ska göra en studie i två veckors tid för att se om dom har en egen instinkt som styr eller om dom har ett invant mönster efter hur vi människor gör.

Jag tänker direkt att hundar är mer följsamma än katter till exempel, ja iallafall dom flesta, utom Brutus...