Fallen angel |svenska

Kapitel 24

"Vi är änglar." Säger han tyst. "Änglar?!" Jag nästan skriker. "Inte sådana änglar alla människor tror på, utan månens änglar." Säger Oscar men jag fattar fortfarande ingenting. "Människors tro på allt övernaturligt är helt fel. Dom tror att änglar är Guds skapelse, men det är helt fel. Visst det finns änglar som är ungefär som Guds skapelse men vi hör inte dit. Vi är månens änglar." Oscar nästan skriker. "Lugna ner dej. Berätta för mej om månens änglar." Säger jag och stryker honom långsamt över kinden. Han tar några djupa andetag innan han svarar mej. Antagligen för att lugna ner sej själv. "Okej. Månens änglar har på sätt och vis med gåvan att göra eftersom gåvan är månens kraft. Förr i tiden fanns det uppemot 100 utav månens änglar. Nu finns det inte ens 10. Alla tror att änglar är farliga och därför dödar människorn dom så fort dom ser en, men vi är hur goda som helst. Man kan bara bli en ängel om man har en i släkten som är eller var en varulv, eftersom att varulvarna är månens slavar. Sen behöver man gåvan själv och man behöver minst 5 i släkten som har den. Fast dom kan vara döda också." Säger han och ser på mej. Hans ögon lyser vackert i mörkret. "Så du säger att jag har en lång historia när det gäller allt det övernaturliga, men jag har aldrig vetat om den." Säger jag och jag känner mej på något sätt tom. "Ja." Säger han bara. "Jag skulle vilja förvandla mej här inne, men jag kan inte." Säger han tyst. "Förvandla dej?" Jag fattar ingenting. "Till min änglaform." Säger han. "Dom kommer förstå att vi är änglar och sen döda oss, ellerhur?" Frågar jag tyst. "Ja. Men vi kan överleva." Säger Oscar och stirrar in i väggen. Då känner jag hur bilen stannar. Jag hör fotsteg utanför och dörrarna öppnas. Ljuset som strömmar in bränner i mina ögon. "Välkomna till polisens anstalt för övernaturliga." Säger han och ler sitt fula leende. När han ser närmare på Oscar säger han. "Dej känner jag igen. Du är Oscar Theo James Graveley." Säger han. "Ja. Dessutom är jag den nya kronprinsen." Säger Oscar surt. "Jaja. Kronprins hit och kronprins dit. Kom nu. Oscar hoppar ut och ser surt på mannen med det fula leendet. Jag gör mej redo att hoppa ner när mannen tar tag runt min arm. "Dej känner jag också igen. Du är Miles McEvans dotter." Säger han. Jag bara stirrar på honom.

---FLASHBACK---
Det knackar på dörren. Jag sitter på golvet i vardagsrummet och leker med min favoritdocka Nanny. Pappa kommer gående mer för trappan och öppnar dörren. "Jag har ett paket till Miles McEvans." Säger brevbäraren. "Det är jag." Säger pappa och tar emot paketet.
---SLUT PÅ FLASHBACK---

Jag bara stirrar på mannen. Jag nickar chockat. Flashbacken gjorde så att jag kom ihåg min pappas namn. Mannen rycker mej ur lastbilen och jag ramlar på asfalten. Oscar hjälper mej upp. "Hur gick det?" Frågar han mej. "Det är okej." Säger jag och ler ett litet leende mot honom. "Gå nu." Säger mannen och knuffar oss framåt. Framför oss tornar en stor betongbyggnad upp sej. Vi stannar framför ett högt staket som omger hela byggnaden och en bit till. Mannen sätter upp en bricka mot en avläsare och dörren i staketet öppnas. Mannen knuffar in oss. Dörren stängs bakom oss med ett litet klick. Oron börjar komma. Vad ska dom göra med oss? Kommer vi att klara oss? Frågorna snurrar runt i mitt huvud. Mina krafter är starka, visst, men Oscars är ändå så mycket starkare. Vi stannar framför två svarta dörrar i betongbyggnaden. Det står två vakter utanför. "Uppge namn." Säger en utav dom. "Niklas Olsson, ska lämna Oscar Graveley och." Han ser på mej. "Chelsea McEvans." Säger jag tyst. "Chelsea McEvans." Upprepar mannen som heter Niklas. "Passera." Säger den andra vakten och öppnar dörren. Återigen blir vi inknuffade genom dörren. Rummet vi står i ser ut som ett väntrum. Det finns en vägg med en lucka i. Bredvid luckan finns det en galler dörr. Sen finns det några stolar. "Gå fram och anmäl er nu." Säger Niklas argt och knuffar oss mot luckan. Det sitter en kvinna runt 40 år i luckan. Hon ser trött på oss när vi går fram till henne. Nör vi kommer fram till luckan sätter hon sej rak i stolen och ger oss en hatfylld blick. Hon måste verkligen vara emot övernaturliga, tänker jag. "Namn och ålder." Säger hon strängt. "Oscar Theo James Graveley, 16." Säger Oscar. Han låter säker men jag kan höra att han bara låtsas. Hon skjuter fram en hög med kläder till honom. Sen vänder hon blicken mot mej. "Chelsea Melissa Nicki McEvans, 16." Säger jag. Jag försöker låta lika säker som Oscar, men jag låter bara ännu mer osäker. Hon skjuter fram en hög med kläder mot mej. "Gå in genom dörren, sen svänger ni till höger. Gå in i rum 103. Byt om och vänta sedan där på personen som hämtar er. Försök inte att fly eller att använda era krafter, era krafter funkar inte här inne." Säger hon och trycker på en knapp. Dörren bredvid henne öppnas. Vi går in och dörren stängs direkt efter oss. "Det är väl bara att göra som hon säger." Säger Oscar och svänger höger. Han öppnar dörren till rum 103. Sen håller han upp den medans jag går in. Han kommer efter mej och dörren stängs med en hög smäll. Det enda som finns i rummet är en smal vägg som bara är några meter. Antagligen för att vi ska byta om. På vardera sida om väggen finns en låda där det står 'egna kläder och saker'. Jag går till höger om väggen och Oscar till vänster. Jag tar upp kläderna från högen för att se på dom. Det är en vit tröja och ett par vita byxor. Det finns också en vit tjockare tröja och ett par vita skor. Jag byter om till kläderna. Tröjan sitter tajt. Jag drar i den för att försöka få den lite större. Byxorna sitter lite lösare. Sen byter jag skor och tar på mej den tjockare tröjan. Jag lägger ner allt i lådan. Fast halsbanden och armbandet behåller jag. Jag går ut och sätter mej på golvet. Oscar kommer ut i samtidigt som mej. Han har likadana kläder som mej på sej. Han har också sina smycken på sej. Han sätter sej ner bredvid mej. "Vi kommer klara oss. Allt kommer att bli bra." Säger han lugnande. Precis när han sagt det öppnas dörren. Där står en doktor och håller i två armband. Han går fram och trär det ena över min arm och det andra över Oscars arm. Det står mitt namn på det. "Nu ska vi se vad ni går för." Säger han och hånler.
----------
Halloj! Kapitel 24. Omg vad mycket saker som hände och blev avslöjade i det här kapitlet. Asså månens änglar! Namnet på boken kind of bestämde dee... Hur ska dee gå för dom nu? Skriv era tankar i kommentarerna och gilla/rösta så syns vi i nästa kapitel! Hajjdå!
Xoxo olivia! Ilysm❤❤