Like A Shooting Star ~ o.m

Fyrtioett

Jag tar ett fast grepp runt den lilla handen och förflyttar oss genom den stora lokalen. Det är den årliga skoldansen och denna gång tog jag mig mod till att fråga om Julie ville gå med mig. Till min lycka svarade hon ja, och nu befinner vi oss i den utsmyckade matsalen tillsammans. För första gången gick jag inte hit ensam.

"Oscar vart ska vi?" Fnittrar hon bakom mig när vi lämnar lokalen och går ut i de tomma korridorerna. Men jag svarar inte, utan öppnar den stora porten och kliver ut i den svala vårvärmen.

"Vad gör vi här?" Frågar hon med en fundersam röst och jag vänder leendes mitt ansikte mot henne.

"Du får se snart." Yttrar jag och får henne att ännu en gång fnittra. Det får mitt leende att växa sig större och jag ökar på stegen.

Trots att jag endast är klädd i en tunn skjorta och långa, svarta jeans, fryser jag inte speciellt mycket. Julie som är klädd i en kortärmad, ljusrosa klänning som slutar strax ovanför knäna verkar inte heller frysa speciellt mycket.

Vid min målpunkt, den öppna ängen med stjärnklar himmel ovanför stannar jag och placerar mig framför Julie. Hennes vackra ögon finner nyfiket mina och jag skrattar lätt, hon ser så förvirrad och nyligen ut på samma gång.

"Jag vill ge dig en sak." Yttrar jag försiktigt och låter min hand, som inte ligger i Julies, slinka ner i fickan på mina jeans. En platt, svart ask drar jag med mig upp och Julie ser häpet på mig. "Jag vill att du ska ha denna."

Försiktigt räcker jag fram den svarta asken och hon släpper min hand för att kunna ta emot asken men båda sina händer. Hon håller den i sin vänstra hand och lyfter försiktigt på locket. Jag flackar med blicken mellan hennes ansikte och det silvriga armbandet som nu syns i våra synfält. Ett kedjearmband med fem berlocker på som jag själv valt ut. Armbandet med berlockerna kostade mer än vad jag normalt sätt hade haft råd med. Men efter att ha sparat min månadspeng i tre månader och fått lite extra från mamma så kunde jag köpa det.

"Oscar?! Har du köpt detta till mig?" Frågar hon men en lycklig röst och ser upp på mig med tindrande ögon.

Att spara pengarna var verkligen värt det.

Jag nickar leendes och inom några få sekunder ligger hennes armar runt min nacke, hennes kropp tätt intill min. Och lyckan är enorm inom mig, för hon gillar armbandet och hon verkar också gilla mig. Med ett leende på läpparna placerar jag mina armar runt hennes midja.

"Oscar det är jättefint! Tack så jätte jätte jättemycket!" Yttrar hon glatt i mitt öra och pussar mig mjukt på kinden. Gesten får mig att rodna och gömma ansiktet mot hennes lockiga hår.

När vi släpper kramen lyfter hon genast upp armbandet och studerar det med ett stort leende på läpparna. "Har berlockerna någon betydelse?" Undrar hon och jag nickar försiktigt, vilket får hennes ögon att utstråla nyfikenhet igen.

Jag skrattar lätt och drar varsamt med henne till den gamla bänken som ensam står vid ängens kant, den vita färgen har lossnat på nästan alla ställen och numera är den mer brun än vit.

Jag sätter mig ner och Julie är snabb med att göra detsamma. Asken lägger hon vid sin sida men håller kvar armbandet i sina händer. Försiktigt tar jag tag i den första berlocken, som är ett hjärta. Våra fingrar snuddar lätt vid varandra och jag känner hur värmen sprider sig i min kropp.

"Denna valde jag först av alla, eftersom du har ett stort hjärta och alltid sprider en massa kärlek." Börjar jag och flyttar vidare mina fingrar till nästa berlock, som är en ängel. "Denna valde jag för att du är alltid så beskyddande, som en skyddsängel. Du finns alltid här för mig, och för många andra." Vid mitt sista ord känner jag hennes huvud emot min axel och hennes närhet får mig att le lyckligt.