Like A Shooting Star ~ o.m

Sju

18 Maj 2015

Han är den nya killen som alla är snälla mot, han har utseendet på sin sida och eftersom min klass är så utseendefixerade så väljer de honom till sitt gäng innan de ens känner honom. Vi har ingen aning om vem han egentligen är, han kan lika gärna vara en psykad ungdom som rymt från ett psykhem efter att ha mördat sin familj likaväl som han kan vara den snälla Oscar han visar sig som.

Jag skyfflar in makaronerna i munnen och sneglar mot det bordet där Oscar sitter tillsammans med de han imorse umgicks med. Sanna hade bokstavligen dragit med honom till deras bord när han hade stått och sökt med blicken över salen. Han hade aldrig hunnit upptäcka mig innan hon var framför honom.

Suckandes låser jag upp min telefon och fortsätter äta maten på tallriken. Alla röster runt om mig gör mig nervös och när min puls stiger trycker jag in de vita iPhone hörlurarna i öronen och startar hög musik för att överrösta allt runt om mig. Movie - Hoodie Allen startas när jag klickar på shuffle inne på Spotify appen.

Med en tom tallrik reser jag mig upp från bordet nära utgången och lämnar min tallrik samt bestick vid det bordet där allt som är använt lämnas, så som tallrikar, bestick och glas innan jag stegar iväg genom korridoren.

Blickar slängs hela tiden mot mig och en obehaglig känsla växer snabbt fram. Jag försöker hålla blicken i golvet så gott jag kan men för att se vägen framför mig måste jag ibland kolla upp. Sällan fäster jag min blick på något annat än på golvet, dels för att jag inte vet vart jag ska fästa blicken men största anledningen är att jag aldrig vågar se på något eller någon runt om mig i skolan. Trots att jag vet att folk ger mig blickar, säger saker till andra och skrattar åt mig så vill jag inte se det med mina ögon längre. Jag vill inte vara medveten om deras hat mot mig.

Förskräckt rycker jag till när en axel läggs på min axel. Min fot placeras i samma sekund i den del av skolan där jag oftast spenderar min tid på när vi inte har lektioner, den delen som saknar mängder av elever. Oftast finns endast jag och någon till här.

Skärrat vänder jag mig om, drar ur hörlurarna och sväljer ljudligt. Mina händer börjar smått darra men när jag möter de blåa vänliga ögonen jag senast igår hade kontakt med avtar en del av skräckkänslan jag fick. Han ler vänligt och tar försiktigt bort sin hand, kör ner båda händerna i fickorna på sina jeans och låter sin blick vandra ner till min hand där jag håller i hörlurarna.

"Vad lyssnar du på?" Frågar han och finner mina ögon igen. Fundersamt drar jag ihop mina ögonbryn och studerar honom för att se om han har en baktanke med detta samtal då det aldrig har hänt att någon frivilligt kommit fram till mig för att föra en normal konversation. Hans ögon visar inget annat än vänlighet och jag kollar bakom honom för att se om någon av de andra i klassen står med sina blickar fästa på oss, men ingen syns till och jag kollar på Oscar igen som nyfiket väntar på ett svar.

"Ehm, P-pleasure P." Mumlar jag nervöst fram och kollar ner i golvet. Mina kinder hettar upp och irriterat drar jag långsamt handen över min panna för att försöka hålla rodnaden utom synhåll för honom. Att jag rodnar är normalt för mig, det har jag alltid gjort när jag talar med människor jag inte känner mig trygg med. Även om jag avskyr det så får jag lära mig att leva med det.

"Pleasure P? Åh jag älskar hans musik! Speciellt låten start over." Säger han glatt och jag kollar förvånat upp på honom.

Att någon visar sådant intresse för mig är nytt och därför vet jag inte hur jag ska reagera.

"Jag l-lyssnar på de-en nu." Svarar jag med ett osäkert leende då han fortfarande ler. Hans leende tycks sällan avta men jag gillar det och han smittar av sig på mig.

"Det var lustigt." Skrattar han och kollar bakom mig en kort sekund. "Ska vi sätta oss? Jag körde ett benpass igår så jag är sjukt trött i benen." Säger han och suckar tröttsamt.

