Fallen angel |svenska

Kapitel 27

"Vad är det för fel?" Frågar jag. "Jag berättar imorgon, eller idag då eftersom vi var uppe hela natten. Sov nu." Säger han och lämnar rummet. Jag kryper ner men jag kan inte somna. Jag behöver Oscar bredvid mej. Precis då öppnas dörren och Oscar kommer in. "Har du inte somnat än?" Säger han förvånat. Jag bara skakar på huvudet. Han ler och kryper ner bredvid mej. Jag flyttar mej närmare honom och somnar med hans doft i minnet.

---FLASHBACK---
Fullmånen lyser starkt. Jag sitter nere vid sjön och kastar stenar i vattnet. Jag tar upp mobilen och kollar på klockan. Fem minuter över midnatt. Om mamma visste vart jag var skulle hon aldrig tillåta det. Att en 13 åring satt vid en sjö mitt i natten. Men nu är det hennes fel att jag sitter här. Hon skällde på mej för att jag var så bra kompis med Oscar och inte hade några andra kompisar. Så jag rymde. Inte så långt och länge. Bara den här natten, och jag kan fortfarande urskilja siluetten på huset. Jag hör hur det prasslar till i buskarna bakom mej och vänder snabbt blicken dit. Ut ur buskarna kommer en varg gående. Fast den är för stor för att vara en vanlig varg. Pälsen är ljusbrun och ögonen lyser blågrönt. Den går sakta, sakta fram till mej. Jag sitter still medans vargen går fram till mej. Jag tror att den ska döda mej, men istället ser den rakt in i mina ögon. Det är som att den pratar med mej, fast utan ord. "Var inte rädd. Jag är en Graveley varg." Den har ett halsband med en måne längst ner.
---SLUT PÅ FLASHBACK---

Jag vaknar med ett ryck. Det var en väldigt konstig dröm. Det kändes mer som ett minne. Fast vänta lite nu. Det var ett minne. Det var därför jag kom ihåg namet Graveley när Oscar berättade, och halsbandet. Det är ett likadant som Oscar har runt sin hals nu när han har förvandlat sej. Herregud, vargen i flashbacken var Oscar. Det betyder att Oscar är en varulv. Jag ser på honom. Han sover djupt. Jag petar lite på honom och han vaknar direkt. "Vad är det?" Frågar han sömnigt. "Jag vet varför jag känner igen namnet Graveley, och varför du har huggtänder. Du är en varulv och jag har träffat dej förut, nere vid sjön." Säger jag och Oscar stelnar till. Han stirrar på mej. Sen lugnar han sej lite. "Hur listade du ut det?" Säger han långsamt. "Jag drömde om ett minne. Ett minne där du visade dej som varg för mej." Säger jag. Han nickar. "Då vet du det." Säger han tyst. Jag nickar. "Okej. Då berättar jag resten av historien." Säger han. "Mina krafter är övernaturligt starka för att jag är en gudson. Det gör så att jag bär på en väldigt stor del av månens kraft kraft i mitt halsband." Han håller i sitt halsband med två fingrar. "En annan sak som gör så att mina krafter är så starka är att jag är en varulv, och varulvar är slavar av månen. Fast jag kan förvandla mej till varg när jag vill." Säger han. Jag nickar. "Vi är redo att ta tillbaka DarkGold nästet." Säger han. Jag ser på honom som för att bekräfta att han menar allvar. "Nu när du vet min hemlighet kan jag använda den. Då är vi redo." Säger han och ler. "Vänta. Du berättade aldrig ordentligt om allt som har att göra med 'Polisens anstalt för övernaturliga'. Det måste du göra innan vi går." Säger jag. Han ser på mej med ett vänligt leende. "Okej. Första gången jag var där har jag redan berättat om, men inte andra. Andra gången jag var där var när jag var 14. Återigen var det fullmåne. Jag gick på en gata när några män kom emot mej. Dom försökte fånga mej och jag råkade använda mina krafter igen, samma styrka. En av poliserna som hade hämtat mej första gången såg alltihop. Han visste precis vem jag var, Oscar Theo James Graveley. Han tog med mej till anstalten igen och den gången kunde inte min pappa rädda mej. Dom hann aldrig göra undersökningen den här gången heller, för jag lyckades förvandla mej. Jag råkade döda några vakter när dom försökte fånga mej." Han säger det sista så tyst att jag knappt kan höra honom. Han har skuldkänslor. Jag stryker honom långsamt över ryggen. "Nu tar vi tillbaka DarkGold nästet!" Säger han.

Vi har gjort upp en strategi som vi tror funkar. Just nu står alla uppe i hallen och fixar sej iordning. "Redo?" Frågar Oscar och ser på mej. Jag nickar långsamt. "Det kommer gå bra." Säger han och ger mej en stor kram. Jag vill inte släppa taget om honom. Jag vill bara stå kvar här för alltid. Oscar drar sej ur kramen och bara står och ser på mej. Han ger mej en snabb kyss och vänder sej mot dom andra. "Klara?" Säger han. Carro, Jack och Luna nickar till svar. Oscar tar sej ut genom bokhyllan och jag följer efter. Jag går undan så att dom andra kan komma in. "Nu kör vi." Säger Oscar. Han blundar någon sekund och förvandlas till sitt vanliga jag. "Det där var enkelt." Säger Jack och skrattar lite. Oscar ger sin bror ett snabbt leende. Han öppnar dörren och går ut. Han tar min hand och jag känner hur marken försvinner under mej. Vi flyger igen. Huset blir mindre och mindre. Nu är vi på väg hem, för jag har bestämt mej att jag ska bo kvar i DarkGold nästet, jag ska.

Den stora skogen breder ut sej under oss. Allt ser ut som ett grönt hav. Jag ler över tanken om att skogen är ett grönt hav. Då flyger vi över en stor sjö. Vattnet är klarblått och det gnistrar i solen. Äntligen kommer vi fram till skogen som tillhör DarkGold nästet. Jag kan se hur tornen sticker upp i luften. Vi flyger ner och landar i skogen.
----------
Hallou! Kapitel 27 uppe. Jag är ledsen att säga det men denna bok börjar lida mot sitt slut. Men det är fortfarande 2/3 kapitel kvar att skriva. Efter att denna bok är slut så kommer jag börja skriva på den andra boken i denna serie, My Angel. Det får ni se fram emot! Vi hörs i nästa kapitel! Puss å kram!
//olivia❤❤