Kapitel 39

2.4K 37 1
                                    

Jag ligger i sängen i mörkret och väntar på att klockan ska ringa denna måndagsmorgonen. Jag är klarvaken med nya tankar och känslor som inte vill lämna mitt huvud.

Det var riktigt roligt igår, vi spelade biljard, jag förlorade varje gång, men det kändes ändå hur kul som helst. Vi åt pizza och pratade tills sent in på kvällen. Jag lärde känna Adrian på ett sätt jag inte trodde att jag skulle. Fast... vi hade inte sex, vilket förvånar mig konstigt nog, fast han sa att han vill lära känna mig men ändå. Det är som om vår "relation" klev upp på en helt ny nivå, och att det skulle vara så himla roligt att lära känna honom förvånar mig också litegranna. Det var så mycket om honom som jag inte ens hade kunnat gissa mig till, men han växte i mina ögon vilket känns bra men det skrämmer mig ännu mer...

Klockan ringer och jag andas ut en djup suck. Det är bara att kliva upp och ta tag i dagen, det är mycket som händer idag. Jag sätter mig på sängkanten och sträcker på mig medan jag gäspar stort. Först ska jag till skolan och ha två lektioner och sedan ska jag träffa Johannes.

Det pirrar till i kroppen när jag tänker på det, kyssen från parken återspeglar sig i mitt huvud så jag blir varm i hela kroppen. Visst, jag ska träffa honom för skolarbetet men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte ser fram emot det. Det ska även bli kul att träffa Brutus, jag har redan börjat fästa mig vid honom. Eller det är nog Johannes och Brutus som par, dom är så härliga båda två och tillsammans är dom nästan oslagbara.

Jag går fram till garderoben och försöker hitta något att ha på mig. Jag hinner inte hem och byta om innan jag ska till Johannes så jag vill ändå välja något fint. Jag brukar aldrig bry mig speciellt mycket men när jag ska träffa honom vill jag anstränga mig lite extra.

En nervös våg sköljer över i magen. Jag ska inte bara träffa Johannes, jag ska få komma hem till honom. Vilket känns pirrigt... Jag har ju inte ens varit inne i Adrian lägenhet nu när jag tänker efter, men det är något med att komma hem till en kille man är intresserad av för första gången. Men lär känna en person bättre på det sättet, att få se honom i sin hemmamiljö.

Jag tar på mig ett par svarta jeans och en ljusblå stickad tröja. Jag har rätt enkel stil men jag trivs med det. Jag är inte mycket för krusiduller och såna saker, jag är även sjukt dålig på att använda smycken. Ett par örhängen och... ja det är väl det.

Jag borstar håret lite snabbt och sätter upp det i en svans innan jag går ut och tar en kopp kaffe.

Jag står i köket med koppen i handen när jag ser ut genom fönstret. Det är en gråmulen dag och det ser ut som om det kommer att bli regn.

Många träd har redan tappat sina löv, det här är nog den tristaste tiden på året. Grått, regnigt och mörkt.

Jag sköljer ur koppen och går ut till hallen och letar reda på min regnjacka, det är lite bra att vara förberedd.

~

Än har inte regnet börjat visa sig men det är nog inte långt borta, tänker jag när jag går in i foajén och vidare mot klassrummet.

Jag tog en tidigare buss så jag är nästan först på plats, vilket är rätt skönt. Jag sätter mig på en av stolarna och plockar fram min dator och tidigare anteckningar.

Erik anländer inte långt efter mig och sätter sig på stolen bredvid.

"Godmorgon gumman." säger han och ler när han plockar upp sin dator.

"Godmorgon älskling." säger jag glatt och skrattar till när vi får några frågande blickar på oss.

"Vad har du gjort i helgen då?" frågar han och lutar sig tillbaka i stolen.

"Ehm, i lördags träffade jag Johannes som du vet och igår så var jag faktiskt med Adrian på hans bar hela kvällen."