Utan att kommentera hans klagomål på sina ben nickar jag och går efter Oscar mot bordet med två bänkar på vardera sida. Vi slår oss ner på en varsin sida och jag stänger av musiken från min telefon, snurrar sladden runt den och lägger den med skärmen ner mot bordet. Nervöst tittar jag upp på Oscar som redan stirrar på mig och återigen blir mina kinder röda.

"Oj förlåt, jag menade inte att stirra. Jag är Oscar förresten, vilket du kanske visste redan då läraren sa det inför alla. Du heter också Oscar va?" Han pratar på glatt och jag nickar igen. Trots att jag är säker på att han redan vet mitt namn då vi jobbar ihop så säger jag inget om det, jag säger ingenting.

"Förlåt om jag bara tränger mig på, du kanske vill vara ensam och inte alls umgås med mig." Säger han en aning generat och sätter händerna mot bordskanten, beredd på att resa sig.

"N-nej de-det är ingen f-fara." Får jag snabbt fram och han ser leendes på mig med sina blåa ögon bakom den blonda luggen.

"De andra börjar bli rätt klängig och påträngande, det är rätt jobbigt." Berättar han och jag flackar med blicken mellan honom och miljön runt om.

Klängig och påträngande, två ord som beskriver de gänget perfekt. De klänger på alla de finner attraktiva och vill ha med i sitt gäng, de tränger sig in i folks liv även om de inte har en klar tillåtelse till det.

"De ä-är in-inte några j-jag gillar att umg-gås med h-heller." I hjärnan slår jag till mig själv i hopp om att sluta stamma.

"Vilka gillar du att umgås med då?" Frågar han leendes och jag kollar snabbt ner i bordet. Jag gillar att umgås med min flickväns grav, det är den enda personen jag gillar att umgås med och hon är inte ens en levande person längre. Jag har inga andra vänner, inga alls - jag har ingen jag gillar att umgås med.

"Uh, ja-ag håller m-mig gärn-na för mig sj-själv." Får jag fram utan att se upp på honom. "E-eller allt-tså det f-finns inge-en här jag gilla-ar att umgå-ås med." Stammar jag fram när jag i min dumma lilla hjärna kom på att den första meningen lät som en hint till att han skulle låta mig vara.

Oscar nickar och jag sneglar blygt upp på honom. Hans magiska ögon studerar mig ett bra tag innan han kollar in i väggen ett par sekunder. När hans ögon återigen finner mina skrockar han nervöst och drar handen genom sitt stora fluffiga hår.

"Så, vad gillar du att göra på fritiden Oscar?" Frågar han vänligt och jag vrider mig nervöst på bänken. Jag gör ingenting på fritiden mer än att spendera tid i mitt rum eller på kyrkogården.

"Uhm a-alltså ja-jag gör k-kanske int-te så mycket. J-jag gillar att läs-sa typ och uhm, an-andra saker."

Oscar nickar leendes och snurrar på klockan runt sin handled. Hans långa fingrar arbetar lätt mot armbandsuret och får det smidigt att glida runt hans lätt solbrända hud. Eftersom det är Maj antar jag att han varit utomlands under vintern.

"Läsa är avslappnande, det gör jag också ofta. Jag gillar även att spela golf, har du provat det någon gång?" Hans fråga får mig att skaka på huvudet.

"Det är jättekul och en frihet för mig, du borde följa med någon gång och prova." Hans ler men jag kollar endast chockat på honom, gav han mig precis en öppen inbjudan till att umgås med honom utanför skolan, frivilligt?

Svara hinner jag inte göra förrän våran lärare i fysik passerar bordet där vi sitter och påminner oss om lektionen som börjar om några minuter. Våran lugna pratstund försvinner då och vi reser oss upp från bänkarna. Till min förvåning går Oscar vid min sida till skåpen, trots att han får blickar som inte visar vänlighet.

__

ALLTSÅ NI ÄR FÖR BRA!!! Era kommentarer gör mig så himla glad, verkligen. Jag hoppas verkligen ni vet om hur otroligt bra ni är♡♡