Like A Shooting Star ~ o.m

Fem

15 Maj 2015

Jag sätter mig i skräddarsits i det torra gräset och tar fram Jamie Foxxs nya album som släpptes igår. Ett svagt leende pryder mina läppar när jag blickar ner på omslaget i svartvitt och sedan fram på gravstenen framför mig.

"Jag köpte den här på vägen hit, så nu har du ett till album med honom." Säger jag och vänder på fodralet. Jamie Foxx var Julies favoritartist, en kille som hon verkligen älskade som artist. Hon samlade på grejer från honom, så som skivor, tröjor, muggar - det mesta som hade med honom att göra. Den samlingen har jag nu tagit över.

"Jag skulle vilja spela den för dig men mamma gav mig inte tillåtelse till att ta med bandspelaren." Säger jag och ler smått med blicken fäst på skivans blanka yta. Mina fingrar vandrar lätt över den hårda plasten och jag suger in underläppen i min mun innan jag ser upp på gravstenen framför mig.

"Jag saknar att se ditt ansikte när jag pratar med dig, jag saknar att höra dina svar." Mumlar jag och sväljer gråten som letar sig upp ur min hals.

"Den nya killen började i våran skola idag, han heter också Oscar." Jag drar lätt ihop ögonbrynen och tänker tillbaka på honom, på hur oroliga hans ögon varit när jag kom tillbaka från klassrummet efter att ha sprungit ut. "H-han var inte som de andra Julie. Han pratade inte med mig eller så men han satte sig inte på din plats som han blev erbjuden till. Du var säkert där och såg det, men han satte sig på en annan plats efter att jag rusat ut från klassrummet. D-det var som om han förstod, men hur skulle han kunna veta?" Frågar jag och väntar på ett svar, så som jag alltid gör när jag talar till henne. Jag är 99% säker på att hon inte kommer svara mig något mer men ändå finns den där 1% kvar som fortfarande har hoppet uppe om att hon en dag kommer sitta här när jag kommer hit. Att jag kommer få hålla om henne igen och få förklarat att allt blev ett stort missförstånd.

"Jag måste gå nu Julie, är jag inte hemma innan middagen så kommer mamma ringa polisen." Muttrar jag och lutar mig framåt för att kyssa stenens kalla yta. Försiktigt reser jag mig upp och torkar bort de grässtrån som fastnat på mina byxor.

"Vi ses imorgon, jag slutar fyra då och efter det måste jag till sjukhuset för någon dum koll så jag kommer sent. Men vi ses imorgon det lovar jag. Glöm inte att jag älskar dig Juliette." Säger jag innan jag vänder mig om och går ut på grusvägen som ska leda mig till bilvägen.

-

Klockan är 03:48 när jag kollar på klockan för säkert hundrade gången den senaste timmen. Förtvivlat vänder jag mig mot väggen och torkar bort tårarna som sakta rinner ur mina ögon. Gråter gör jag alltid av förtvivlan när jag inte kan sova. Känslan av ett par flertal människor som drar i min kropp åt olika håll är den som fyller mig, min puls ökar och det kryper i hela kroppen. Så fort jag lyckas slappna av kommer känslan tillbaka och jag sparkar snabbt av mig täcket och reser mig hastigt upp. Irriterat klampar jag ut från mitt rum och styr mina steg mot mina föräldrars rum där jag vet att endast mamma befinner sig då pappa åkt till Kina igår med sitt jobb.

Försiktigt öppnar jag dörren och fokuserar för att kunna se något i mörkret. Jag tar mig osäkert fram till sängen och lyckas urskilja mammas gestalt. Lätt skakar jag på henne och inom några sekunder öppnar hon ögonen för att ge mig en sömning blick. När hon ser att det är jag piggnas hennes ögon upp och hon sätter sig upp i sängen, tänder lampan på nattduksbordet och ser på mig med en orolig blick.

"Vad är det hjärtat?" Frågar hon mjukt och drar ner mig i hennes famn. Tryggt lägger jag huvudet mot hennes nyckelben och sluter ögonen. Hennes läppar möter min panna och jag suckar tungt.

"J-jag kan inte so-ova." Mumlar jag fram och öppnar ögonen när hon skjuter mig ifrån sig. Hennes hand stryker undan mina tårar och den oroliga känslan i min kropp börjar sakta avta, men jag vet att den kommer komma tillbaka så fort jag lägger mig ner för att sova.