"Så du dejtar båda två nu?"

"Jag dejtar ingen, jag är singel och umgås bara med båda två, dessutom ska jag träffa Johannes för projektet, du vet."

"Visst, okej... var försiktig med ditt hjärta bara, det kan lätt gå sönder..."

"Du vet vad jag tänker om saken. Okej, jag är intresserad av dom båda, kanske mer än jag borde, men jag vill inte oroa mig för det. Jag vill bara ha kul och lära känna nya människor så får vi se vad som händer." säger jag självsäkert men det känns mest som om jag försöker övertyga mig själv om att det är så det är.

"Vågar jag fråga vad du och Adrian gjorde?" säger han och flinar.

"Äsch lägga av, han jobbade lite sedan spelade vi biljard och käkade pizza."

"Och..."

"Och inget mer, vi hade inte sex om det är det du snokar efter."

"Va? Allvarligt, har ni någonsin träffats utan att ligga med varandra?"

"Öh, nej... men han vill att vi ska lära känna varandra och bli vänner."

"Vänner?"

"Japp, ärligt så vet jag inte vad han tänker för han vill att vi ska vara vänner men igår när han kysste mig, det var inte som vänner... inte ens som vänner som ligger med varandra."

"Han är kär i dig."

"Nej! Nej det är han verkligen inte, han vill inte ha ett förhållande men... jag vet inte, vi kom in på djupa ämnen, det var kanske därför."

"Han kan vara kär i dig utan att vilja ha ett förhållande, jag ser hur han tittar på dig, det är mer än vänskap, han kanske bara inte har fattat det än."

"Det tror jag inte, men jag vet inte varför han inte vill ha ett förhållande... Jag menar inte med mig men överlag, det var det första han typ sa till mig, jag kan inte låta bli att undra varför."

"Han kanske har blivit bränd?"

"Nej, det tror jag inte, iallafall fick jag inte den känslan igår..."

"Fråga honom då?"

"Aldrig! Då kommer han ju tro att det är för att jag är kär i honom eller nå."

"Är du det då?"

"Jag vet inte...jag vill inte bli kär, det skrämmer mig att bli kär i en person som Adrian men... han får mig känna saker jag aldrig känt tidigare, det har han gjort sedan första gången vi träffades."

"Johannes då?"

"Åh, ja, Johannes, han får min kropp att pirra till så fort jag tänker på honom, jag är redan nu nervös för att jag ska träffa honom i eftermiddag. Jag vet inte hur det är möjligt?"

"Det är väl inte så konstigt, två galet snygga, trevliga män som uppenbart är intresserad av dig. Det är väl svårt att inte känna något då menar jag. Men det kan ju komma till att du måste välja..."

"Det är den sitsen jag inte vill hamna i, jag vet inte om jag ens kan göra det valet. Jag menar Adrian vill inte ha förhållande men det är något större mellan oss, jag känner det... Med Johannes så känns det som om det kan bli till något större, vi har redan så mycket gemensamt och jag tycker verkligen om att vara med honom."

"Men du är fortfarande inte ute efter ett förhållande?"

"Ärligt? Nej... eller jag vet inte, men allt känns så komplicerat och jag vill satsa på skolan. Det var ju därför jag kom hit."

"Du, gör det inte svårare än det är, du får väl umgås med dom och se vad som händer. Du är singel så varför inte njuta av att vara det. Du är inte skyldig dom någonting."

"Nej, det är sant, jag vet att du har rätt..."

Vi blir avbrutna när läraren kommer in och jag försöker fokusera på lektionen men det är svårt med allt som snurrar i huvudet.

Var det inte precis det här jag ville slippa genom att inte ge mig in i ett förhållande? Jag har inte ens ett förhållande och ändå känns det som om hela mitt känsloregister är på väg att slå bakut, tänker jag och andas ut en djup suck.

Drömmar eller verklighetWhere stories live. Discover now