Den senaste gången jag sov hos honom, för cirka 24 timmar sedan, checkat och upptäckt en brandstege utanför ett fönster i deras hall på övervåningen. Och impulsiv som jag är så fick jag en idé.

I princip ögonblickligen var min idé i ett sms till Niike. Den ända personen som skulle uppmuntra min idé och inte bara tycka att den är löjlig. Vi är nog ganska lika egentligen. Enligt Oscar i alla fall.

Men nu till min fantastiska idé om ni nu inte redan har listat ut vad det skulle kunna vara. Jag ska nu i natt ta mig hem till unge herr Enestad, aka min underbara pojkvän, klättra upp för denna stege och in i hans hall. Om allt sen går som det ska så kommer han att vakna på sin födelsedag tillsammans den fantastiska Felix aka jag.

Niike har hjälpt mig en del också. Hon har ju faktiskt själv bott i det huset och vet varenda liten detalj som vem som är lättväckt i familjen och vilket trappsteg som knarrar. Bra info helt enkelt om man nu ska göra "inbrott".

Jag har faktiskt kommit henne väldigt nära sedan resan efter Daff i Indien. Hon är sprallig och härlig och ser samma humor som jag. Det har i oförståerliga sig även Oscar och resten av våran lilla grupp men vi skämtar på samma vis jag och Niike och hon är tålig att retas med. Annars så har jag varit tvungen att sänka min retsamhetsnivå några snäpp med andra men med Niike så var det ingen idé. Hon var ju lika dan själv!

Oscar har väl rätt när han påstår att vi är lika. Jag kan faktiskt själv förstå vad han menar ibland.

Den ända i min käre, fluffiga pojkväns familj som vet att jag kommer är hans storasyster Johanna som Niike meddelat så att hon kan ställa upp fönstret. Jag måste ju komma in. Johanna är ju nästan Niikes syster också, och med Niikes övertalningsförmåga i åtanke så är jag inte förvånad över att det tog mindre än tio minuter innan hon kunde meddela att planen kunde gå till verket. Nu är det bara min del kvar.

När Daff stannar bilen utanför mitt hus kastar jag mig snabbt ur bilen och rör mig i riktning mot mitt hus i en takt som jag anser ej mistänkt.  Det skulle ju vara bra mycket lättare om jag kunnat berätta för Daff att även jag skulle av hos Oscar. Han skulle ju inte direkt bli förvånad men då skulle ju Oscar få veta och så mycket för en överraskning.

Så fort ljudet av motorn från bilen försvunnit bakom kröken vid min gata började jag springa. På vägen slet jag åt mig den mönstrade ryggsäcken som jag packat tidigare samma morgon. Inte med kläder och tandborste, nej nej det har jag hos Oscar, utan med grejer och presenter till morgondagens födelsebarn.

Jag stannade kort vid grinden till mitt hus och gäspade stort.  Detta kommer bli en lång natt! Men priset får jag imorgon när jag vaknar. Eller kanske redan när jag kommer fram.

Med nya positiva tankar på att få somna och vakna upp i Oscars armar är jag snart i garaget för att hämta min moped och jag gränsar snabbt cykeln innan jag gasar iväg med riktning på slutstationen Oscars hus.

Oscars POV

Jag vaknar efter vad som bara känns som en kvart efter att jag stupat här efter grammis. Det låter konstigt utanför mitt rum. Som om någon krafsar på fasaden eller något. Mitt huvud är tungt att lyfta och jag sträcker ut mina armar och känner runt efter Felix innan jag kommer på att han sov hos sig själv inatt. Jag suckar tungt och sjunker tillbaka mot den tjocka blå kudden som Felix oftast använder då han är här. Den luktar som han och får vara stand in då han inte är hos mig.

Då jag precis övertygat min trötta hjärna om att ljudet förmodligen var vinden eller något då det avbryts av ett annat ljud. Det låter som om någon öppnar fönstret i hallen utanför mitt rum och min syster Johannas viskande röst når mina öron.

Niike, Missile to Heaven - The Fooo FanfictionWhere stories live. Discover now