Like A Shooting Star ~ o.m

Tre

11 Maj 2015

Efter en timmes pratande om allt möjligt och en varsin kopp med te upp drucken lämnar mamma rummet en kort stund för att besöka badrummet. Under tiden har jag fått i uppgift att välja en film vi ska se så det är det jag gör. Eftersom det är tre timmar kvar tills pappa kommer hem och fem timmar kvar tills de ska iväg på middagen så hinner vi se en film.  I skräddarsits placerar jag mig framför det vita vitrinskåpet och drar ut den understa lådan där mina favorit filmer finns. Ett tag tvekar jag innan jag väljer filmen Blended. Eftersom Adam Sandler är med i den och att han är en av mina favoritskådespelare så är jag nöjd över mitt val.

Jag sätter in skivan i den vita dvd spelaren och återvänder därefter till soffan. Det beiga tyget sjunker ner en aning när min lätta kropp möter. Sedan Julies bortgång har jag rasat i vikt då min aptit har försvunnit helt. Möten med psykologer har blivit allt fler och inte fören nu, ett halvår senare har min vikt börjat gått uppåt igen. Under en period var jag nära på att bli inlagd på sjukhus men just en kväll då fick jag höra den meningen som fick mig att komma tillbaka. "Juliette skulle inte vilja ha sett dig så här Oscar." Så jag ändrade mig igen för hennes skull, för hon vill inte se mig så här. Det vet jag.

Efter ett par minuter stiger mamma in i rummet igen med ett glatt leende på läpparna. Jag är säker på att hon gläds otroligt mycket över att ha mig så nära henne under en längre stund. Jag gläds en aning över att se mamma så, men aldrig fyller glädjen mig. En del saknas och så kommer det alltid vara, åtminstone tills nästa gång vi ses.

Mamma sätter sig ner, lutad mot soffans kant och jag kryper upp i hennes famn. Mitt huvud vilar mot hennes bröst och hennes armar slingrar sig snabbt runt mig.

Filmen rullar igång och under början hinner jag drömma mig iväg.

"Men Oscar jag vill se denna!" Skrattar Julie och håller upp filmen med gul text på. I en kvart har vi suttit och argumenterat om vilken film vi ska se, Julie har stått fast vid sitt beslut om Blended medan jag valt bland olika filmer jag redan sett då jag inte gillar att se nya filmer. "Vi har ju redan sett alla de där och jag har hört att den här är bra." Lägger hon till för att försöka övertala mig. Jag suckar och lägger ner mina filmer, reser mig upp och går missnöjt fram till soffan.

"Ta den då." Muttrar jag och Julie skrattar lågt samtidigt som hon sätter i filmen i dvd spelaren. Hon gör precis som jag, reser sig upp från golvet och går fram till soffan. Till skillnad från mig som satte sig ner i soffan inlindad i en filt, för hon försiktigt bort filten från mig och sjunker ner i mitt knä. Filten hamnar runt oss båda och jag kan inte rå för att le av hennes närhet.

"Är den inte bra så byter vi bara." Säger hon glatt och pussar mig mjukt på kinden. Jag nickar leendes och hon vänder blicken mot tv rutan där filmen börjat. Men jag håller kvar min blick på henne, Julie är den finaste jag vet och det betyder allt att jag har henne. Aldrig har någon, förutom mina föräldrar, betytt så mycket för mig och aldrig har jag betytt så mycket för någon. Till skillnad från andra så gav Julie mig en chans trots mina diagnoser, trots att jag är annorlunda.

"Oscar kolla på filmen istället." Skrockar Julie och vänder blicken mot mig. De vackra ögonen synar mitt ansikte och jag ler svagt innan jag låter mina läppar lämna en puss på hennes ljusrosa kind. "Men du är mycket finare att kolla på." Mumlar jag mot hennes hud och kramar om den lilla kroppen hårdare. Jag älskar Julie, jag älskar henne så fruktansvärt mycket och jag vill aldrig leva utan henne. Julie betyder allt för mig och skulle jag förlora henne så skulle jag förlora mig själv.

"Oscar hjärtat?" Mammas oroliga röst väcker mig från mina tankar och jag kollar snabbt på tv'n där bilden står stilla innan jag blickar upp på mamma som ser på mig med en bekymrad min. "Varför gråter du?" Frågar hon med en mjuk röst och jag för upp handen till mitt ansikte för att känna mina tårar. Mycket riktigt finns de där, mina fingertoppar blir snabbt blöta och jag andas djupt.

"J-jag tänkte p-på Ju-ulie." Stammar jag fram och får en sorgsen blick av mamma. "Det h-här är he-ennes favoritf-film." Mammas fingertoppar dras varsamt under mina ögon för att torka bort de tårar mina ögon ger ifrån sig. Ett svagt leende försöker jag mig på men inget annat än en ful grimas blir det.

Mamma drar mig närmare sig och håller om mig hårt. Mitt huvud vänds ner mot hennes axel och blöter upp den blåa hoodien hon bär.

"M-mamma j-jag sak-knar h-hen-ne."

Min andning blir allt häftigare och jag nästintill kippar efter andan. Mina hjärtslag ökar tillsammans med pulsen och tankarna i mitt huvud blir allt fler. En yrsel tar plats i mig och min kropp börjar skaka. Jag vill inte.

"O-Oscar titta på mig." Ber mamma och lossar sitt grepp runt mig. Hennes händer placeras på mina kinder när jag lutar mig bakåt en aning och fastnar direkt med blicken i hennes ögon. Mina andetag blir kortare och snabbare, paniken inom mig växer och jag försöker förtvivlat sluta men inget resultat ges.

"Ta tre djupa andetag." Beordrar hon och spänner blicken i mig på ett mjukt sätt.

Jag försöker göra som hon säger men varje gång jag drar in luft blir jag att släppa ut den igen. Mina lungor fylls aldrig helt och jag skakar förtvivlat på mitt huvud.

"J-jag ka-an int-te." Får jag fram och flackar iväg med blicken.

"Oscar du måste kolla på mig," jag fäster ögonen i hennes igen och kämpar med att hålla blicken kvar. "Du klarar det, du har klarat det så många gånger förut." Hon talar med en lugn röst även fast hon på insidan inte är ett dugg lugn. Jag är väl medveten om hur orolig mamma blir under mina panikattacker men att hon varje gång försöker dölja det.

"Ett djupt andetag." Säger hon och tar själv ett djupt andetag. Jag försöker göra detsamma men misslyckas.

Mamma fortsätter ta djupa andetag och jag fokuserar på henne, följer hennes rörelser och några minuter senare är jag tillbaka i mitt normala tillstånd.

"Du klarade det." Mamma ler uppmuntrande och placerar sina läppar mot min panna.